Hejsan! Tänkte slänga in en bloggpost nu då jag borde göra bättre saker, men fick lust att skriva ner ett “senaste nytt” inlägg.
Hur går det? Som vanligt hos en lite kaos tjej som jag.
Foten svullen, på grund av att jah fick adrealin-ryck som jag “ibland” får och impulsen att klara något jag aldrig gjort, kunde jag inte stå emot. Förra veckan hände detta, Alltså cykla hem till familjen klockan 19.00 en fredagskväll. Mina ben vägde som betong samma kväll eller natt och dagen därefter var väl inte den roligaste. Svullen fot är mitt andra namn och suck, får återgå till kryckorna. Tyvärr hjälper stödskon inte desto mera då vikten läggs på det sjuka området, vristen och stortån däremot mår prima. Hoppas hoppas foten blir bra till resan.
Berättade jag förresten att jag träffade för en månad sedan en kristen man som “helade” min fot och gjorde min brutna stortå bra igen, i biosalongen. Kollade på Mammamia 2, en riktigt feel good film, lite tråkig men härligt skön ändå.
Vanligtvis har jag lärt mig att tänka en gång till, stå emot och hantera impulsiva ideerna. Men ibland är de så kraftiga att varken det lilla förnuftet man har eller något annat kan stoppa till det, än så länge. Jag är som ett vilt kattdjur i öknen, stänger av världen och försvinner till min egen bubbla av fantasier.
Förresten började jag måla golvet också innan cykel-färden. 34km? För en tjej som aldrig cyklat så långt förut, ingen cardio på flera år. En tjej med nyss bruten tå, en tjej med gammaldags cykel, ni vet sådan som mormor hade på 80-talet. En fredagskväll, med en vinflaska och datorn på ryggen, och en dröm att hinna köpa blommor åt mamma innan butiken stängs, men nej det hände aldrig. Det fick räcka med en tjej som knackade på fönstret mitt i mörka dimman.
Som när min hund ville ut och kissa, men kunde inte gå på foten så den fick vänta tills pappa kom på besök, jag började 5 minuter innan bussen skulle gå, riva ner tapeter i mitt hus och en hylla på väggen (samt en massa häftstift) ramlade ner på mig så jag fick ett stort sår som började blöda på magen. Jag hann till bussen iallafall.
Träning:
Superduoer nya rekord. Lyssnar på kroppen. Följer inga scheman. Jo försökte men känslan att lyssna på musklerna pch vilken övning de vill köra, är himmelskt underbart.
Länge sedan jag slog nya rekord i mark,rodd,bänk,knäböj och äntligen är jag tillbaka! Fast nu blir det vila från dem tills foten är bra igen.
Typiskt. Senast rekord och våga testa större vikter var då jag hade en support, Eric, som gick bort för ett halv år sedan. Saknar dej min vän.
Du är med mig ändå. Nu och föralltid!
