Essena O’Neill

(KLICKA PÅ BILDEN FÖR ATT KOMMA TILL ARTIKELN)  kolla gärna på videon också.

Tycker vi ska hylla denna tjej.
För att hon kom ut och var ärlig.

Känner igen mig lite i det hon sade, man ville va framgånsrik, modell, rik o bara snygg på varje bild man satte ut. Det var en obsession. Hur man egentligen mådde bakom bilden kom aldrig ut. Men efter modellresorna då jag mått som sämst över att vara så smal och svälta har jag förstått att det inte är normalt att hålla på så. Vad ger det mig om jag mår dåligt? Jag valde lyckan hellre än depressionen, svälten. Hur mycket jag än ville fortsätta jobba som modell, för att ha ett jobb, tjäna pengar och kanske bli nåt stort någon dag, kunde jag inte fortsätta hålla på som jag gjorde, för jag mådde så dåligt att jag bara ville dö. Mina familjer, min agentur var visst som ett litet stöd genom att säga att allt ordnar sig… men jag visste att det inte gjorde det. Det blev bara värre för varje dag. Och ingen trodde mig. Jag orkade inte en dag till. Det kändes som om jag kvävdes. Så jag gav upp och åkte hem. Vad skulle omvärlden säga, vad skulle jag berätta för bloggen, instagram, vännerna? Vad skulle familjen tycka om mig, en failure? Jag redan kände mig så oerhört dissapointed att jag inte orkade tänka på det, så jag orkade verkligen inte höra andras tycke och tänke. Det ända jag ville var att vara lycklig. Lycka för mig betydde då att få vara i ett tryggt hem, ha ett stöd runt om kring mig som jag SER varje dag och kan prata med, att vara hälsosam och få näringsrik mat varje dag, göra sånt som jag mådde bra av och inte sånt som gav mig stress eller ont i hjärta.

Det är svårt att veta vad man vill, jag älskar ju att fotograferas och gå catwalk ifall det inte går över gränsen att människor behandlar dig som en SAK. En docka. Kastar dig överallt, kläder ska tas hand om annars får man betala tusentals euro, andra modeller som knuffar och är så envisa, sjäviska att de ska synas mest och att de ska få plats, alla glömmer bort dig, det är du som måste ta hand om dig själv. Fotografen skriker och gnäller att du ska göra si och så.

Men jag gillar de arbeten som är glädje, skoj, hälsa, livfullt. Där man får göra sitt bästa, danssa till musiken, poseras, där arbetsgivarna tar hand om dig och sminkar dig, bjuder på lunch eller bara ger dig en matpaus är redan guldvärt, frågar ifall du är okej och behöver något. Etc. Man kommer ju se på bilderna om man är livrädd för att misslyckas och att man är stressad då omgänget gör dig stressad och osäker.

Man tänker alltid att, kanske denna gång har det ändrats. Kanske nu har media blivit snällare, och agenturerna mera vänliga och de andra modellerna kanske socialare.

Idag försöker jag vara så ärlig som möjligt på bilderna. Vill inte dra in magen och säga hur grymt pass det var om det inte var det. Vill inte posta världens hälsosammaste juice brevid en solig strand, ifall jag egentligen inte är där. Vill inte le som världens lyckligaste tjej ifall jag inte är det.

Jag hoppas ni förstår att allt ni ser på foton inte är som det ser ut.

Jag har också funderat på att lägga ner instagram eller bloggen, allt som tar tid och innehåller bilder, filmer etc. För att satsa mera på det viktigare i ditt liv, dina vänner och familj, ditt jobb/studieplats etc. Men jag har grävt mig ifrån dendär obsession. MEN Jag mår bra av att blogga, instagramma idag, det ger mig inte stress, tvärtom jag får glädje av det och det är skönt att skriva av sig, så jag tänker inte sluta helt och hållet, men det är en bra tankeställare. Jag vill inte att folk får dåligt att vara när de ser mina bilder, tvärtom, jag vill inspirera och hjälpa andra. Jag vill också inspirera mig själv. Och det gör jag bra, jag älskar att se gamla bilder och tänka hur långt jag kommit. Och jag följer inte heller folk som får mig ångestfull. Det tycker jag inte heller ni ska göra. Följ bara såna accounts som får er att må bra. Posta inte bilder ifall ni mår dåligt eller inte orkar visa er på media, ifall ni får press på att vara snygg eller edita varje bild. Eller skaffa ett privatkonto för bara äkta vänner, fota det som betyder för dig, naturen, bra böcker, en kaffestund.

Vad som än gör dig happy!

Det gör jag, och jag kan inte säga att “tyvärr” är det träningen som gör mig glad. Det är bara det att det är “tyvärr” att folk använder träningen fel. Också maten. Allt kan överkonsumeras och bli en stress av det. Du antagligen äter för mycket eller för lite. Tränar för mycket eller bara blir stressad och ångestfylld av att vara “tvungen” att träna, för alla andra gör det. SÅ SKA DET INTE VARA. Saker som gör dig stressad, skippa dem. Börja göra saker som får dig att må bra. Vare sig det är att teckna, meditera, shoppa, lyfta tynger, ta en promenad, se på filmer, gå på cafe, undersöka böcker, sminka dockor, whatever makes u happy! KOM IHÅG DET!!!!!!!!