Hej alla fina!!
Är så energisk, glad, motiverad, inspirerad, allt sådär herregud mina endorfiner tar över mig!! haha. Tror jag behövde dendär viloveckan från allt, från vintern, från människor, från vardagssysslor, från matlådor, från media, från kylan, från samma syn varje dag, samma butik, samma program på tv, samma säng, från träningen, från staden, från allt här haha! Inte för att det är dåligt eller för mycket, men fan att ta paus från whatever behövs för då faktiskt förstår man hur bra man har det och respekterar små grejer igen. Tex, min egen säng, min hund, min pappa, mitt GYM!!! (FAN VA GLAD JAG VAR ATT SE DET IGEN PUSS), gymkompisarna ;), FINSK MAT!!!!!, köttfärs!!!!!!!!!, matlådor #nevergohungry typ, höra lite hur det gått för kunderna och fixa nya scheman, blogga igen, diska, byka, allt haha, så liksom skönt att bara ha på sig sin gamla fula pyamas och mysa i yllesockor ibland också.
Är så glad för att jag är glad nu. Vet att det inte är en dans på rosor och så är det för alla. Det gäller bara att hålla huvudet högt och tänka positivt! hitta de små sakerna och små grejerna i vardagen, i just denna dag. Och se
n såklart att ha nåt stort att vänta på, tex. sommaren eller något mål, eller att träffa någon osv, men det viktigaste att du gör dig bekväm här och där du är nu.
Men det är så lätt att säga till andra, gör si och så bla bla, men gör ni det själva? Det är så lätt att lägga bilder på internet och säga “idag ska jag inte gnälla” “idag ska jag inte stressa” “tro på dig själv” “kämpa” “jag har aldrig dåliga dagar för jag tar de dåliga på rätt sätt” “jag ångrar aldrig något” “livet är kort, så lev” “varför klaga” “eller vanliga quotes “fall down seven times, get up eight” “eat healthy no sugar” “having a bad day?go workout” “winners never quit and quitters never win” och så gör man själv tvärtom eller vafan, jag slår vad om att olympialyftarna har haft en dålig dag eller kanske någongong på sin resa varit osäker/ funderat på att sluta eller bara skitit i hela allt… Jag håller med att texter kan faktiskt motivera, inspirera ibland eller väldigt ofta, men ibland har jag känt tvärtom känsla, man känner sig som en dålig människa bara för att man hade en dålig dag, och tror att ingen annan har det aldrig? Spec. inte “världskända” “superstjärnor” eller någon du har som “förebild”. Måste man ens ha en förebild? Räcker det inte att ha dig som förebild. Och ibland behöver man inte ens ha nåt mål. Kanske bara att leva och ha det bra.
Kom ihåg att du FÅR misslyckas, ingen är perfekt och vi alla har rätt eller vi alla HAR dåliga dagar eller humörsvägningar. Ibland t.o.m lusten att inte vilja vakna och gå till ditt älskade jobb någon dag, det är helt acceptabelt, det betyder inte att du gjort fel eller att du kommer bedömmas av alla eller att du är en dålig person. Låt dig själv vara dålig. Låt dig själv vara arg. Låt dig själv visa känslor. Låt dig själv bara vara så som du känner att du måste vara. Än sen då om människor gnäller att du är på dåligt humör, vafan, när har det skapats en regel att man inte ens får vara lite nere ibland? Eller varför måste allt vara 100% eller 0%. Antingen äter man 100% “hälsosam”, no sugar och “aldrig njuter” “så bra självdiciplin” “jag skulle aldrig klara det du gör”, eller så äter man 0% rätt och är “ohälsosam” “onyttig” “lat” “den som bjuder på snabbmat” “tränar aldrig” osv. för det. Så weird.
Jag kan också gå och skriva/säga allting och människor får fel syn på det hela. “Hon är så duktig när hon tränar och äter matlådor” “nu är hon deprimerad igen då hon skriver deppigt inlägg” “hon måste ljuga” “varför är jag inte sån” “så klok” “haha vafan är det för ortorektiker” “instagramnörd” “inget liv” osv.
TVÅ ORD. DONT JUDGE. När man inte vet varför personen är på det sättet så är det lika gärna bara att tänka på sig själv. Lägg mera tid på ditt eget liv än andras! Jämför er inte och stirra inte er blinda på bloggar, bilder, tidningar, media, nyheter osv.
Acceptera hur du och ditt liv är nu. Gör det bästa av det.
Det ska jag göra nu, adjö! <3
Kommer ett inlägg om att vara osäker på sig själv och lära sig acceptera som det är.