Jag hatar att gnälla. Men på bloggen händer det ständigt. En öppen dagbok av ärlighet och tankar. Dagarna är långa. Utan min dagliga motivation/energi-boost och höjdpunkt på dagen, lyfta tyngder på gymmet (som jag flera gånger nämt bidra med så mycket mer än bara mentalt) känns det väldigt omotiverat.
Hut kort tiden än är för återhämtningen efter operationen (jag kanske inte skrev desto mer om..*) känns det ofta dom en evighet.
Senare skrattar man åt sig själv, hur dum man var. 😅
*Jag hade inflammationen i tarmen så blev tvungen att opereras, (som tur gick bra!!) men så kommer ändå det nedstämda humöret på köpet😅 Vad lätt det vore om jag hade fler intressen, eller vore en typ som gillade att läsa böcker och lära mig nytt. Lite varje vecka försöker jag öva mig på spanska kurser iallafall, “wow”!
Känns som om det återkommer trappsteg neråt hela tiden, men dock så borde väl allt bli bättre efter att såren läkt. Right!!?🦾💯😊 Hade en underbar vändag med mina föräldrar, typ bästa stödet som finns ellerhur? Vad vore jag utan er, ja.. vad vore man utan föräldrar? Tacksam över att ha er.