Oh my god, I typ 3 timmar hann vi med allt, poseringträning tills jag frös benen av mig (den jävla luftkonditionen som sprutar iskall luft i just den salen), blev typ förkyld men överlycklig, dödshungrig och redo och klar fick jag ta bussen hem som jag var typ SÅHÄÄÄÄR nära att missa, för 1. kom 5 minuter för sent (gick i snigelfart då det är halt och ville inte bryta benen) och 2. för jag har dålig syn så jag ser aldrig på långt håll ifall det är den rätta bussen jag ska på, som tur stannade den i sista minut. Haha, skämdes.
Ja nya schemat och vi har minskat det till 2 gånger bendag, som tur tänkte jag fast ångrade tanken direkt då vi satt igång passet, ohmygod vilket mördar-pass! Fleeeeeeeeeeeera reps och fler set, dog verkligen även ifall jag hade pytteliten vikt. Typ vid en den första repetitionen tänkte jag “dethär klarar jag enkelt, kan ju lägga dubbla vikt nästa set” Men då jag hade kört mina vanliga 8 reps var det hälften kvar och jag fick bita ihop både tänderna och läppen som säkert skulle ha spruckit ifall jag forsatt haha!
Annars var hon också SKITallvarlig, blev typ livrädd då tävlingen är snart, vi har massvis att öva på poseringen och dessutom tyckte hon formen var jättebra, lagt på mig lite vätska & fett men så mycket kvar innan jag är tävlingsredo. Hon vill från och med nu veta EXAKT vad jag dricker, äter under denna månad. Och saltet ska vi börja väga. Som tur är det ganska mycket salt fortfarande då jag är salt-beroende!!! Som jag säkert förklarat förut… och vet ni vad jag har nytt på schemat?? PEANUTBUTTER!!!! WOOOPWOOOOP!!! Och några st stoooooora matskedar!! dröm!!!
Lite andra grejer:
Får väldigt mycket mejl nu på senaste tiden, är så orolig över de flesta som mejlar.. Speciellt de som vill ha hjälp av mig och snabbt, lider av en DJUP, allvarlig ätstörning.. och jag har inte tid att hjälpa alla, jag KAN inte heller. Jag önskar jag kunde. Jag verkligen önskar det. Jag önskar jag vore en lifesaver och räddade alla sjuka personer i världen. Men tyvärr kan jag inte. Jag önskar med hela mitt hjärta att ni söker hjälp, av någon expert som finns i er närhet eller vågar ta steget att gå till en ätstörningsklinik, för via nätet är det väldigt svårt att klara av att hjälpa någon väldigt sjuk. Ifall jag får dig som kund ska jag såklart göra mitt bästa, men ifall ni frågar mig är jag ALLTID av den åsikten att ta någon hjälp så nära som möjligt, så snabbt som möjligt, och så bra hjälp som möjligt.
Vet ni vad!?!?!?? Jag har beställt en ny mobil!!!!!!!!!!! WOHOOOO! Alltså detta är STORT för mig. Under min barndom levde jag på de dyraste, nyaste mobilerna men så fort det började komma nittiotusen nya iphone hela tiden och jag blev fattig “studerare” så har jag helt enkelt levt på de fulaste, billigaste, trasigaste, långsammaste ever. Alltså guuud vad störd jag blivit och tagit mina selfies med sämsta möjligbara kameran. Även aldrig ägt en kamera där man kan ta bild på sig själv, vilket alltid finns i de nya mobilerna, så här tog Amanda beslutet och klickade hem en Iphone 4. Undrar hur det kommer gå. Kommer iallafall ta hand om den som en bebis, aldrig mera vill jag ha min gamla mobil tillbaka! Fyyy vad jobbig den är.
Vaknade btw nyss, somnade direkt då jag kom hem. haha, livet som “tävlande” typ. Nämen det går från dag till dag, en dag kan jag känna mig stark som en häst och energifull som bara den, men ofta är jag trött seg och det gör mig liiiiite sad, men aldrig låter jag det förstöra ljuset på dagen = träningen!! eller motivationen!! <3 Hoppas jag. Har inte hänt än iallafall.
Redo för veckan! I think.. Det är endast måndag och flera jobbiga men kanske trevliga dagar kvar. :3
Veckan inspiration collage.
SÅ många ser endast träning är en väg till RESULTAT, till kroppen/målet du vill nå. Men det är så mycket mera. Det är kanske inte “blod,svett,tårar” men ibland kan det kännas så.
Det är nedsatt tid, dåliga och bra dagar, dagar man bara vill kasta vikterna och ge upp, dagar man får pressa sitt allt och fundera på varför man är här, dagar man helt kan kalla ett helvete, och dagar du möter ditt riktiga psyke.
Men det är därför jag gillar det. Jag tränar inte för kroppen, jag tränar för mind:et. Jag tränar för att få jobba på psyket, få min dagliga terapi, och arbeta med att vinna de tankarna som vill ge upp. Jag tränar för den härliga brännande känslan, glädjen då man klarat en större vikt, utmana sig själv och känslan under och efter passet, ja det är obeskrivligt. Inget får mig lika glad som det. Jag älskar älskar älskar gymmet. Även ifall det är dåliga dagar som jag sade, men det är de guld-stunderna på gymmet som är de viktiga, som ger mig ny kraft, som jag kommer ihåg resten av året.