Bikinifitness. bodyfitness.. osv, vad tycker ni om det?
Ibland förstår jag inte varför det blivit så stor trend. Till och med de som hatat träning vill tävla i fitness, men för dem som tränat länge och älskar det, ja dem förstår jag helt och hållet, att äntligen få ett mål för eller visa upp det man byggt och kämpat för, istället för att sitta hemma och gömma det. “Småa 12 åringar som knappt vet vad de vill med livet drömmer att stå på scen och se ut som Ashley Kaltwasser året runt.”
Visst kan man säga att vem som helst vill och kan tävla. De dricker en Celsius och går på scen och visar rumpan. Ja, visst kan man vara så hård i munnen och säga rakt ut. Men är det verkligen så? Håller med om att många inte vet vad de ger sig in på, man måste vara beredd att offra sitt allt och ge sin hela tid på att förbereda sig. Man kommer inte kanske vara på topp varenda dag, spec. under de hårda dietdagarna, man kanske måste skippa alla de kvällarna med kompisarna man hade förut för att man måste göra matlådor eller för att man är så trött. Man kanske bildar en ätstörning på vägen och man kanske gör si och så. Men det är väl varenda ens eget val? Ifall man är redo och verkligen vill något, ja då tycker jag man ska ge sitt allt för det. Nå sitt mål, och inte bry ett skit vad andra tycker och tänker.
Men jag håller med att man kanske behöver något eller några års träningserfarenhet och förstå att det inte är ett sätt att få “drömkroppen” eller skaffa muskler, isåfall kan man skippa hela tävlingen och bara anlita en Pt. Formen man har på tävlingsdagen är inte den man går året runt med. Det har jobbats en massa månader för den och sista veckorna är tömningar, påfyllningar osv. Inget man håller på med på vanliga dagar ellerhur?
Men samtidigt som det finns en massa negativt om tävlingarna som media hojtar om, ser jag det som en fin grej. Jag tycker fitness är fint, inte på utseendet utan på hela grejen, något man kämpar för och när man äntligen står på scen får man visa upp allt hårt jobb man gjort, och då känner man hur allt verkligen var värt det. Det är vad jag har hört iallafall och jag kan tänka det.
Jag själv älskar att stå på scen och visa upp mig, så kan tänka mig hur otroligt fint det känns att visa upp något som man verkligen gjort allt för.
De kvinnliga förebilder flera har, de visar inte bara en bikinikropp, eller en kropp som flera vill ha. Jag tror att många ser så mycket annat i dessa tjejer än bara en snygg kropp. utan det visar också dedikation, disciplin, själv-respekt, värdighet, tålamod, jobb-etik, OCH passion!! därför är det en fin grej, enligt mig. Man kan inte bygga en kropp på bara skinn, man behöver tålamod, bra mat, bra med vila, och sömn, hårt arbete i gymmet och tålamod. Man ska skita i vad andra säger, du kommer aldrig göra ALLA nöjda, så varför inte sluta försöka och bara satsa på vad man själv vill? och kämpa för det. “Du är för smal” “du är för stor” “du börjar se ut som en man” “du har för mycket muskler för en kvinna” “var är dina kvinnliga former” “gymmar du inte för mycket nu” “sakta ner lite” “hur smal är du egentligen” “du borde akta med proteinpulvret” osvosv. Jag har stängt öronen, jag bryr mig inte längre. Det ska inte ni heller göra. Varför tränar ni? Och varför tränar ni inte? Håll i ert val. Ingen ska behöva kommentera att du borde träna mera eller mindre, ifall du själv mår bra av det och vet vad du gör.
