En månad sedan operationen, om jag mår bättre ? Nej.
Varje operation sätter spår i kroppen.
Känns inte alls bra.
Tålamod? Ja, det är väl det ända som jag måste ha, då hoppet sviker.
Efter två antibiotika kurer börjar den nästa snart. Efter operationen fick jag infektion i tarmen.
Ibland börjar jag undra om jag har någon förbannelse över mig.
Eller om jag borde börja ett helt nytt liv och flytta till en öde ö, med varken kontakt till människor eller saker. Men skulle säkert dö på några dagar, av vätskeförlust.
Hösten klev in snabbare än någonsin och troligen kommer vintern också tidigt i år.
Resa har alltid varit min räddning i alla skeden, har undvikit det sedan corona men också pg av alla bakslag jag haft under de senaste åren. Känns som om jag får bara vara redo inför nästa sak.
Nä orka vara deppig. Depp-anna är mitt mellan namn just nu.
Men ändå är jag glad. Glad och tacksam.
Roliga nyheter? Gjorde nyss PB (person bästa) i bänkpress, jihuu!!
Att känna sig stark är nog det bästa, efter må bra- känslan.
Kanske jag ändå blir den kvinnliga Arnold en dag. Eller vad tror ni?😉