Då man älskar allt och alla och allt går så bra är det svårt att hålla känslorna och energin tillbaka, gör allt lite för fort och njuter så mycket att jag glömmer fokusera mig på det jag gör, som till exempel detta fall;
I december tappade jag 25kg viktplatta på foten. Den blev svullen, värkte och allt skit. Jag tog hand om foten som ett barn och foten blev bättre. Julen kom och ville inte gnälla. Ville njuta av tiden med familjen för en gångs skull på plats allesammans.
Nytt år och foten ser bättre ut men vägrar återhämta sig helt. Kunde inte röra på alla tår, något är fel. Vanligtvis läker en bruten stortå av sig själv.
Tog röngtenbilder av området och fick veta nyligen att stortån var bruten. Den skulle inte läkas av sig själv, de bad mig komma samma vecka till sjukhuset för att operera området så fort som möjligt.
Här sitter jag i bilen hem från operationen, snart fyra månader sedan skadan skedde och dessutom fyra år sedan jag hade en exakt likadan sko på mig men hade ramlat från en bro då jag var utomlands på modellresa.
Hade varit tvungen att bli övernatten om jag inte hade en ängel till pappa som övervakar mig över natten och hämtade mig från sjukhuset.
Kusliga är då jag opererades, jag valde att inte sövas ner men däremot fick jag bedövning i ländryggen som påverkade hela benen till tårna, kändes som om jag hade förlorat mina ben, fick mig att förstå hur lycklig jag är som har två ben att stå och gå på.
Operationen gick bra, jag mår bra (om man inte räknar upp all värk och trötthet) och ska nu mysa ner med en lösgodis påse hemma efter ett bubbelbad, tack livet för en upplevelse som jag skrattade åt för några månader sedan, inte kan något så fånigt som tån bli så skadad, tydligen!
Kram på er alla, från en människa som bloggar i sin hjärna och önskar det blev skrivet någon gång på riktigt men nu fick ni ett hej från mig iallafall! ❤️
