Ofta när jag talar med vänner, svarar på e-post, läser bloggar, får uppdateringar av pt-kunder etc.. så är det nästan alltid känslor om att de är besvikna på sig själva.
Ett stort problem i dagens samhälle.. att man inte känner sig tillräckligt bra.
Att man lägger för stora krav, borden, måsten, ansträngningar, för höga mål och orealistiska förväntningar. Detta orsakar prestationsångest, stress, dålig självkänsla, besviken:het, strävan efter att vara något mer och bättre hela tiden, det blir helt enkelt till en cirkel. Man tror att det är allt eller inget. “Klarar jag inte detta exakt så som jag velat, förväntat mig så är det sak det samma, jag är dålig och jag ger upp.”
Det är exakt så vi INTE ska tänka. Så ska vi tänka om vi VILL misslyckas. Men vad ifall du vill lyckas då? Vad ifall dina “måsten” & “borden” är egentligen sådana som du innerst inne vill göra, som är stora mål eller drömmar i livet, men du bara tyvärr lägger för stora steg och förväntningar direkt, att tro att man redan nästa dag, vecka eller månad lyckas. Vare sig det är att få jobbet, bli frisk, göra renovering, börja träna, äta hälsosamt, springa milen, flytta bort, resa till drömlandet, ordna världens bästa fest, bli rikare, bli snabbare, vara världens bästa mamma, betala alla skulder, bli bättre i skolan, få bästa betyg eller bli befordrad..
Varför skynda? Visst vill man så mycket. Visst vill man nå målet direkt. Man vill hoppa dit NU. Man är rastlös. Man vill inte vara där man är nu. Man vill direkt förändra. Man tror att man kan bara lägga på sina joggnings skor och gå ut och springa som på fotbollsträningen för 15 år sedan, man gör det, man flåsar som en idiot men klarar sig igenom det. Man är glad och stolt. Man gör det igen. En vecka senare får man ont i knä. Det svullnar upp. Man kan inte gå. Man blir sjukskriven. Man blir arg. Besviken. Man ger upp. Man skyller på sig själv och tröstar sig med att bara ligga hemma, tycka synd om sig själv och kanske tröstat lite glass i litervis.
Ända genvägen att komma någonstans man vill. OBS. -> DIT MAN VILL. Fråga dig ärligt talat, vill du ens det? Eller är det ett krav du tror att du måste göra, bli eller förtjäna för att du tror att någon annan förväntar det av dig? för att samhället kräver det? för att du tror att du blir en bättre människa av det? för att du läst det någonstans? att alla gör det, och då “måste” du också? Men VILL DU DET? Ärligt talat? VILL DU det? Och framförallt…. MÅSTE DU DET? Varför i så fall, fråga dig själv det, varför måste du det, och måste du göra det JUST NU? Kan det vänta en stund? Vad händer ifall du inte skulle göra eller nå målet? Vad händer ifall det tar en lite längre stund att nå det, men säkerligen blir mera realistiskt då? Vad händer ifall du skiter i det? Struntar i det? Tror du människor skulle tycka du är en sämre människa då? Skulle du tycka du vore det? Om inte, skit i det då. Skit i vad andra tycker och tänker. Låt dem tycka och skratta att du var feg eller lat eller tråkig. LÅT DEM. De känner inte dig. Dina äkta vänner, familj vet dig. De känner dig och de älskar dig som du är. De älskar dig i alla lägen och förstår dig. De respekterar alla val och de skulle aldrig älska dig mer för att du blivit rikare, hälsosammare, eller bättre i allt du gör. De älskar dig som du är, för DEN DU ÄR. Din personlighet. Det räcker. Du behöver inte bli bättre. Prestera bättre. Så länge det inte påverkar andra, så länge du mår bra och de runt om kring dig mår bra, behöver du inte klara av allt i världen. Kanske titta runt och acceptera, glädjas över vad som finns nu? Man vet aldrig när det tar slut, försvinner eller när något förändras till motsatsen.
Och en annan sak man kan lägga i minnet är att ofta så är de stora och orealistiska förväntningarna och målen man tror att man måste uppfylla, inte ens så viktiga för dig som du tror. Då du nått dit, förstår du hur dumt det varit att lägga all din tid, energi och kanske ungdom på att sträva efter något så dumt (inte i alla fall som sagt), för man trott man blir en bättre människa eller att människor skulle älska dig mera då. Eller du skulle bli lyckligare då. Man har dåligt att vara och får igen besviken:het, ångest för att man varit för dålig t.ex.. föräldrar, eller vän, vad som helst. Man har lagt all sin tid på att vara “självisk” (som många dock är för lite) och bara slösat det på att bli bättre/snyggare/rikare/smalare/hälsosammare. Världen utanför och allt det fina har bara svävat förbi. Du har missat de fina somrarna av solljus, havet, stranden, glass, skratt, sömnlösa men minnesrika nätter, pg. ångest stress eller prestationskrav för morgondagen eller föregående dag. Du kanske har missat uppväxten av ditt barn, den fina tiden då barnet behövde sin mamma som mest, du har istället bara varit i din egen bubbla om prestationer över att hinna med allt, bli bättre på allt du gör, göra alla måsten och glömmer bort att njuta, leva i nu:et och vara där för barnet, inte bara mata och lägga barnet som man måste göra, utan också faktiskt vara där, viktiga stunder för er båda. Samma med förhållanden. Eller familjen. Eller släkten. Att ta hand om sin mormor. Sin mamma. Vem som helst. Man gör allt som måste göras, det blir en stress och prestation. Inget man hinner njuta av eller verkligen stilla lugnet för och leva där man är. Utan man stressar över nästa uppgift, alla borden och måsten, man borde vara bättre, man borde ha lagt mer tid på sin mamma, man borde vara bättre dotter, man borde så mycket. Man glömmer tiden där och nu. Det är helt okej att vara så som du är nu. Du behöver inte bli bättre. Det kunde varit värre. Vad kan du göra av det du har nu istället? Slappna av och tala om dig själv att allt är bra.
Många av oss har huvudet fullt av måsten och borden. Det gäller att avgöra vilka som är dina egna och vilka som kommer utifrån. Gör av med de som inte tillför något positivt och inte återspeglar dina drömmar. Skriv ner alla dem. Stryk över alla du själv vet inte borde vara med på listan..t.ex.. “Jag måste bli en bättre föräldrar” “Jag måste gå ner i vikt” “Jag borde ta hand om mig själv mera” “Jag borde skriva upp allt jag behöver minnas” “Jag borde bli hälsosammare” “Jag måste klara av detta” osv..
Vems borden och måsten är det egentligen det handlar om? Önskar du själv det eller är det dina föräldrar som önskar det av dig?
Skulle det inte vara härligt att ha drömmar och mål samtidigt som du är nöjd med dig själv som du är nu? DET GÅR!!! Det handlar om att lära sig tänka rätt, annorlunda.. “Jag duger som jag är och jag har mål att uppnå för det ger mig passion och glöd att fortsätta framåt” Och göra de saker du vill göra.Ersätt “jag måste/borde göra detta” mot “jag skulle vilja göra detta” Ser ni skillnaden?
Ta också emot utmaningar, våga dig fram och tänk allt ur en positiv syn, inte som en negativ och dålig grej, utan tänk det som en växande utmaning och risker som inspirerar dig och inte drar ner på energi.
Vi tror att om man misslyckas, gör fel, inte gör som man förväntat sig att världen går under, kontrollen far och man är dålig. Om din nära vän gjorde likadant, eller dina föräldrar skulle glömma göra något ibland, skulle du älska dem mindre? Skulle de vara sämre för det? Skulle de vara DÅLIGA? Svaret är helt klart nej, inte sant? Så behandla dig själv som andra. Du är den som förväntar dig och lägger dina prestationer under dagen. DU är den som orsakar din stress. Ingen annan förväntar sig det, förutom chefen på jobbet aha.. nä men ni förstår. Du väljer hur du tar situationen i hand, du kan antagligen ta den med lugn och inspiration och fokusera, eller stressa dig igenom det, få panik och tänka på allt annat som måste göras. DU väljer. DU är den ända som kan ändra på det här och nu. Alla tänker på sig själva. Alla tänker på sina egna “måsten” och “borden”, ingen kontrollerar dig själv lika mycket som du själv gör. Ingen förväntar dig att göra det perfekt. Du gör det.
Många märker inte själva att de är över-aktiva. Över-stressade. För stora prestationer. Ibland är det de personerna i din närhet som märker det före dig. Man vet att det är för mycket stress och “måsten” då allt som känts bra tidigare känns bara tungt och jobbigt och “måste göras” nu. T.ex.. mobilen ringer och du tänker inte glatt, “vem kan det vara som ringer” 🙂 ? Istället suckar du “ååh.. måste jag svara?” När du pratar med en vän tänker du bara på annat istället för att lyssna och vara nära.
Andra symptom är också att smärtan blir högre. T.ex.. migrän eller andra krämpor. Även lust att göra saker, vare sig det är att åka på bio med vännen, sola på stranden, köpa mat till familjemiddagen, leka med barnen, blir jobbiga/stress och det roliga i det försvinner. Du tänker bara vad du måste göra och kanske stressar dig till nästa sak. Under middagen skall du direkt tänka på disken och under diskandet kokar du kaffe samtidigt som du har efterrätten i ugnen och springer efter mera hushållspapper och svarar i mobilen och lämnat maten samt familjen i middagsbordet för sig själva. Kanske matlusten försvunnit, sömnen påverkas. Du är över-trött men får ändå inte sömn. Du tänker dygnet runt och din hjärna får aldrig ro. Inte kroppen heller, allt går på övervarv. Stressen blir på och du blir arg och irriterad. Pulsen är hög ofta och du får inte tag i saker och ting.
Människor som blir snabbt också inspirerad/glad/impulsiv att göra saker så märker inte när det blir för mycket av det. Hon/Han borde då lära sig att slappna av och lugna ner sig.
Om man däremot är väldigt lugn och inte tål livets berg och dalbanor, kanske man borde tänka efter och våga sig pröva ifall världen och livet är så farligt som man tror.
Vi har olika stressar och vi borde lära känna oss tillräckligt bra för att veta om vi borde göra något åt saken innan det är för sent. T.ex.. Stress är också bra då den är kortvarig, stressen gör oss redo för alla stunder, och normal stress gör oss trötta så vi behöver vila och återhämta oss automatiskt, men då stressen blir för mycket och långvarig, efter 3 veckors stress kan återhämtningen t.ex.. ta flera månader. Det känns omöjligt att slappna av även om man är i fullkomlig vila. Det är bra att stoppa stressen och prestationsångesten direkt då man märker att man har den även om det kan vara svårt då hjärnan inte säger till då det blir för mycket.
Synpunkten över situationen och ditt humör påverkar också hur vi reagerar vid stressiga situationer. Andra behöver en inre ro och tystnad, lugn stund medan andra kanske behöver en kick och spurt att hjälpa sig våga, komma iväg och göra saker.
Det räcker att du gör ditt bästa. Du behöver inte bli bäst och bättre. Det räcker som du är nu. Om du känner att det blir för mycket av prestationer, krav, måsten, ångest så ta en stund för dig själv och fråga dig själv ifall det verkligen är värt det?
Då kan man ta sig den stunden och påminna sig själv, om och om igen, att du DUGER. Du duger som du är.
Ingen annan kan förändra dig och få dig att slappna av, än du själv.
Att välja frihet, kasta bort kraven och stressen är en enorm lycka och känsla alla borde få uppleva. Varför stressa, oroa sig över saker som du inte kan göra något åt nu? Lev i nu:et istället. Gnäll inte om gårdagen, morgondagen, den långa kö:n till kassan, det eviga väntade på maten i restaurangen eller det dåliga vädret.
Du kan inte påverka. Samma som att stressa om mejl-inkorgen som skall svaras under yoga-passet som skall få dig att slappna av och glömma allt. Varför? Varför förstöra alla härliga stunder på stress? Se det positiv och njut. Njut för att du kan leva och du vill göra det. Vad ger det dig för bra och nytta, vad kan du glädjas över det? Att du har det bra, du har det så himla bra nu.
Och vet ni vad.. det viktigaste många glömmer… MAN BEHÖVER INTE GÖRA SÅ MYCKET. MAN BEHÖVER INTE PRESTERA HELA TIDEN. MAN BEHÖVER INTE.
DET ÄR JÄTTE BRA OCH ACCEPTERANDE ATT LÅTA BLI IBLAND. ATT INTE GÖRA NÅGOT. ATT BARA VARA.
Alla vi behöver dagar, veckor, stunder, minuter, där vi inte gör något alls. För mig har det alltid hjälpt att lämna bort de stressiga sakerna. T.ex.. media, eller mobilen. Lämna bort mobilen och kolla mejlen tex. endast på morgon och kväll. Du klarar dig bra utan den, behöver du den med dig överallt? Till matbutiken, till träningspasset etc. Jag stänger ALLTID av den på träningspasset, har musik med mig men har den avstängd. Träningen är min njutnings punkt, min egen tid och inget och ingen kan “förstöra den” med att tänka/stressa om annat. Lev i nu:et istället, NJUT.
Om du har svårt att också inte göra något. Börja med 10 minuter per dag. VARJE DAG. Gör ingenting. Lämna boken, tv:n, allt. Lyssna på dig själv och slappna av. Om du har tur kan du låta solen värma dig i ansiktet och verkligen känna hur det släpper all spänning i hjärna och kropp. Njut av det att du inte behöver gå någonstans. Känn hur det känns, att inte göra något alls. Är det så viktigt att göra något hela tiden, att göra nytta hela tiden, av varje tid som går? Tänk om du tyckte det vore lika viktigt att ta hand om dig själv och slappna av. Göra ingenting ibland. Fokusera på en sak i taget. Glöm allt annat. Fokusera på det du gör nu. Vare sig det är att sola, njuta, leva, träna, måla, läsa, plocka blåbär eller dricka kaffe på morgonen. Då slappnar även hjärnan av. 🙂 Alla vi behöver dessa stunder. Du kan inte prestera dygnet runt. Du måste se dina gränser 😉
Då var morgon predikan klar och dags för lunch innan jag tar vardagen i full fokus! Måndag och ny månad, vecka, nya kärleks-stunder i livet. NJUT NU FOLKET OCH TA VARA PÅ LIVET! <3
