Huset av IS
Vilket rörigt pass! På listan stod det allt från hopp till dropp, alltså kunde inte alls hålla balansen vid 1 bens marklyft och ländryggen bråkade väldigt mycket idag. Trodde jag var trött ett tag men näe, gymmet var fullt och alla människors energi fick mig intresserad att stanna ett tag till! Körde allt-och-litetill pass. Flera muskelgrupper och jaaa, inte vet jag ifall jag fick något vettigt gjort men skönt var det iallafall och känner mig typ heelt frisk nu!
Dock är det iskallt ute och det betyder att vårt gamla hus blir supermega kallt och vi får värma brasan varje sekund, men ingen är hemma och jag får endast eld på papper, aldrig vill de dumma trädbitarna tända på. Så jag har typ bosatt mig vid soffan med tre par yllesockor om fötterna, nästan så att man har mössa och vantar också! Nu väntar jag att pappa kommer hem så han tänder eld på brasan, jag sitter och surplar i mig tée som en idiot, väntan på köttbullarna i mikron och bränner mig på varje slurp, men den varma koppen är iallafall skön att hålla i! 😀 Fast som tur blir det plusgrader imorgon igen! Minns ni btw, svett-kungen amanda som alltid har varm? Är ni nya läsare kanske ni inte vet om den, men ja, jag har alltid varit varmhudad, utom nu då min skölkörtel rubbat till sig, jag har höjt medicinen eftersom jag hade oroligt låga värden, jag ska på blodprov snart också så får vi se om det hjälpt. Hoppashoppas. Ännu känner jag ingenting, förutom den eviga tröttheten som hållt på i 2 månader nu, om man är exakt. Typ ända jag har energi till är att gymma, ifall jag inte gymmar orkar jag endast träffa en person och så däckar jag av i sängen då jag kommer hem.Iallafall, hoppas ni hade en trevlig Tisdag!
P.s hur går det med nyårslöftet att bli fit for fight? Istället för att kränka ner alla nya eller comeback-personerna kan man väl hejja på dem och peppa dem :=)
Saknar sommaren.ÄT ALDRIG DETTA!!!
MYTER OM VAD DU INTE SKA ÄTA:
– Ät inte äggulan, den är onyttigt!!!
– Dra ner på köttet, eller undvik det helt!!
– Ät inte frukter, det inntehåller fruktsocker som gör dig tjock!!
– Undvik alla bröd för till och med de fullkornsprodukterna innehåller vetemjöl som vi inte får äta!!
– ÄT ABSOLUT INTE VITT MJÖL!!
– Obs allt med gluten är svårsmält så ät inte gluten heller !
– Fast glutenfria produkter kan ge magbesvär, så bäst att undvika dem också!!
– Ris kan du frossa i!!
– Men det ska förstoss vara råris!!
– Lämna också bort mjölkprodukterna!!
– och alla mejeriprodukter som innehåller laktos framförallt!!
– glöm inte att myslin du äter till frukost inte heller är bra!! för mycket socker!!
– soyaprodukter är också farliga !!
– ät endast bra fetter!!
– endast 30 gram nötter om dagen!
– fast nötter innehåller dåligt fett så kanske bäst att inte äta alls!
– glöm inte att avocadon inte är nyttig för den innehåller för mycket stärkelse!!
– grönsaker ger gaser, så akta dig för dem!!
– Lämna bort smöret på brödet eller byt det mot olivolja!!
– Drick inte lightläsk det innehåller aspartam!!
– Undvik alla lightprodukter!!
– De innehåller för mycket sötningsmedel som du borde undvika helt och hållet för det kan man dö av!!
– Men absolut inget socker!!
– Undvik också bubbelvatten, för mycket sodium!!
– Påtal om sodium, salta aldrig maten!!
– Krydda endast med ingefära och chili, så att munnen bränns ordentligt för då går fettförbränningen igång!!!
– Dra ner på kaffet!!
– Du kan dricka té men undvik svart te!! och alla koffeinhaltiga drycker!
– Du kan dö av celsius och andra energidrycker!!
vad har vi kvar då? salladshuvud och vatten, fast se till att salladen är EKO och vattnet kanske bäst att skippa så du inte samlar på dig vätska !!!!!!
Så många som tror på allt skit som personer säger, allt vad står i media och alla reklamer. Hitta din egen kost som funkar för DIG! och jag säger bara. Vanlig mat är det ända som funkar. ( vare sig målet är att må bra, gå ner i vikt, gå upp i vikt, skaffa muskler eller bli av med IBS magen)
Inte så vig som jag trodde?
Haha, bilder från sommaren! Med mina mysiga tights från myway2fitness. <3 (hur gör man alt-hjärta? 😀 😀 )
VARNING LÅNG INLÄGG
Asso vaknade med vääääääärldens sug på att gymma. Okej haft det i x antal dagar nu, men idag var det som bestämt. Ingen hosta, ont i halsen, inget huvudvärk endast en snorig och rinnande näsa. Är ingen person som använder mig av värktabletter heller, så har överlevt dagarna med god mat, massor med frukter och c-vitamin bombade juicer, osv. Det har tydligen hjälpt! Dock vet jag inte om detta är det klokaste att gymma med en rinnande näsa, men ibland är jag inte så smart. Ibland gör jag inte det som är BÄST för mig och kroppen, jag är kanske inte alltid den bästa förebilden för “hälsosam livsstil” och hålla ett 100% bra kostschema och träningsschema. Ibland går det lite flummigt. Men en sak är säker, jag lyssnar på kroppen, inte på huvudet. Jag lyssnar aldrig aldrig någonsin på ångesten mera. Jag skulle ALDRIG kunna träna med ångest. Inte heller om jag mår dåligt psykiskt, eller väldigt väldigt nere. Däremot kan jag träna ifall jag är arg, det ger mig bara mera styrka och energi att träna, för då vet jag att jag har rätt. Ifall jag mår dåligt tar jag hand om mig själv på alla bästa vis, okej inte alltid bästa som jag säger, men jag lyssnar, jag lyssnar vad kroppen vill. Men som sagt gör vi alla misstag, men vad kallar man ett misstag? Betyder det att man gjort ett misstag ifall man ändå gillade det? Ifall man ändå mår bra? Ett misstag behöver inte vara ett misstag. Du kallar ett misstag att gå ut och dricka alkohol och festa sig död hela natten, men nästa dag då du vaknar. Är det ångest över något du inte borde ha gjort, är det ångest över att du faktiskt hade roligt men inte kan träna idag? Eller kan du inte bara acceptera att du gjort det, du hade kul och du kanske gör det om igen, men det gör du då du vill, då du känner för igen. Vare sig det är imorgon, nästa månad eller ett år.
Vad jag vill komma fram till att man inte ska vara så hård på sig själv. inget behov att göra allt perfekt. Låt dig unna dig, lär dig balansera kropp och sinnet. Lär dig känna skillnaden på de olika delarna av hjärnan, jag vet det är svårt. Speciellt för dem som lider av ätstörning (och säkert massor flera men eftersom jag gått igenom en själv, vet jag) Vad säger ätstörningen och vad säger du? Vad säger kroppen och vad borde kroppen säga? Vem är det som pratar här? Är det du som vill ta den extra cashewnöten (brist på fantasi) ätstörningen som säger att nej, du har redan ätit för många. Inget kommer fungera i livet om man inte lär sig höra på sig själv. Man blir stressad, okoncentrerad, borta. Man kan till och med bli beroende av att vara med ätstörningen dagen lång, beroende på att lyssna på ångesten eller läsa artiklar på internet eller tidningar om ätstörningar, dieter eller vad göra om man “ätit för mycket”. Osv.
Vad är för mycket egentligen? Vad är för mycket träning och vad är för mycket mat? Finns det ens någon gräns? Kan någon komma fram till dig och säga, hörru du borde sakta ner lite? Eller du kanske borde skippa dendär bullen? Eller vafan gör du på löpbandet egentligen, åk hem och ät lite pommes. Jagvet någon kan skratta, någon kan bli tårögd av dessa ord. Lika som att ingen har rätt att säga något sånt, kanske någon har också rätt. Men var går gränsen? Visst, ser man personen om och om igen på samma café med bulle efter bulle, kanske någon borde säga stopp. Eller ser man någon springa timme efter timme på löpbandet varje dag, då borde man verkligen säga stopp. Ser man däremot någon träna varenda dag, styrketräning, eller ser man någon varenda dag med sin matlåda i famnen, eller ser man någon varenda dag tacka nej till bullen, ser man personen varenda dag köpa en godispåse samma tidpunkt, samma affär. kanske man inte borde blanda i sig. Alla har sina egna orsaker, egna livsstilar och egna problem. Ser någon för smal ut, är det värt att säga? Ser man anorektisk ut, är det värt att säga? Går man till någon tjock person och säger rakt ut, vad fet du är? Jag vet inte. Men före du säger något, tänk ett par extra gånger. Jag minns då jag led av en ätstörning, då kom det ju dagligen kommentarer och blickar om hur smal jag var. Värre blev det på sjukhuset då de började säga saker som att jag var smal, anorektisk, flyger ut med vinden snart, dör när som helst, hamnar till övervåningen med de döda, ser äcklig ut, ser benig ut, ser ut som ett benrangel, varför gråter du? över att du ätit?, varför är du glad? över att du tappat vikt? (vad jag än gjorde kommenterades, t.o.m om jag vickade på tårna eller rättade till ställningen på ryggstödet av bäddsängen)
De kanske inte tänkte efter, men kanske de hade bordat tänka. men de var ju inga specialister på ätstörningar, vad kan man tänka sig på ett sjukhus?
Men dessa kommentarer, blickar har jag fortfarande i mig. Det var som värst de första åren efter att jag utskrivit mig själv från vården. jag såg varje dag, varje minut personer med blickar och kommetarer. Denna gång inbillade jag mig. Denna gång såg jag folk runt om kring, överallt, var jag än var, på natten och på dagarna, i duschen och i toaletten. Någon som sade, vad gör du? Va ful du är, ät lite extra, vilket benrangel, äter du tillräckligt, du borde inte gå, du borde inte stå, du borde ligga ner, du får inte läsa med huvudet upprätt, du får inte göra det och det, slicka tallriken ordentligt, skrapa yoghurtburken extra, lägg lite mer smör på brödet. osvosv.
Det var så dygnet runt.
Det blev ett problem då jag inte kunde äta med min familj längre. Jag kände hur de vaktade mig. jag kunde inte visa mig i köket med dem. jag kände hur de följde varje rörelse jag gjorde. Denna gång vet jag inte om jag inbillade mig eller inte. Det var ju klart föräldrarna var lite oroliga över hur min kost skulle gå då jag inte hade behandlare eller övervakare längre. Men jag hade sagt till dem att de måste lita på mig. jag visade min vikt för dem varje vecka. jag bevisade att jag kunde äta på egenhand. och attjag framförallt var frisk. de trodde på mig. de lämnade mig ifred. de gav kontrollen till mig själv. och det kändes som frihet. det var friheten jag kallade. och att bli fri från sjukhuset & kliniken förstås. men friheten varade inte länge, det kunde vara i några sekunder då jag var med mina kompisar i skolan eller efter skolan utanför hemmet, eller då jag festade loss om fredagskvällarna med kompisgänget. Alkoholen tog ju allt bort. Alla känslor, alla tankar och all ångest över hur smal jag var. Japp, jag har ALDRIG sett mig som tjock. JAG HAR ALDRIG. JAG LOVAR. Ni kan tänka er att hur kan man ha en ätstörning ifall man inte tycker man är tjock, ifall man inte vill gå ner i vikt, ifall man önskar mest i världen att gå upp i vikt? Det kan man. Det var anorexia i huvudet som sade att jag INTE FICK ÄTA MER. Men jag var så mycket starkare än anorexia, att jag klarade av att säga, men jävla anorexia, jag måste äta, jag vill äta, jag behöver mat. Men ju mer jag spenderade tid med “anorexia” så växte rösten. I sjukhuset var det alltid värst. Endast anorexia och sjuksköterskorna pratade. Jag visste inte vem jag var mera. I slutet ville jag bara dö. Därför sade jag till mamma och pappa, ifall jag inte slipper denna vård nu, då kommer jag seriöst hoppa ut ur fönstret. Jag hade sagt det flera gånger. Men denna gång menade jag det allvarligt. Det var den kvällen vi rymde till Stockholm. Jag visste inte vad jag förväntade mig. Det ända jag visste var att jag blev på ett sätt fri. Fri från sjuksköterskorna och fri från anorexia. Jag lämnade allt bakom mig. Jag tog båten till Stockholm med mamma. Vi åt en tapas måltid och drack ett glas vin, den kvällen sade jag också till mamma då jag låg i sängen, “är detta himlen?” Hon skrattade och log det finaste leendet som jag aldrig kommer glömma. Den kvällen var resan till det friska. Visst då jag slapp till ätstörningskliniken Mando började allt igen, det började liksom på nytt. jag började följa allas rörelser och allas beteende. Då växte anorexia tillbaka till mig. Men varje belöning jag fick, varje gång jag fick träffa mina vänner eller åka hem till Finland, eller till vår lägenhet i Stockholm och sova över, då försvann anorexia. Då var det bara jag, och mina närvarande. Det var som himmelriket för mig. Och det var det som fick mig frisk.
Ser ni vad jag menade? Jag åker från en sak till en annan sak, byter samtalsämne hela tiden. skulle göra det till ett kort inlägg och förklara att jag vill till gymmet för jag känner mig fantastisk, men haha här sitter jag och skriver halva min ätstörningshistoria. aja! lite kött och pasta i facet och vi ger oss iväg! (typ, sitter i pyjamas ännu, såatteh! 😀 )
OOPSIE DAISY
Jag har nog aldrig varit en perfektionist. Kan bara inte få till det perfekt. Försöker alltid göra mitt bästa men på ett sätt som är på mitt sätt, lite kladdigt, lite stökigt och lite KAOS. Som jag brukar säga. Som typ då jag viker kläder, allt blir lite ding dong, eller då jag ska blogga, inget jag skriver får man riktigt förstått på eller då jag ska göra ett arbete, jag tror det beror på att jag blir så himla ivrig att jag vill få det snabbt klart! Lite som i träning, ska jag göra någon rörelse, speciellt om det är en NY rörelse kan jag bli så ivrig och glad att jag gör allt lite halvfärdigt och okoncentrerat. haha.
Kanske ni förstår varför hälften av bilderna ser bra ut, har bra kvalite osv. Men inte länge orkar jag hålla på med att vara bra, sen kör jag bara mitt eget race och lägger upp en mat/träningssbild som det är, som jag ser ut utan att fixa till maten eller ljuset eller mig själv. ORKAR INTE HAHA. bjuder istället på MIG som JAG ÄR, gosig sjuk och sugen på ben and jerrys! Tyvärr hade vi det hemma innan jag hann säga HEPP och samtidigt var den nere i magen!
Ooopsie daisy.
FÖRKYLD
Sovit till 11 nu två dagar irad, inte hänt på säkert flera år. Vaknar alltid utan väckarklocka (ifall jag inte skall någonstans) och sover tills kroppen och huvudet är pigga och glada. Nu har jag kunnat sova dagarna bort, så himla trött som jag är. Har gått och blivit förkyld, riktigt förkyld 🙁 Snuva, hosta, ett bombnedslag i huvudet och känner mig väldigt tung, yr och mör i kroppen. Vilodagar, fruktfyllda c-vitamin shots, chips och läsk (växt upp med vanan att få sötsaker som tröst, speciellt då man var sjuk fick vi alltid glass chips och en stor flaska Fanta.) Nu är ingen dock hemma och tar hand om mig, ingen mormor som lägger en blöt trasa på huvudet och masserar fötterna varma. Dels för att hon är död och dels för att jag är vuxen nu, nu borde jag själv ta hand om min hälsa. har blivit lite FÖR ofta förkylningar denna vinter, vad kan det bero på? Massor.Ser ut som en häxa med mörka ringar under ögonen och blek, håret står ut åt alla håll, så tar nog inga bilder tills jag blivit frisk, bjuder på bilder som förklarar situationen lite:
WOOPWOOP
Kom igår hem från en jäääävla kaos/stress/shoppingstund. Okej, jag startade tidigt (tur) då tyckte jag det var mycket folk, men innan jag hann andas (kom ut ur omklädningsrummet) hade det plötsligt gått 2 timmar och jag var fortfarande i butik nummer 1, så BOOOOOM! Halva Kina stod utanför och plötsligt började radion sjunga gamla jullåtar, caféerna doftade nykokt kaffe och nybakta bullor (eller så inbillade jag mig) kände hur magen kurrade, ville samtidigt köpa alla kläder jag testat, men hittade inte bankkortet i min röriga väska med ALLT (vatten, viktiga papper, laddare, extra kläder (för varmt eller för kallt?), parfym, deodorat, smink, pass?why, halspastiller, tuggummi, nötter, questbars, sugrör?why , telefon, gymkort?, osvosv, allt man kan drömma om. Tror det var snytpapper också, och några gamla tidningar. Japp har en såndär MEGAHUGE väska som inte ser så stor ut men RYMMER ALLT! För vattenflaska är ju ett måste!!! och om man har tur någon tubo energyshot som celsius/energydryck eller ännu godare, kaffe typ i termos.
Aja. Jag försökte hitta ett kafe som var billigt, utan för mycket folk. men allt var typ fullt utom dyra lyx restouranger, nej tack, ville bara kasta mig nåt snabbt och fortsätta. Så for till matbutiken, vilket var ett stoooooort misstag. Blev kissnödig och alla medborgare vi har i vårt land vägrade att flytta sig med sina stora kärror. Jag höll på att dö tror jag i en sekund, plus att den långa kö:n hjälpte inte mycket. Valde en äcklig gammal 30% rea sallad med lax och soltorkadetomater som troligen möglat, en cola zero och det fick räcka, bara jag slapp betala skitet och springa till toan. Känslan då jag äntligen var klar! Haha. Fick iallafall hem tusentals träningskläder, typ i storlek L, allt som var kvar, men kunde inte bärga mig då de var så snyyggaaaa. Prövade också en massa normala kläder, men smakade inte alls lika bra, drömde bara om Nike linnen och shorts, men då jag finally kom till min favoritbutik, Stadium. VAR ALLT SOLD-OUT. 🙁 🙁 🙁 Riktigt min tur. Så fick shoppa på andra ställen, som tur hittade jag något iallafall, visar senare!NU GÖR VI SUCCÉ PÅ DEN FÖRSTA DAGEN AV 2015! RIGHT? 🙂 Blir nog inget hets-pass, laddar för imorgons benpass och vilar. Men kanske går till gymmet för att tänja ut musklerna eller nåt sånt, annors blir det lätt så att man drar ut 1 vilodag till 2,3-en hel vecka. Blöe!
Vi tar o hörs amigos!
Äldre bild med mina lorna jane shorts kostade typ 10000000 kr och använt dem 2 gånger xD Men det påminde mig om att jag måste leta fram dem igen!
PERSONAL TRAINER
And now its finally OUT! 😮 😀
Mål & Drömmar för 2015
Kunde inte hålla mig! Blir ett dröm/mål/utmaning-lista iallafall, NU KÖR VI, ÄR SÅÅÅÅÅÅ REDO FÖR 2015!!! Here i come! 😀Drömmar:
Bygga muskler
Utvecklas
Få ett bra jobb (söka ett jobb)
Flytta
Tävla
Bli rikare
Resa till USA <3
Träffa min farfars bror igen, i utah (u.s.a)
Skaffa körkort
Slänga alla gamla kläder & köpa en helt ny gaderob
Betala alla skulder åt mamma & pappa
Resa till Sverige flera gånger
Mera verkliga mål:
Sova 8-9h
Hålla ett bra kost & träningsschema
Sluta vara så lat
Börja konditionsträna igen
Vara UTOMHUS !
Göra något smartare istället för att kolla på tv/datorn hela kvällen (ifall jag inte gör nåt smart där då)
Filma & Fotografera mer till bloggen, instagram.
Börja använda min Gopro kamera (har några problem med minneskortet osv just nu)
Läsa böcker & få bättre ordförråd och lära mig något av böckerna
Studera/få en till utbildning
Vara mera med min gudson och spendera mera tid med familjen, syskonen.
Sköta bättre om utsidan (håret, hyn, naglarna osv)
Ge mig själv belöningar och vara stolt över något jag gjort. (Tex köpa nått nytt/gå till frisören/massage/spa = gör aldrig det)
Dricka mer vatten, minska på kaffet typ (ifall jag inte dör av det, man måste ju få njuta)
Besöka mina släktingar, farmor & farfar oftare.
Skaffa mig Pt-kunder och hjälpa DEM att nå sina mål & drömmar.
Utveckla mina samarbeten (scitec nutrition och myway2fitness)
Börja yoga eller stretcha 60 minuter i veckan.
Gå ut på promenader ibland. Sluta använda bilen så mycket.
Extra:
Skriva på min blivande bok
Få blodvärden normala
Kanske skaffa glasögon (ser inget på långt håll)
Inte tappa bort så mycket, hålla reda på sakerna. (= förbättra minnet)
Hjälpa så många som är drabbade av ätstörningar som möjligt.
Dela med min resa & inspirera andra.
OCH SÅ VIDARE! SKULLE KUNNA HÅLLA PÅ HELA DAGEN EGENTLIGEN X’D
AXLAR
Åh godmorgon på er!! Är sååååå redo att kötta axlarna, måste bara fixa några grejer innan, vill bara köra NUUUU, haha. Nivet känslan då man typ är på jobbet eller i skolan och bara dröööömmer om att få köra sitt pass redan, eller så har man kört det på morgonen och påminns av de ljuvliga sekunderna av ditt liv och gråter lite att bästa stunden på dagen är över. 😉 Right?Här kommer TISDAGSINSPIRATION! P.s Ni måste tala om ifall dessa bilder är för triggande, kanske flera av er som inte får träna alls. Samma kan mitt prat om träning vara jobbigt, men det kan jag tyvärr inte undvika då hälften av mitt liv är just kring gym och träning just nu, fokus på muskelbyggning och det tar lite av hela min fritid, samma som mitt framtida jobb kanske hänger ihop med hälsa eller träning. Och så är det ju SÅ HIMLA FINT att jag skulle kunna prata om det dagen lång!!!! Önskar jag hade en vän med lika stort intresse haha, så vi kunde på kaffepauserna prata om annat än alkohol, skvaller och mode. Blir lite jobbigt ibland att knipa ihop munnen för att inte prata om hur jävligt bra gårdagens legday var, haha! Eller gnälla om muskelvärken eller ta fram sin matlåda 😀
Iallafall, ska jag kötta axlar idag! Nytt schema på gång, är samtidigt så himla peppad som liiiiite osäker på flera övningar, det första passet med nya schemat är alltid lite “nybörjar-känsla” på det hela men efter någon/några veckor är jag igång igen! Woop woop 🙂
Overeating?
You’re not alone. You might feel that you’re the only one who has a weakness for sour cream and onion potato chips, but according to a survey from Self, nearly three out of five women overeat in a big way. If you tend to pig out on chocolate, candy, chips, ice cream and cheese, you’re in good company. As humans, we only have so much willpower. And sometimes that willpower runs out when we see a bag of Oreos.It’s really not that bad. Most of us assume that unhealthy foods are worse for you than they really are, overestimating calorie counts by about 41 per serving! That means you should subtract that number from your estimate. Feel a little better yet? Plus, it takes an extra 3,500 calories to gain a pound overnight!
Guilt can have a bad effect on you. Those who obsess over indulging actually wind up eating more junk food than those who cut themselves a little slack. When you feel bad about bingeing, you’ll try to distract yourself from more negative thoughts with more food, and then you fall into a cycle of overeating and feeling bad. Instead, you shouldn’t punish yourself. You should simply accept the splurge and move on!
You’re healthier than you think. If you’re feeling pretty bad for your eating splurge, chances are you eat pretty well the rest of the time. “The problem is, we think of eating in absolutes: We’re either healthy or not, on a diet or off, up or down,” says Michelle May, M.D., author of “Eat What You Love, Love What You Eat.” Instead, you should think of your diet like a pendulum. “You can swing one way or the other, but if you stay mostly within that relatively narrow center where you balance eating for pleasure with eating for nourishment, that’s the healthy diet territory.”
Bad eating choices don’t make you a bad person. Stop labeling your food choices as character flaws and start listening to your body! Next time you want to gobble down 12 pieces of pumpkin pie, stop and see what you really want. If you really cant avoid the craving, eat something like a piece of fruit, and then indulge yourself in a small piece of pumpkin pie. You’ll appreciate the goodness of the pie instead of mindlessly inhaling the stuff, and you can stash the leftovers for another day!
You can avoid a next time. If after all that, you still can’t avoid the pangs of guilt, keep in mind that you can nix a repeat performance. If portion control is your nemesis, divvy up smaller portions of your favorite junk foods ahead of time. If you find yourself justifying eating the last few cookies because they might go stale, just freeze ‘em! Or, just don’t buy it! If it’s not in your house, you can’t overeat it!
And remember, everyone overeats sometimes! Its when you do it several times on one week, or when you start to feel really bad about it, thats when it becomes a problem. Relax and feed your body with both healthy and unhealthy food, the secret is to eat everything in moderation. 🙂 xx
Magvärk och Rumpslakt
Förlåt för så dålig uppdatering! Har varit helt storm här hemma! Har haft massor med vilodagar och ätardagar, verkligen behövt vila upp mig efter denna julvecka, stress på hög nivå. Nu är den över och allt känns lite tomt, är det verkligen över och är faktiskt året slut? Aja. Var verkligen utvilad idag då jag körde ett brännande pass för rumpan och baklåren, dog lite av glädje, det brändes så otroligt då jag inte kört benen på länge! Denna vecka hoppas jag att kommer med massor med härligheter och dessutom ett grymt nyår. Vi får se! Planerna är tomma fortfarande och jag tror jag lämnar det så, jag är mera den typen som tar dagen som den kommer 🙂 Har även nytt träningsschema, det nya året till ära!
Har även fått ny tid till blodprov-tagning och också någon magröngten grejs, där man sväljer en slang och så kollar den alla slags magallergiker. Har
“velat”göra det alltid eftersom jag funderat länge ifall jag har celiaki eller ej, är supermega känslig för alla spannmålsprodukter, men speciellt vete. Det konstiga är att trots att jag ätit glutenfria produkter kommer besvären ibland ändå, speciellt av livsmedel som innehåller majs. Så tror det inte är celiaki, kanske bara IBS som typ hälften av min släkt har, eller överkänslig för massa livsmedel eller veteallergiker. Aja, hela min mage har varit fucked up sen jag var liten, allt blev bara värre då jag fick anorexia, kanske delvis för att jag började tänka mer på vad jag åt och hur jag mådde i kroppen. Sedan började man ju minska all mat och minsta lilla tugga var ju lite som en “chock” för kroppen, för kroppen var van att gå hungrig. Så då blev magen ovan med all slags mat, fast det konstiga är att det gått flera år och problemen fortsätter. SUPERINTRESSANT ALLTSÅ, anyway, tänkte bara skriva ut det då det verkar som om de flesta har liknande problem, ibs, mag/tarm-bakterier eller mjölkallergiker. Jag har liksom allt i ett paket, och det har jag fått av min pappa, plus en massa andra dåliga sidor, som ryggproblem, led-värk, stresshjärna, snål som sjutton (vågar inte ens låna 5 kr till syrran), osvosv. Vad har jag ärvt av min mamma då? Fula fötter & händer som tappar känseln och blir missfärgade då jag har kallt, och kanske nåt bra som det positiva humöret (y) Haha, sorry pappa men jag lovar att det finns massor med härliga saker jag ärvt av dig men som jag inte just nu kommer på. Det är väl alltid så att man kan skriva en hur lång lista som helst över alla dåliga saker, men sedan då man ska skriva vad som är bra hos sig själv blir hjärnan bara tom? Näe, skoja, jag älskar allt i mig.Typ.Skulle va lite skönt att ha en normal mage iallafall, en normalt fungerande mage så att säga. Att man inte alltid behöver gå och välja restaurang så himla noga eller dö av magvärk som tar på hela humöret. Visst, lätt för dem som inte har “magproblem” att säga; Vadå, lev livet, ät vad som helst och tänk inte så mycket så försvinner besvären. Visst så tänkte jag med, men det var först då man känner det verkliga värken. Fyfan, ifall jag skulle kunna välja en önskan vore det nog att få de problemen bort. Det tar på både kropp och huvud! Ibland får man skippa hela dagsplanerna pg. det. Så jag hoppas verkligen att få någon lösning på problemet! Eller så borde jag bara hålla fast vid mitt kostschema, eftersom jag har märkt att man mår bäst av småa, men riktiga måltider ofta och regelbundet om dagarna. Fusk, skit och skräpmat 1 eller två gånger om dagen ger mig varken näring eller bättre mående! Såatteh, vad säger ni? En framtid med lite hälsosammare rutiner kanske? Visst vore det härligt att bara leva och släppa kontrollen, men så kommer ju alla biverkningar på köpet. Så lite tänka måste man, men allt med måtta va? Tror det är lösningen till allt i livet.
Min spotify lista
Får iallafall mig taggad, varje gång! Lite blandade godingar, några låtar som väcker minnen och får mig på bra humör, andra som jag blir lite arg av ;D och så lite mixer och pump musik! 🙂
Nyårslöfte?
Gör aldrig några nyårslöften! Tycker de är lika fåniga som “jag börjar imorgon eller på Måndag”
Fast nu då jag tänker efter. Vore det bra med några mål. Löften behöver man ju inte göra, men att följa sina drömmar och kämpa för ett mål, det är nåt helt annat! Det är det bästa som finns enligt mig. För vad vore ett liv utan drömmar? ALLT ÄR MÖJLIGT!
Choklad pops
Igårkväll efter all choklad tänkte jag ba: aldrig mer, haha mådde seriöst så skit! Men nääee, idag då jag vaknade var jag mera choklad-sugen än aldrig förr! och tyvärr var alla godisar uppätna så fick börja baka lite, men då jag en gångs skull skulle baka, tänkte jag satsa lite högre och göra dem lite hälsosammare! Blev riktigt riktigt goda! Här kommer receptet:
Ingredienser bollar: 230 gram avrunna stora vita bönor, 3/4 dl äpplemos, 2/3 dl cashewnötter, 1/2 skopa caramel protein, 1 msk nötsmör, 1 msk kakao, 1 1/2 msk kokosmjöl, vanilj & agavesirap efter smak.
Mixa bönorna tillsammans med äpplemos och cashewnötter. Blanda i protein, kakao och smaka av med agavesirap eller annan sötning plus lite vaniljpulver. Låt allt bli en jämn smet och rör sedan ner kokosmjöl. In i kylen och låt det svälla ett tag (mitt fick stå någon timme när jag gymmade). Rulla bollar – runt en 20 styck och ställ in i frysen en timme eller så. Ta ut när bollarna är ganska frusna – frostingen stelnar fortare då – och stick en pinne i dem.
chokladtopping (eller endast smält choklad funkar lika bra) – kokosolja, kokossmör & kakao + kokosflingor eller annan topping.
Toppingen på dem kan man egentligen göra hur man vill och med vilken smak som helst. Jag har inga specifika mått – smaka av. Runt 1 msk av varje av allt tror jag (utom salt). Chokladen gjorde jag efter att jag rullat några stycken i kokossmaken. Blandade bara ner kakao efter.
Låt kokosoljan smälta och blanda med smaksättningen – rulla cake popsen i smaksättningen. Låt stelna. Rulla en gång till och dekorera med kokosflingor. In i frysen igen – mittbiten blir godast frusen.
Receptet är härifrån, och borde egentligen se ut såhär då de är klara:
Just nu
Vilodag nummer två och sköter bara om mig själv, kroppen, själen med mycket choklad både i ansiktet (ansiktsmask) och magen!
En vän.
Jag reagerar alltid på hur mina närvarande mår. Ifall någon blir arg/ledsen blir jag automatiskt det också. Det borde inte vara så, jag borde inte ta åt mig allt som händer mig utifrån, jag borde fokusera på mig själv mer, men jag kan inte rå att jag reagerar på detta sätt, har gjort det hela min barndom och det har varit ganska jobbigt, då tex. föräldrarna grälat (som de alltid gör, utan orsak, inte för att de skulle seriöst vara arga på varandra, mera som ett talesätt) så blir jag bara deppig och oftast tror jag det beror på mig. Så har min dag blivit förstörd och jag har haft enorm ångest hela dagen. Nu har jag jobbat på det.. att inte påverkas vad andra säger eller mår, eller bara för att någon har en dålig dag ska inte min dag behöva bli dålig. så jag jobbar på det som sagt. Men fortfarande påverkar det, som påminner en närvarande vän. Jag ska berätta en kort story om henne för kanske någon känner igen sig, eller så kanske hon läser det någon dag och förstår.Det är en vän. Hon är så fin, rolig, bra som hon är. Men på något vis så förstår hon inte det själv, hon vill alltid få lite extra uppmärksamhet och bevis på att hon är bra. Hon vill alltid synas, vara bäst och roligast. Hon ska vara med på ALLA ställen. Och det är hon, hon är överallt, hela tiden, och det gör hon bra. Det gör henne nöjd. Men innerst inne ser man hur dåligt hon mår. Hur hon är utkörd, slut på allt det hon måste göra. Ut och festa, ut och träna, äta bra, träffa alla vänner, imponera på pojkarna och köpa de snyggaste kläderna. Ifall en dag gått lite snett, blir hon så arg. Arg och lägger det på de närmaste. För alla har sina olika sätt att reagera på sina känslor. Andra dricker alkohol, andra pratar ut dem, andra tröstäter eller tar en cigarett, osv. Hon blir arg. Som ett monster. Vägrar prata om det. Får en enorm ångest och allt hon gör blir bara fel. Till slut “skriker” hon åt mig också, så vår kväll blir lite förstörd då vi skulle egentligen ha kompiskväll, äta gott och se på filmer och prata skit. Men jag kan inte ignorera att hon mår dåligt, jag vill prata om det men jag vågar inte. Hon blir så arg på allt jag säger. Till slut gömmer jag mig antagligen under kudden och fokuserar på filmen eller så går hon hem. Det värsta är att hon har börjat utveckla en ätstörning också. Jag tror att det allt håller ihop med hälso-trenden/hetsen som håller på just nu. Hon tror att ALLA tränar varje dag, att alla äter hälsosamt precis varje dag. Då måste hon också göra det. Och ifall hon inte har gjort det kommer den stora ångesten och ilskan. Det är som om hennes dag endast blir bra ifall hon tränar eller äter rätt. Det är som om hennes dag förstörs ifall hon äter en chokladruta. Och hon sätter den all ilskan på mig. Det förstår jag inte. För hon har varit min vän i flera år, t.o.m då jag hade en ätstörning. Hon var med hela resan. Förstår hon inte hur dåligt jag mådde, hur äcklig och livsförstörande ätstörningen är. Hon såg ju mig lida, men det är som om hon själv vill åka dit med. I ätstörningsträsket. Och det värsta är att jag inte kan göra något åt det. Jag blir nästan bara rädd. För några år sedan reste vi tillsammans till Stockholm av och ann, hon började skrika av ångest när hon fick en latte istället för espresso, hon kunde absolut inte dricka en skvätt mjölk. Varje gång hon blev hungrig började hon skrika åt mig.. “ÄR INTE DU HUNGRIG!?” “VARFÖR ÄR DU INTE DET!?” Och ifall jag valde en sallad och hon en hamburgare blev hennes ögon svarta som kål och hennes röst förändrades helt och hållet. Och det är alltid som en tävling vem som äter mest choklad, på ett dåligt sätt. Inte roligt typ “chokladätartävling” utan hon vill tvinga i mig mera godis, och ifall jag inte äter lika mycket som henne är hon tydligen “sämre” och blir arg. Det är som om jag måste tvinga mig själv äta mer godis för att göra henne glad. Eller tvinga mig göra nåt annat för att få henne glad. Hon ska alltid få sin vilja igenom. Och jag kan säga detta för vi är typ närmaste vänner. Vi grälar och är sams. Vi älskar varandra ändå.
Och bara för att jag tränar så mycket som jag gör (ni vet) betyder det inte att NI eller HON måste göra det. Bara för att jag har funnit träning som min grej, min liksom kärlek, mitt allt i livet (just nu åtminstone) betyder det INTE att ni ska behöva ha det som er passion. Vi alla är olika. Vi alla fungerar olika. Någon kan träna 1, 3 eller 6 gånger i veckan och må lika bra. Andra kan träna t.o.m 12 gånger i veckan och älska det, andra tränar inte alls och mår superbra. Träning är inte för alla. Och förstår inte varför det blivit sån MEGAWOW viktig grej, typ styr andras liv och utvecklar ätstörningar. Förstår inte det som sagt. Varför? Träning är fint, underbart, en bra grej. Inget kalori-förbrännande eller bestraffande eller dagens avgörande.Jag blev frisk med det från min depression, visst rekommenderar jag det till alla, jag fick upp min vikt och min ångest av mat och träning försvann, men det betyder inte att det gör det för alla. det kan lätt bli en press, en ortorexi-runda, att tvinga sig till det sista. Så har jag märkt att det har blivit för min vän. Hon är helt slutkörd. Hon mår inte bra. Och det tar kål på mig. Men hur mycket mår hon inte sämre? Jag undrar ifall hon inser det själv. eller ignorerar hon tanken om att vara trött eller går kroppen på övervarv? Som då när jag hade anorexia. Hur trött och svulten jag än var, tvingade hjärnan mig att fortsätta. Men en dag. orkar man inte mer. och då kan det vara försent. Jag är så rädd att det blir för sent för henne. Hon har så hög press på sig själv.
Vad jag vill säga är att, TA HAND OM ER. Lyssna på KROPPEN inte på HUVUDET. Huvudet kan inbilla sig en massa saker. Jag har lärt mig att lyssna, känna och ibland får jag skippa och låta bli alla möjliga roliga saker, som att gå ut och festa, vara med kompisar eller skippa en legday. Bara för att kroppen säger nej, jag orkar inte, jag är för trött/slut. Jag måste vila. Vila betyder inte alltid ligga och sova, utan bara vara. Vara för sig själv eller vara med familjen, prata ut eller inte prata alls, vara i tystnad utan stress och händelser runt om kring. Man måste kunna ha tid för sig själv och låta kroppen och huvudet slappna av, annars går systemet sönder någon gång. Kom ihåg, allt vad folk säger och allt vad står i media betyder inte att DU MÅSTE vara så, reagera eller handla så. Vad dina vänner gör ska inte heller påverka dig. Gör det du vill, det du känner för. Vill du sova, vill du ut och dansa, vill du ta en cigarett, vill du köpa ben & jerrys och bara njuta framför en film eller vill du ut och dra ett supertungt träningspass på gymmet, vad vill du egentligen? Vem är det som vill det? Du eller kroppen eller pressen? Är du säker på att du vill göra det, orkar du verkligen? Känn och fundera om. Ibland kan man göra något för någon annans skull också. Eller för att någon förväntar sig att du gör det. Men lyssna på dig själv. Det bästa orspråket jag har, som jag alltid går från är: OM DET FÅR DIG ATT MÅ BRA, gör det. IFALL INTE, gör det inte.Dagens visdom
En okänd (?) tjej skrev en bra text jag hittade, kände igen mig i så mycket, kanske någon annan har känt det också.
”Bara för man är smal så betyder inte det att allt är/blir frid och fröjd. Jag har kämpat hela min uppväxt med att gå upp i vikt. Har blivit mobbad för att jag ser ut som en anorektiker. Jag har inte kunnat rå för detta. Nu som vuxen har jag fått reda på att jag har sjukdomar som gör att jag inte gått upp i vikt. När vi ”åtgärdat” en av dem gick jag genast upp 7 kg och stannade där. Dock är det inte tillräckligt… Får fortfarande gliringar för att jag ser ut som jag gör och väger för lite. Min längd gör ju inte det hela lättare.
Vad jag menar är att jag förstår hur det känns att få blickar och gliringar hela tiden. Jag undrar bara, hur många passar egentligen in i idealet?! Vem/vilka har rätt att godkänna att man är där? Om jag vore 155 cm lång och vägde runt 100 men fortfarande mår bra och inte har några besvär – vem bestämmer att jag inte får göra det då?! Är jag 182 cm och väger cirka 50 kg och tycker att jag mår bra av det – vem fan bestämmer att jag inte ska göra det?! (I mitt fall har jag inga ätstörningar men är ju ”drabbad” av fenomenet med att inte passa in i idealet…)
Vem har bestämt idealet?! Är det inte bara helt fantastiskt att vi alla är olika?! Tänk om vi alla skulle se likadana ut – vilken tråkig värld! Stå på dig, jag tycker om dig som du är/för den du är – det har jag alltid gjort!!! <3″
Samma som de som är överviktiga och MÅR BRA AV DET. Låt oss se ut och vara som vi är, hälsan är det viktigaste. <3
Julafton hos oss
Blev mest suddiga bilder (då man ville börja äta direkt) men här är lite godingar av julmaten och annat 🙂 (alla klappar var till sötnosarna)
P.s Vet ni vad!?!?!? (nobody cares) Australienarna har fått kräksjukan. :O 🙁 (eller alkohol-förgiftning typ) så vi åker först imorgon. Stackarna!
Sötaste Wildfox tjejerna
Awww, va gulliga och vad snygga kläder ju! Bilderna är härifrån.
(dont worry, är inte bebis-sjuk, tvärtom :D)
Juldagen
Det är visst den 25:te de andra firar julafton, utomlands. Men vi i Finland firade julafton igår iallafall, resten av världen vet jag inte om, har alltid varit dåligt på detdär med kulturer och olika världsdelar, kanske därför jag fick IG i alla geografi prov 😛Anyway, sov inge vidare idag heller, grisarna (busungarna) var vakna halva natten och så vaknade resten av familjen klockan 07? ofta!!!! Kunde inte somna om, så steg upp och hjälpte dem att ordna en stor buffé frukost av julmat, dock kan man inte kalla det brunch då klockan var så lite. Vi åt frukost då och njöt. Såg på filmer, sen vaknade jag till och fick enorm energikick och blev plötsligt sugen på att gymma. Tänkte ta tillfället till godo, man vet inte när nästa energikick kommer såatteh! Böt om, gjorde mig i ordning, drack kaffeshots av det brända kaffet som fanns kvar och åt kokade jasminris, slängde i mig några julskinkbitar med någon röra på sig, även om jag var mätt från frukosten och så gav jag mig iväg till gymmet (med bil, det var ju -15 utomhus!!!! doglite.) <— ursäkter.
Iallafall så körde jag ett grymt axelpass och fick verkligen kontakt! Blev bara energirikare efter tiden som gick men till slut kunde jag inte lyfta armarna längre då axlarna var lite tillräckligt mosade, så åt min eftershake och lite riskakor, sen satt jag och bara njöt av tystnaden (lol) i gymmet och stretchade lite, ringde efter skjuts och nu sitter jag här!
De andra blev avis:ar på mig som är så hurtig (haha) så de gick ut på kort-länk med hundarna och tog lite foton jag tänkte bjuda på. Vinterlandet !
Jag själv är ingen ute-människa, men det vore härligt ifall jag vore, solen lyser så fint och vill ju leka i snön innan den försvinner igen! Så får se när jag får nästa energikick, då kanske man busar lite med småungarna i snön eller kastar snöbollar på systern i ansiktet 🙂 🙂 🙂
Nu ska vi kolla på barndomsfilmer och skratta lite! Haha, fan man har varit söt och tjock nångong i tiden 😉
Varför Pt?
Varför vill jag bli just Personlig Tränare?Finns så många olika orsaker.JAG BRINNER bokstavligen av träning. Jag älskar att hjälpa andra, jag älskar att se dem göra sitt bästa och se dem VILJA göra det.Finns det ingen vilja, ska jag hjälpa dom att hitta VILJAN! Jag vill att alla ska förstå hur träning hjälper dig och framförallt uppnå ditt mål. Att klara dig dit. Hjälpa dig hela eller sista biten, föra dig dit du vill. DET GÅR. DET GÅR. Jag lovar.
Jag vill hjälpa folk att pressa sig till sitt bästa, orka den sista biten och LITE TILL, hitta energin från ingenstans, börja tro på dig själv, få självförtroende och börja ÄLSKA dig själv. Hitta vägen dit du vill.Jag vill att vad ditt mål än är, ska du få uppfylla det. INGET är omöjligt. Du ska få känna dig bekväm, trygg och säker med mig. Jag kommer vara här för att hjälpa dig, inse att du kan få målet uppfyllt, tala och utreda dina största och minsta problem, hitta vägen dit du vill, gå igenom hela din situation och faktiskt kunna ändra på det.
Från botten till topp! Det är möjligt. Jag har varit där, jag har kännt det, jag har upplevt alla dåliga dagar man kan ha, jag har jobbat mig över det, jag har hittat motivationen och jag har klarat mig över den dåliga biten.
Jag har erfarenhet och jag kan bevisa det.ALLT är möjligt. Du måste bara ge dig själv tid och lust.Tårar, skratt, värk, glädje, smärta, allt accepteras, för in the end, så klarar du det.
Med min hjälpt ger du och jag aldrig upp.Jag kommer ta varje kund med 100% och vi kommer vara som ett team. Jobba tillsammans för att uppnå din dröm. Vad det än är. Bygga upp dig själv? Gå ner i vikt? Bara bli iform till sommaren? Träna bort någon värk du har, tex i ryggen? Få bort julskinkan? Bara bli mera slimmad? Skaffa muskelmassa men samtidigt vara deffad? BLI STOR? Klara av ett maratonlopp? Klara av att springa under timmen? Visa de andra att du klarar det? Bli en ny person? Det finns hur mycket som hälst.. Och jag kommer hjälpa dig.
MEN före jag började något ville jag gå en utbildning till pt. Jag googlade den bästa i finland och som tur var den svenskspråkig. Det var en ettårs kurs där vi lärde oss allt de andra gör på fyra år. Det var effektivt men bra. Jag ville vara 100% säker på allt jag gör, säger, berättar, visar. Så jag kan verkligen skulle i framtiden få det bästa ur dig och mig.
Jag tog denna utbildning seriöst och gjorde faktiskt mitt bästa. För jag vill detta, jag vill bli personlig tränare, en personlig hjälp för andra. Därför gick jag denna utbildning för att faktiskt kunna vara den bästa hjälpen du kan få, det är det en PT ska vara. Den som tar hand om din kost och träning.
Rädd för julmaten?
Hej! Fick massor av mejl idag och hur de ska äta på julafton, de är rädda för allasockerbombade delikatesser och såser med fettklimpar. (överdrivet)Det är traditionellt att äta lite extra gott och festilgtpå julafton – gröt och kaffe bullar. kålrotlådor, skinka, rosolli, fisk och alla andra läcker i oändlighet! DESSERT plommonkvarg, , kakor, bullar och allt detdär. På kvällen ska det ännu rymmas lutfisk, desserter, Bland de gåvorna definitivt choklad i mängder.
Jag vill bara säga till er, En dålig måltid gör dig inte fet, samma som en måltid inte gör dig smal. Det är inte vad du äter på julafton som räknas, utan resten av året. Ifall du någonsin går upp i vikt på en natt eller dag, kanske från 1-5 kg (jag gör det ofta) är det bara kroppen som samlat vätska. Troligtvis på lite extra kolhydrater än vad din kropp tål, men det är inga riktiga kilon. Jag trodde det då jag höll på att bli frisk från ätstörningen, att jag kunde äta mig upp i vikt en dag ifall jag kände mig smal eller ifall jag gått ner i vikt. Nej,det var bara vätska som lade sig och nästa dag var det borta.
Låt gå för julhelgen. Utan dåligt samvete. Julen är en gång om året. Skäm bort dig till slutet av året och sedan är det lätt att göra löften om ditt kommande år.
Jag ska iallafall äta massor i mängder, vad som helst, när som helst och njuta till 100%. Visst kommer jag må dåligt fysiskt till slut, men det får man tåla ifall man äter för mycket och visst är det värt det, speciellt på julafton! Känslan går över, mättnad är inget farligt. Spela lite spel eller vila i matkoma en stund och du kommer glömma att du ens ätit. Sen är det dags för nästa omgång! 😉 För mig iallafall, julmat kan man aldrig få nog av ! (kan inte tänka att jag säger detta, är ju fd. “julmat-hater” men omg, så gott det var detta året. MUMS. Dregel och wow, va vi lyckades med allt! )
Snälla för denna jul, slösa inte bort hela julafton på en massa ångest. Tänk på de som inte får mat, tänk hur lyckliga vi är som egentligen har det så bra. Spendera ditt julmys med de viktigaste personerna och mys. <3
P.s Det finns ju en massa nyttigheter också på julbordet! Allt är nyttig MED MÅTTA! Fast idag skippar vi “måtta” och låter det gå som du vill 😉
kalleanka & den eviga längtan
Nu äter vi endast godsaker och kollar på kalle som börjar snart!Småungarna har somnat, nästan så resten av skacket gör det också, haha!
Julklapparna under granen och maten i ugnen, julkyrkan bakom oss och jultomtegröten i magen, nu är jag mera än redo att börja äta med familjen, öppna julklappar (vara jultomte själv) och se på filmer, spela spel, spendera tid med familjen hela kväll/natten och dricka lite vin.
Wiie!
GOD JUL!!!
FÖRLÅT ATT JAG INTE UPPDATERAT.Har varit 100% fokuserad på att göra julen klar! Nu är den äntligen här! Kan inte fatta det, wow!
idag började jag morgonen med (frukost) och så gav jag mig iväg på ett härligt benpass, oj så många människor det var, väntade mig typ 1 eller två män som slankt bort från julmor som gör mat på fulla rullar. Haha! Men näe, var min käre vän Veronica också där och vi båda köttade ben, dock blev det lite lat pass då det ända man tänkte var på julmaten och julklapparna förstoss 😉 Kan det inte börja redan! Näe innan ska vi till farmor och sedan till julkyrkan, mysigt. Här är också massor familjemedlemmar som är på dåligt humör då de inte sovit ett dugg, det var ju vakar-kvällen och dessutom hade vi en skinka i ugnen hela natten som ringde lite varje timme för att kolla ifall den var färdig.
Jag får energi iallafall av gymmet och väntan på julafton! En gång om året och gud så härligt det är 🙂 Förr hade jag ju lite dåliga minnen, då jag blev sjuk i anorexia år 2009 julafton men nu är det andra rullar, mår som en pingla idag! 🙂
Hoppas ni får en riktigt bra jul. Imorgon ska det latas och sedan köra iväg för att träffa australienarna. 😉 “woop woop”
