• Diet,  Life,  Training,  Uncategorized

    Picture updates (Snapchat: Amandaessen)

    Igår, min gulle agda vovve var modell <3

    767666 3342323 232332

    Förra veckan, sorligt att lämna sin bil som vi haft i flera år, och bästa skylten också “FIT” typ named för oss ellerhuuuuur (skämt och sido) Men ny bil = KÄRLEK!!!

    2016-03-15 08.55.41 ö

    Delivery från Dcore & Nutrinick! alltså deras sport crunch barer är sjuka!!!! smakar som kex choklad, jättegoda!

    4343434 2016-03-15 09.28.30 2016-03-15 09.27.43  2016-03-18 17.07.10 2016-03-18 17.06.10

    Haha tragiskt efter min första löpning förra veckan, nu är den över dock ! 😀

    2016-03-18 16.22.59 2016-03-18 16.24.54

    Och så Earth hour som var för några dagar sedan, mysigt då hela stan nästan var svart och vi tände massa ljus & brasan med familjen och kollade på gladiatorerna 😀

    haha ni skulle ha hört min mamma hur hon skrek, hojtade, tittade bort för det var tydligen så hemskt för henne att se de lilla kämparna spela emot stora muskelknuttarna ;D

    2016-03-20 11.36.28

    Bästa är ju att min coach har skaffat snapchat haha, måste skärpa mig med kosten nu (y) Eyes everywhere 😀

  • Bikini fitness,  Diet,  Eatingdisorder,  Life,  Training

    Mina tankar

    Nu då jag egentligen sagt flera gånger att jag inte är en bra förebild, slår det mig tanken, kanske jag borde vara en? Mitt mål är ju ändå att inspirera er, få flera att bli friska och välja hälsan & lyckan, LIVET före svält, ångest, hat och så. Så därför har jag flera gånger tänkt att jag kanske borde lämna bort lite bikini fitness delen från min blogg. Varför? Bikini Fitness är inte direkt den mest hälsosamma livsstilen och inte något jag vill trigga andra att göra, spec. inte UNGA TJEJER eller såna som någon gång varit sjuka i ätstörningar, eller utbrändhet/depression. Och så går denna tjej, som både har varit svårt deprimerad och ätstörd och skapar en livsstil där tävlingar, dieter, prestationskrav, regler, schemor, bedömningar av utseendet, och allt det där följer med. Man kan ju tänka sig.. är hon dum i huvudet? Har hon helt förlorat vettet? Det tänkte jag en gång jag med. Jag visste dagen då jag började gymma, att folk skulle komma med kommentarer & åsikter. Varför i hela världen är du, smala tjejen, som varit sjuk i anorexi här i gymmet och bränner kalorier? Jag ville bara förklara hela historien, jag ville bara förklara allt. Jag ville bara berätta om och om igen för alla att jag inte är sjuk nu mera, jag är frisk. Jag är här på gymmet för att tvärtom, bygga upp mig själv och inte bryta ner mig själv. Jag är här för att jag mår bra här. Jag älskar så himla mycket att träna och lyfta tyngder och pusta ut från vardagen, att jag verkligen ber alla människor i hela världen att förstå, att jag aldrig någonsin vill falla tillbaka dit jag var förut, jag vill leva ett hälsosamt och friskt liv, men för att kunna göra det så måste jag få vara fri och göra saker utan gränser, jag måste få leva och njuta av saker utan att någon påminner mig om vad som hänt i det förflutna och vad som kan hända. Jag vill inte att folk ska gå och vara oroliga över mig. Jag vill inte att min sjukdom som förstört en stor del av mitt liv, skall fortsätta göra det pg. av att “jag har varit sjuk och därför får jag inte göra detta”. Det är väl nästan samma som att en person som blivit frisk från cancer, börjar röka. Men rökning & cigaretter är dåligt för hälsan, tvärtom som träning, träning är bra och får oss att må bra. Om ni bara visste hur fint träning och en hälsosam kost är egentligen, hur bra vi mår och hur mycket det förbättrar vårt liv. Men den senaste tiden tycker jag att man bara lyfter fram det negativa. Och vad som KAN hända om man tränar för mycket eller äter hälsosamt och aldrig unnar sig. Det har blivit ett “fel” att normala personer som inte är överviktiga tränar aktivt och väljer att stanna hemma en lördags kväll med sin hälsosamma fruktsallad & morotsbröd istället för att åka ut och festa sig sprängfull, äta bakfylle mat och “leva livet” så att säga.men varför skulle jag behöva förklara? jag gör det och jag gör det ofta här på bloggen dels för att jag får ständigt frågor och för att många nya läsare inte kanske läst de gamla inläggen. Men jag borde inte behöva förklara eller oroa mig om att bli missförstådd. Det har jag lärt mig men ibland fortfarande tvekar jag. Vad man än gör och hur man än ser ut eller vad man än säger och tycker så finns det alltid de som tycker olika och säger att du gör fel. Men vad jag lärt mig är att man ska fokusera på sitt eget liv, sin egen livsstil. Du vet om du mår bra och om du gör det du älskar eller ifall du lever för någon annan skull eller vilja. Det är onödigt att spendera (slösa) tid på att kommentera, oroa och säga åsikter om någon annans val, liv eller utseende. Varför? Gör det dig gladare? Har du inte tillräckligt att fokusera på ditt eget liv, än att blanda i sig i någon annans liv där man inte egentligen vet något om, man vet inte om hennes tankar, mående, liv, historia, orsak eller något annat. Så då är det bäst att bara låta sig blanda i, men däremot är det någon bekant och nära som du bryr dig om är det en självklarhet att disskutera och dela åsikter och tankar. 

    Jag vet inte vad ni tycker, men det handlar väl om en måtta i allt. Jag tycker man ska få leva som man vill. Göra det man vill. Bara man mår bra av det. Man kan alltid överkonsumera något och alltid kan något bli onyttigt i längden. Men vill du och mår du bra av att springa maraton, träna crossfit, inte träna alls, vara aktiv i vardagen och jobbet, göra yoga och mediation, tävla i simning, spela fotboll på proffsnivå, vara på stallet med kompisarna, gå långa strandpromenader, bowla med sambon, tävla i styrkelyftning, osv. Vi alla har drömmar, mål i livet. Mycket inom sport, det är väl en personlighet. Andra är sport-tokiga och allt i livet handlar om sport, idrott och träning, sen finns de de som är lite intresserade av allt hälsa, skönhet, livsstilar, familj, mode, träningsformer och andra som inte alls aldrig brytt sig om sport och kanske inte ännu heller gör det, men OFTAST så får träning eller minsta aktivitet dig att må så himla bra! Det behöver inte vara ofta, det behöver inte vara hård träning, det behöver inte ens vara svettigt eller kallas träning, det kan vara en 10 minuters promenad med hunden, men det får dig att må bra!

     

    Allt som får oss att må bra kan väl gå över gränsen. Och så många tycker att bikini fitness är det. Vad bikini fitness är däremot kan disskuteras i timmar..dagar..veckor.. Alla har väl sina egna åsikter och tankar. Sen också, vad andra har för upplevelser och erfarenheter påverkar ju mycket.
    Alla passar inte som maratonlöpare, samma som alla inte kan tävla i fitnesstävlingar. 

    Det största problemet är nog att hitta RÄTT coach. Alla vill inte ens ha en coach, för ingen coach kan exakt veta hur din kropp fungerar, hur du mår, hur du påverkas av olika kost och träningscheman. Det är väl det som är det dåliga. För det är så himla lätt att bara sätta en person på minus kalorier och träna överdrivet många gånger per vecka. Det är väl så de flesta gör, dom tävlar en eller två gånger, går på en sjukligt låg diet och pressar sig till det sista och tar allt ur sig som bara går att ta. Det är INTE hälsosamt. Det är inte roligt eller fungerande heller. Det är inte så det ska vara enligt mig. För mig är bikini fitness något helt annat, men jag vet däremot inte om det bara är mina upplevelser och tankar, jag vet inte om någon annan har lika tur som mig och får denna resa till en rolig resa och verkligen ingen nedbrytande-svält-period. Ofta kan mina quotes och memes på instagram vara lite överdrivna “you cant spell diet without die” osv. Men sanningen är att jag mår bra. Jag har hälsosam mat 6 gånger per dag. Jag äter kolhydrater, protein, fett och får i mig alla vitaminer, mineraler, som jag behöver. Jag tränar inte konditionsträning varje dag. Jag har först nu börjat öka lite, 1-3 gånger per vecka gör jag någon kort konditionsträning. Styrketräning gör jag fyra gånger i veckan. Mina träningar flyter på jättebra och jag har energi hela passet ut. Jag känner mig inte svag eller dålig. Jag känner mig tvärtom, energisk, stark och glädjefylld! Jag är motiverad och har inte alls lika mycket stress mera, jag har inte alls lika mycket prestationskrav och jag känner mig nog bättre nu än på de två andra tävlingarna jag tävlat. Jag mådde också då bra, men jag kan helt klart säga att jag är mycket lugnare nu. Jag börjar förstå min kropp och hur jag påverkas av olika perioder av mitt liv annorlunda. Även något roligt kan bli stressigt, och blir det för mycket som skall göras och hinnas med så kommer inte jag njuta av resan på samma sätt. Jag vet nu att jag inte kan göra allt på samma gång även om man vill det! Om jag är trött så är det bättre att jag blir och vilar istället för att pressar mig till träningen, det är varken bra för huvudet eller kroppen. Jag kan lita på min coach och jag känner mig avslappnad då jag berätta allt för henne, och hon vet att jag kan lätt bli stressad av för invecklat och för mycket samtidigt, så vi har ett bra samarbete och det känns helt enkelt bra!

    Det är lätt att man glömmer hur energi och glädje ska kännas efter träningen. Klart man ska känna sig lite trött, slut efter en hård träning men det jag skrivit om flera gånger är att det finns en stor skillnad mellan nedbrytande trött och trött efter träning.

    Sen kommer vi till sista veckan av tävlingsperioden, då kommer jag säkert ligga lågt, vi vet alla att den veckan är den veckan som ingen i hela livet lever på normalt. Antagligen tar man vätskedrivande tabletter och slutar dricka vatten efter att ha fyllt lagren med salt & vatten några dagar före och så blir man torr och senig till tävlingsdagen, eller så tar man bort alla kolhydrater och all vätska från schemat och mat & drickande vägs noggrannt upp. Det är ju denna minimala period av livet och av tävlingspreppen som är ohälsosam, för mig iallafall. Det finns säkert hundratals andra som väldigt tidigt börjar dra ner på kolhydrater och går på minus diet och fryser skinnet av sig, men det är något jag inte upplevt en ända gång och jag inte heller aldrig vill eller ska göra. I framtiden om jag kommer att tävla vore det fint att själv vara PT till sig själv, samtidigt som lite läskigt att ha allt ansvar för sig själv, men ändå vet man och känner då man går för lågt och tvärtom om man kan sätta en växel till. Iallafall.. veckan efter tävlingen så är ju kroppen TÖRSTIG och hungrig. Mest är det psyket som släpper all stress, alla krav, all spänning och det finns tusentals känslor som bombar i huvudet, känslor om hela resan och känslor av att vara helt fri och tillåten att göra, äta, dricka, vad du vill, sen så har man känslor och tankar över placeringen och överhuvudtaget hur det gick för dig på scenen, förväntade du dig mera eller var det över dina förväntningar?, sen känslor av massor med pepp och stöd man får från vänner, familj, teamet, coachen osv, sen dendär herregud skönhets avslappnings känslan då du tar en lång dusch och tvättar bort den svarta färgen från kroppen, allt hårspray från håret, det hundra lagret smink och lösögonfransarna riva bort. Man känner sig inte alls naken utan man känner sig som sig SJÄLV igen, om man undviker spegeln då för ansiktet har hunnit bli så skrynkligt och litet haha.. Tokigt tänker många väl. Men den där känslan. Då all tyngd släpps ur axlarna, då du kan sitta där och klappa dig själv över det hårda arbete du gjort. Det är så mycket känslor som sagt och tankar och saker som du vill berätta och göra och allt, så det är helt klart att det är omöjligt att hålla sig och äta rimligt, öka sakta varje vecka eller varannan dag med mat & vätska för att vänja kroppen och inte göra allt för stor chock och ändring för den. Det är ju detta som är sjukt, onormalt… som inte alls är hälsosamt för kroppen, tvärtom skadligt för många. För BOOM samlar man på sig vätska och i värsta fall tar det en lång tid att komma tillbaka igen. Men allt detta fungerade bra för mig. Visst samlar jag på mig mycket vätska dagen efter för jag älskar mat och vill inte ha limits och regler efter tävlingen, men det gäller bara att försöka ha en rimlig och ändå normal diet, inte för minus och verkligen inte för mycket träning. Man ska ha MYCKET tid för avslappning, vila och avstressande saker för kroppen. För träning och en strikt kost och att förbereda sig för en tävling är en stor prestation och stress för kroppen. Det är klart att kroppen blir stressad. Så att se till att ta hand om dig, din kropp och förstå att det SKA kännas bra och du ska må bra under hela resan, du ska hitta en kost och en träningsstil som passar dig. Klart det är jobbigt ibland och ibland är man trött men överlag ska du vara pigg, må bra och känna att kroppen verkligen fungerar normalt. Du ska äta 6 måltider per dag och du ska få i dig tillräckligt med protein,fett och kolhydrater, inget snack om saken. Om du hört eller själv äter en kost med bara sallad och vit fisk är det något som är fel. Att tävla i bikini fitness är ingen svält. Man ska se hälosam ut på scen, som många förstår fel. Man ska ändå se kvinnlig och hålla sina former, och muskler såklart. Man kommer inte att behålla dem om man svälter sig. Det är ju jätte många som blir för deffade och går under 10% fettprocent och då är det inte bikini fitness mera. Jag har blivit väldigt deffad och smal under denna diet, jag vet inte om det är för att jag mår bra och kroppen mår bra? Jag har tävlat förut så det är inte så stor grej för mig mera. Det kan hända att jag sista veckan förstår att tävlingen närmar sig och jag blir stressad, då kommer jag att lägga på mig vätska och kroppen kommer inte må bra. Men man måste lära känna sig själv och sin kropp, det är det som är ganska intressant. Det går inte att gå en Personlig Tränar utbildning och tro att man vet allt och kan allt om alla och alla människors funktioner. Vi alla är olika och alla dieter, träningsmetoder och kostscheman och livsstilar och vardagsaktiviteter påverkar oss på olika sätt. Vi fungerar olika. Och vi upplever alla olika saker på olika sätt. En sak är säker att jag inte skulle tävla om jag mådde skit och jag kände att det inte är bra för mig eller min kropp. Skulle jag få biverkningar av frusenhet, svaghet, svimning, trötthet, orkelöshet, omotivation, irritation, aldrig känna mig utvilad, dagen lång hungrig, osv skulle jag säkerligen inte klara detta men viktigast av allt, skulle jag inte göra detta. Jag skulle inte tävla. Jag skulle aldrig i mitt hela liv sätta mig igenom en sån kris igen. Så länge jag mår bra, jag har energi, jag känner mig mätt och jag är GLAD och motiverad & GILLAR OCH HAR ROLIGT så är det okej, jag tillåter mig själv helt klart ha sämre dagar och det betyder inte att jag får bakslag men det skulle hända oavsett tävlar eller inte. Nu spec. sista veckorna VET jag att det kommer vara jobbigt, spec. för att jag är otålig och börjar förstå att tävlingen närmar sig, det är då tiden känns väldigt lång och jag kan bli rastlös och hitta på ursäkter för att komma den lättare vägen. Men mitt mål och min orsak varför jag gör detta är enkelt: Jag får hålla på med det jag gör annors: Tränar. Jag får nya inspirerande, snälla, lika tokiga som mig vänner: teamet. Jag lär mig och får nya erfarenheter. Jag får göra andra saker jag älskar och lämnat bort ur livet: Modella, gå på catwalk, planera och öva smink & hår och hudprodukter. Sen får jag ett matschema som underlättar min vardag så himla mycket, jag går inte hungrig utan får påfyllning regelbundet och det är så skönt att komma hem utan att behöva börja laga mat utan det är bara att värma maten och njuta. Maten varierar och det är skönt för lätt om man själv skulle göra matlådor åt sig själv så orkar man inte använda fantasin, men nu har jag en coach som överraskar mig varje gång med nya och goda saker. Och allt detta ihop blir så himla kul! Spec. med alla teamträffar, poseringsträningar, gymträningar tillsammans med andra! Sen även om många tycker att dagen då man ställer sig på scen är helt överdriven och man ser helt barbie ut, så tycker jag det är jättekul haha! Skulle aldrig i mitt hela liv gå så på vardagen men tycker det är jätteroligt att planera och skapa en look som du aldrig annors gör! Lite prinsess-dag eller som en bröllopsdag då du får fixa dig väldigt lyxigt men såklart nu lite över gränserna med den bruna färgen också haha! Men tänka sig hur liten del det är av hela tävlingspreppen och det är väl det människor över dramatiserar.

    Sanningen är hur vi lever på sidan om tävlingsdagen: Svettig, osminkad, kämpande tjej som lastar på vikter på gymmet och äter som en häst om hon inte går på schema såklart och gärna vill ta en utekväll med kompisarna, tvärtom att danssa i discot utan hellre en bbq kväll med mat och spela fotbollssmatch på tv:n haha.
    Sen är det väl en stor del av personligheten också.. jag har alltid visst varit lite tankspridd och gillat ensamhet så man får ofta “fel” bild av mig och tror att jag är osocial och blyg som är tvärtom vad jag är, visst har jag varit osäker och jag gillar som sagt ensamhet och trygghet men den största delen av mig är en impulsiv, modig, social, hyper energifull tjej som älskar och kräver spänning, äventyr, erfarenheter, motgångar, händelser, fart, kaos, mål och drömmar i livet. Jag har alltid haft stora mål och drömmar i livet, även om de är helt för stora och obegripliga så har jag alltid haft dem, annars hade jag nog aldrig klarat mig eller ens haft någon livsslust. Jag måste känna att jag vill något, att jag kan något, att jag gillar något och lever för det. Vare sig det är en hobby, ett jobb, en person, ett husdjur eller något annat. Jag har bl.a. spelat gitarr, spelat in låtar där jag sjunger, jag har jobbat som modell utomlands, spelat fotboll i länsslaget i drömmen om att bli proffs, velat bli skådespelare, konstnär, författare, världens snabbaste löpare osv. När jag hållit på med en hobby, tex. spelat gitarr, har jag inte kunnat ha det som en liten hobby och vardagsaktivitet.. jag har behövt ha drömmar, mål och jag har verkligen drömt om att bli bäst och jag kunde inte spela och öva på låtar ifall jag inte hade någon föreställning där jag skulle uppträda, även om drt bara var i lilla kyrkan eller för skolan haha! Jag älskar att drömma och ha mål, det driver mig framåt! Jag klarar inte av att ha vanliga vardagar och vanliga vardagsproblem, då hittar denna tös på nya mål, utmaningar, drömmar och vägar till framgång eller guppar i livet som dock kommer att lära mig massor och växa mig som en ännu starkare och erfaren person. Livet är till för att leva! Och jag lever på ett lite konstigt sätt, men jag är jag och jag rekommenderar inte och jag inspirerar er verkligen inte att leva det liv jag gör, jag vill tvärtom att ni hittar er grej och era livsstilar som ni mår bra av! 

    Så ännu en gång. Bikini fitness är en glädje grej för mig, men jag kommer nog aldrig “tipsa” och rekommendera det för någon. Det är en tävlingssidrott lika som att tävla i längdhopp eller annat. Men närmast mig i min fritid där gym är en kärlek och guldmynt i vardagen så passar fitnesstävlingar mig närmast. Bikini fitness för jag är ingen muskelknutte till annan gren. Att tävla i tyngdlyftning eller styrkelyft är en annan fin grej som jag kanske kommer att pröva på någon gång men det känns helt för långt bort för mig som börjat från ruta 0 och är inte ens nära på stark haha! Jag är stark för att vara jag som sagt, jag har kommit långt och jag är så stolt helt klart över hela resan jag gjort, men att marklyfta/bänka/knäböja över 100kg eller ens nära det är väl lite väl önskat och långt från var jag är idag haha.. just nu har jag andra mål och drömmar men får se efter denna tävling vad jag hittar på för bus sen! Först: sommar och chillande på beachen! 😉

    Sanningen är, att jag iallafall (jag talar mina egna åsikter och upplevelser) att jag inte alls är en “svältande bikini tjej” (hört ett par g). Jag är en livsnjutare som gör saker jag vill och tycker om utan att fundera och orora mig över andras tankar och åsikter. Om jag hade gjort det hade jag nog aldrig startat en blogg eller släppt ett ord ur min mun. Nu har jag ju varit på tv, radio, haft tal för riksdagen, blivit personlig tränare och startat blogg & instagram där jag delar med mig dagligen bilder av min resa.

     

    Så förlåt men tack för att ni är så snälla och tycker att jag inspirerar er! Även om jag har lite väl synliga magmuskler och ådror ibland. Så min hälsosam syn av livet är att leva så som du mår bra och vara mätt & belåten på både mat & livet. Inte ha för mycket regler och saker du inte får göra. Ha istället saker som du får och vill och ska göra! Livet är till för att ha kul och leva på det sättet man själv vill. Inte så som media eller mamma vill att du ska göra. Så kram på er, jag vet att ni vet innerst inne vad ni vill och drömmer om. KÖR BARA säger jag!!

  • Bikini fitness,  Diet,  Life,  Training

    Produktiv dag

    Hej! Är så glad för idag har jag fått så mycket gjort! Bestämde mig då jag vaknade efter en kunglig sömn att IDAG ska jag få saker gjort! Gjorde en lista och så började jag direkt efter den älskade morgonstunden vid terassen med starbucks kaffekopp, frukost, morgontidningen & radion i bakrunden! Fick väl inte direkt ALLT gjort men så mycket som länge snurrat i huvudet, bl.a.:
    • Beställt bikinin min! Sååå förväntasfull! 🙂
    • Uppdaterat två kunders schema & gjort planer för nästa månad !
    • Svarat på mejl & meddelanden i Gmail, Facebook, Instagram, några kvar ännu men flera långa iallafall! SKÖÖNT! Ber om ursäkt så himla att ni fått vänta!
    • Slängt bort onödiga papper från min överproppade låda med massa viktiga grejer och ordnat allt så jag har koll var är kontrakt, scheman, träningsböcker, installationspapper, jobbmappen, licenser & betyg, modellboken osv, allt på sina platser nu så jag lätt kan ta fram dem så de behövs!
    • Tränat hemifrån, går grymt bra om man bara har TID, motivation, utrustning, UTRYMME, bra musik och en nocco i magen haha. Öppnade alla fönster och böt om till shorts, sportbh, lade på min favoritmusik i öronen och bara körde, sååå kul! 🙂 Hantlar, yogamatta, stång och kroppsvikt funkade fint och det hela passet som bara sprutade av svett varade i 30 minuter och sen var jag slutkörd! Så skönt och kul dock! Måste tipsa om mina nya hörluror som är kopplade via bluetooth så man inte behöver ha mobilen i bh:n eller runt armen så blodet stannar haha, minns inte märket men iallafall trådlösa och sitter så bra vid öronen, ramlar inte ur då man rör på huvudet, så grymma! Köpte dem på jobbet, men finns säkert i alla elektronbutiker eller vad det heter 🙂

    Har inte lyft rumpan ur huset (förutom då jag hämtade posten) men ibland behövs det såna dagar och ibland oftare. Ibland får jag t.o.m mera gjort hemifrån än att springa runt som en dåre från ställe till ställe och sedan komma hem trött, hungrig och inte orka lyfta ett finger till varken blogg, mejl eller annat som ska göras. Lämnar mobilen oftast och bara låter huvudet vila, älskar att vara ensam ibland, eller ganska ofta! Så terpautiskt bara haha! Inga ljud och bara vara. Men sen ibland blir man tokig på ensamhet, spec. efter en dag som idag då jag bara suttit här ensam och gjort saker, nu bara väääntar jag på att någon ska komma hit haha och få sällskap!
    11721124_10155803889915052_2059625122_n

    Nu ska jag hoppa i duschen innan jag blir frusen för här sitter jag fortfarande i sportbh med svettigt hår och fönstret uppe, ska bara kasta i mig (njuta) lite mat och dricka en liten protein (o herregud har funnit en ny favoritsmak, så gott, Chocolate cookies and cream hihi, namnam) Så hejhej på er! Varit lite väl tyst på bloggen………!

  • Bikini fitness,  Life

    Vad är det för dag?

    Kaos från dag till natt! Så mycket som ska göras och planeras nu innan tävlingen som närmar sig, mår bättre än någonsin och känns inte att jag ens tävlar men nu då jag börjar fundera och förstå att jag kanske ska tävla så måste jag ju börja fixa allt, känns att tiden tar slut och får inte gjort allt som jag vill göra! Men försöker hålla mig lugn för stressen är den värsta fienden för mig och idag var en sådan dag, vaknade sent och allt bara blev anfått och “skynda på”-attityd dagen lång. Träningen var rolig iallafall och fick bra pump, kontakt och känsla i armarna, har inte alls behövt minska vikterna även om coachen har lite minskat kolhydraterna nu på schemat. Känner mig väl mest osäker på poseringarna och självförtroendet på tävlingsdagen.. för känner mig halvfärdig och bara i chill läge samtidigt som jag vill så himla mycket tävla för det är så kul! Aja om jag bara får tid till mig, mina kunder, mitt jobb, mina träningar, posering, och schemalägga alla möten & behandlingar och försöker hålla huvudet lugnt och glömma att jag tävlar för det orsakar bara prestationskrav men samtidigt som jag inte kan hålla på och festa med vin och godis eller glömma bort att tävlingen och att öva posen, looken, beställa bikinin osv, halloo borde nog vakna upp snart! Vette fan, skrattar bara åt mig men måste säga att jag mår som en kung överlag. Vet dock inte hur jag kan ordlägga min stress och panik denna sekund nu då jag  förstod att det är APRIL och påsk snart. sjuka grejer. Snart är det väl midsommar också. Jaooopp!

      

  • Life

    SOL HALLELUJA

    OMG ÅNGRAR ALLT GNÄLL OM VÅREN NU FÖRSTÅR JAG

    HERREGUD. Tack sol och värme. Idag är det riktig sol. Eller just nu. Måste skynda och ta min kaffekopp ut nu, för det är seriöst total solljus som lyser in genom alla fönster och lyser upp alla rum och alla MÄNNISKOR! Eller det är ju bara två människor här nu och en hund, men vi alla dansar på rosor av glädje, tänk hur sol kan pigga upp och få en positiv av glädje! Man har ju helt glömt bort solen, visste inte att Finland hade så här starkt solljus, så snälla ber för alla att ljuset stannar nu här och föralltid, värmen är inte lika viktig men LJUSET, det är ju som att vakna upp från vinterkoman typ!!! Ända gnäll och sorget är att man inte sover lika bra på natten då det är ljust, men fixas ju lätt med gardiner eller att vakna lite tidigare och leka husmor för alla osynliga gäster i huset!

    Måste ta denna energi till godo nu och stirra mig blind på solen nu, you never know when it’s gone, so chiao!!!

  • Q&A,  Training

    Övningar för Tricep, Bicep & Axlar

    Av Elin till Workworkwork

    Hej! Skulle du kunna skriva lite tips på biceps/triceps/ axel övningar man kan köra på gymmet, dina favoriter kanske 😀

     

    Svar:

    Hej!

    Här kommer det några favoriter jag gillar! Det finns en hel djungel med olika övningar för dem i olika vinklar eller ställningar, men du klarar dig långt med de vanliga bas övningarna. Jag kör oftast med basövningar och så varierar jag repetitionerna och set:en istället för övningarna. Men visst finns det perioder man vill testa allt nytt och då finns det alla världens olika alternativ! Bara att googla. Enligt mig är kontakten och utförande viktigare än tyngd & övning.  Brukar själv inte träna så mycket tricep, bicep för de följer med i bröst, rygg övningar och har inget mål att få störst bicep eller så, men däremot så älskar jag faktiskt att köra bicepcurls, himmelskt skön övning att sluta överkropps-träningarna med! Så visst slänger jag in 1-3 övningar för de mindre musklerna också ifall jag har tid över! Axelträningen däremot är lite viktigare för mig då det är ett stort fokus i grenen jag tävlar och plus att jag har så svårt att lägga muskler/fett på armarna och spec. axlarna..

    Men ifall ni frågar min åsikt (vilket ni inte gjorde, men ändå haha) så tycker jag att det är onödigt att träna 1h endast bicep/tricep utan istället lägga tex. triceps tillsammans med bröst eller axlar samt bicepövningar med rygg. (Och såklart lägga mest fokus, vikt och energi på överkroppsmusklerna innan du börjar me de små) Men tänkte inte ta inlägget längre än så, det gäller att prova sig fram och fundera på vad man har för mål i sin utveckling eller träning, för att träna armar och överkropp är ju roligt, min favoritträning helt klart!

    Men till inläggets fråga…. Mina favoritövningar :

    Axlar:

    • Axelpress (med hantlar eller stång)
    • Sidolyft (stående eller sittande & liggande/lutande = baksida axlar)
    • Arnoldpress
    • Shrugs
    • Axellyft framåt med viktskiva

    Tricep:

    • Liggande triceppress
    • Tricep pushdowns
    • Tricepdips
    • Smalbänk (bröst)

    Bicep:

    • Bicepcurl (med skivstång/hantlar/z-stång)
    • Curls i kabelmaskin
    • Chins med omvänt grepp (rygg)
    • High Pulley Cable Curl (inte kört den på 1 år, men minns att den var en stor favvo då..)

     

    Och så lite videos:

     

     

    Shots & Squats ? #deltoids #svagtillstark

    Video, jonka FROM WEAK TO STRONG?? (@svagtillstark) julkaisi

    ready for today????? Now time to mealprep ?????

    Video, jonka FROM WEAK TO STRONG?? (@svagtillstark) julkaisi

    From yesterdays workout ☺️ #discogym #discofredag ??????

    Video, jonka FROM WEAK TO STRONG?? (@svagtillstark) julkaisi

    that face though ??☺️ #shoulders

    Video, jonka FROM WEAK TO STRONG?? (@svagtillstark) julkaisi

    triceps?? #midsommarvilanäröver

    Video, jonka FROM WEAK TO STRONG?? (@svagtillstark) julkaisi

    ❤️Shouldersworkout❤️ Tights from @myway2fitness #bootybuilder

    Video, jonka FROM WEAK TO STRONG?? (@svagtillstark) julkaisi

  • Eatingdisorder

    Var din egen Inspiration

    VARNING för triggande bilder

    Att ta en blick tillbaka till var man började är alltid nyttigt för alla. Jag borde mera komma ihåg och påminna mig själv om att jag är stark, jag är bra, jag är fantastisk som jag är. .Jag har klarat så mycket, och jag kommer att klara så mycket mer också. Istället för att hitta alla fel och misstag man gjort och kunde göra bättre. Men tänk, vad du istället gjort bra? Vad är du stolt över? Det kan vara väldigt svårt för många att ge sig själv beröm. Men alla är vi värda det. Alla har vi gjort något vi borde vara glada och nöjda med. Stor eller liten grej. Jag är så himla glad, tacksam och värd en klapp på axeln för att jag har kommit ur anorexi och depression helvetet. Ursäkta ordvalet, men det var rena mardrömmen. Jag är också stolt över andra saker jag gjort och klarat i livet. Visst gör jag misstag och gör det varje dag till och med, saker kunde göras bättre och ibland är man så arg på sig själv, men det gör vi alla. Det kallas lärdomar och det är inte bakslag, det är vägledningar. Man måste acceptera nu:et och finna de andra positiva sakerna. Är du en omtänksam och vänlig person som alltid lägger mer fokus på andra och älskar att berömma dem och ge komplimanger? Meningen i sig beskriver ju redan hur fin person du är. Kanske du också skulle berömma dig själv någon gång! Dags att ta hand om oss själva. Det är inte dumt att vara självisk. Det kan tvärtom göra bara gott och nytta. Ta en dag i veckan där du endast gör saker DU vill, du är värd det. Alltid. I gott och ont. Beröm dig själv, belöna dig själv, ta hand om dig själv och pyssla till dig själv lite extra. Du är värd all den kärlek du ger till alla andra. Så varför inte älska sig själv lika mycket? För vem annors kommer att göra det om du inte själv gör det? Sitt ner och fundera på hur bra och lycklig & bra du egentligen är, även om det kan kännas hopplöst och meningslöst ibland eller ofta.

    10598430_1453539064915401_161971468_n 2014361735339820947189_sbig925251_1425436394396575_1429033813_n10413100_245220179015691_1452096807_n Beautiful-thought   11311323_655461184590839_1902806353_n PicMonkey Collage KTJDySMdWjex1f6vvZe0jtr-ODiBrRYjEeic3EcL0js IMG_4375 11257325_891719924233270_490986255_n 11190335_1574415919513315_87309401_n11379769_1665963613638450_526923353_nPicMonkey Collage (2)jgg_53875faf2a6b22aa5eebd92b N9ENLVxptXkKVAplRzUD1iGzzjGihv6DLvVwMRZAN7E 10727637_1512269619018104_1344928935_n  11350763_1629230217320292_2024229632_n l9_ebhmWroX4cdYrQaXLHdY-BSvg-fDvKdLLa2U-5RI

     

    Gamla bilder dock… Fann dem på denna datorn 🙂

  • Life

    skit dag

    Heeey! Här står (nä sitter egentligen) och försöker få trasslet från hårknuten fixat!! Stora problem… MEN har haft en jäkla eller riktigt svärords hemsk dag, vet inte vad som hänt men allt bara sket sig och har mått jätte dåligt! Vill bara backa eller snurra framåt tiden, göra saker pånytt som man gjort fel men får trösta mig med ordspråket “mistakes is learnings” osv osv. Fattar inte heller allas glädjetårar nu då våren är här, är väl inte tillräckligt vuxen för att förstå det härliga. Visst blommor, liten skymt av solen och snön smälter är ju trevligt men ser aldrig att det vore bästa årstiden om man nu borde välja en! Sen är jag ju inte heller världens utomhusmänniska fast det skulle jag gärna vara, tror jag också skulle njuta lika mycket som vårdykarna gör. Får skaffa mig en laptop eller nåt så man kan blogga + sola samtidigt = brilliant ide! 

    Men hörni ska äta lite glass nu och varm choklad (omg!!!) för jag bara måste nu, det hjälper alltid då man är lite less, så hejdå på er!

      

  • Bikini fitness,  Diet,  Life,  Training

    I AM BACK

    Hej hej, hälsningar från HEMMET!

     

    Det har hänt så mycket att man knappt finner ord eller förklaring till det hela.
    Jag har varit på ett fartyg och jobbat en vecka i sträck (och före 3 dagar på en annan båt). Dagarna är fullproppade med 9-12h jobb och några få pauser där mellan. Ibland börjar man 06.00 och ibland 12.00, så man hinner nästan aldrig vänja sig vid en rytmn, sover hinner man man väl inte heller direkt, man väljer vad man använder sin paus till ju såklart.. Har jag 3 timmar paus på dagen så försöker jag absolut få sömn, men det är omöjligt, så jag vilar och “halvsover” i någon timme, äter mellanmål och drar mig till gymmet, som inte riktigt var någon höjdare då jag som alltid har varmt fick helt sjuklig värmeattack där eftersom de inte har någon aircondition endast liten fläkt. Aja, lite extra svett droppades och så fick man variera på de två maskinerna som fanns & smith stången såklart, om den var ledig!! Det var skönt att träna iallafall, tränade 4 gånger under veckan jag var där och helt sjukt underbart, ny energi och ork att jobba igen. Med lite stress och panik att hinna i tid till jobbet och få det långa håret torrt med en trasig hårfön så klarade jag det till slut! Sammarbete med de andra arbetarna för att alla ska få varsin kaffepaus då butiken är stängd och lite halspastiller i munnen för man pratar tills man tappar andan ( kundbetjäning 24/7 ). Jag jobbade alltså i taxfreen där de säljer kosmetik, smink, skönhetsprodukter, kläder, skor, väskor, accesoarer, godis, mat, alkohol, leksaker osv.. Men jag skötte endast om kläderna, och kosmetiken. Så jobbade med allt från att vika kläder, sminka kunder, tipsa om produkter, jobba i lagret och prissätta lådor, ta in och föra ut kläder, lägga alarmer på grejerna, springa fram och tillbaka, tömma omklädningsrummen, hänga upp kläder, fylla på nya smink, läsa och studera alla slags krämer, parfymer, deodoranter, hårprodukter, nagellack, smink, osv… och pröva på dem själv, innan jag kan hjälpa en enda kund och ge förslag. Lära känna alla märken och vad är skillnaden på dem osv. Det gick bra då jag fick hjälp och till slut rullade allt på. Man glömde världen bakom och allt som hände i vardagslivet. En vecka på havs hinner man inte mycket tänka, man sköter sitt jobb och så sover man på pausen. Man måste verkligen planera och prioritera allting som skall hinnas göra. Lätt glömmer man saker och ting, så det finns bara inte möjligheter att glömma eller göra misstag för allt ska göras och vid de tidpunkterna som är tillsagda, annors fungerar ingenting. Men tack och lov som sagt åt de snälla arbetskamraterna så hjälpte de mig så himla mycket och jag hade nog annors fått stressblackout i det hela kaoset. De var så vänliga och snälla och jag fick så mycket ansvar själv och bestämma mycket själv, vilket var en enorm lättnad att ingen står och glor på mig hela tiden ifall jag gör rätt eller fel. Så jag trivdes även om det var både fysisk och psykiskt tungt! Många tänker kanske att “vilken mes”, men alla som jobbar på en båt har en lika stor och viktig del tycker jag. Annors vore de väl inte anställda för att jobba. Varje arbetare har ett viktigt jobb och det är nog en helt annan grej än att arbeta på land. Det passar inte alla! Nu har jag prövat på det och jag har blandade känslor och tankar. Är glad att jag klarade mig iallafall rätt bra! Det var bara ett inhopp till en som var sjuk, så får se om jag får jobb igen och till samma ställe, då jag verkligen gillade att arbeta med spec. sminkdelen och i det teamet vi hade! Men just nu har jag massor som ska jobbas med här hemifrån. Det är nästan som om man gått på minus eller stått på paus liksom i vardagen och nu får jag köra dubbelfart för att få allt gjort som skulle ha gjorts förra veckan.

    ¨ffd' hjhj

    Det är mycket att ordna med tävlingen nu om 4 veckor! Helt sjukt hur tiden går. Om jag nu bestämmer mig för att verkligen tävla och ge mitt allt, så borde jag ju för fan börja posera och öva ordentligt. Ta mig i kragen och satsa påriktigt. Sen måste ju allt bokas, allt från bikini till frisör, hotell, massage, biljetter till familjen, sminkare, spraytannen, sminket & alla världens krims krans osv. Hur ska jag kunna fixa det nu om jag inte är säker och vet inte ens hur min look ska vara? Det är helt underbara saker som pirrar i magen och som är roliga att göras, men stressan uppstår då jag är så osäker och lämnar ofta allt till sista minut, tänker att “äh det gör jag sen, nu måste jag göra en annan grej” och så plötsligt är det natt och dags att sova, nästa dag kommer och så plötsligt är sista veckan här då allt borde vara klart och man alla tider, rum, allt är slutsållt… Men när jag inte vet om vem som kommer och vad jag ska göra och vafan! Så är helt i panik här då ingen annan heller vet. Craaazyyyy. Min bikini vet jag inget om heller, vet inte om hon börjat sy på den och vet inte ens om hur hon uppfattade mina önskemål då min engelska inte direkt är den bästa, man har ju sin egen syn om allt.. och andra uppfattar/ser det fel… sen vet man inte med måtten hellet om de ändras beroende på vätkebalansen.. På tal om vätskan, o herregud hur jag är torr just nu! Efter en veckas springande, jobbande dagen lång och inte ett ända sittande nästan förutom på matpauserna så har jag nog svettat och gått ner massor i vikt. Kanske inte massor men så känns det! Jag ser hemsk ut! Så litet ansikte och armarna känns bara som snören! Väntar såå på offseason så jag får äta mig sprängmätt i påskgodis och grilla biffar! Igår hade jag en riktigt ordentlig cheatday och vilodag då jag kom hem tidigt på morgonen från jobbet och det var en enorm tyngd som släpptes från axlarna, att få slappna av, att inte behöva springa till jobbet om 1 timme eller så. Samtidigt som det var svårt att förstå att man är hemma! Man bara… vem är jag? var är jag? vad skall göras? Man vill bara chilla i pyamas dagen lång men så får jag samtal från alla jordens människor och kommer ihåg allt som ska göras!!! Som nu tex. Visst var att blogga en grej på listan men inte såhär långt och tidskrävande, haha… Har också tränat benen idag men käne mig så liten och klen så hade bara världens sötsug att äta mig upp i vikt då vi hade alla jordens godsaker i kylskåpet, men så började jag fundera ifall jag ändå tänker tävla så borde jag ju följa matschemat? ääääh beslutångest. Ska man låta ett litet sötsug vinna? Det är bara en minimal del av mitt liv som jag är såhär smal och klen, eller som jag känner mig såhär, jag vet hur snabbt det kommer tillbaka varje gång efter tävling, men svårt att acceptera bara!

    978

    Nu måste jag möta en kund som jag ska träna utomhus med! Ska bara kasta i mig något snabbt mellis och hämta paketet jag fick (förresten har jag fått FYRA paket denna vecka, så glädjerus att jag dör) !!! Är så glad att få vara hemma och sova i egen säng med min gamla vovve som fyller snart 13 år!! Hon hade saknat mig så mycket att hon slickade mig helt våt i ansiktet och gör det fortarande, hon är så rädd att jag åker bort igen haha.. men gulle vovven!!!

    4

    Aja vi hörs säkert senare, hoppas ni får en fin vecka!! Kramisar!

  • Diet,  Life,  Training

    Workworkwork

    Godkväll! Dagarna snurrar på! Har bl.a. varit i Stockholm 20 minuter och hetsade oss till ICA ofc! , tillverkat eget snus (inte till mig) på arbetsplatsen med valfria smaker!, prövat tusentals parfymer och fått parfym rakt i ögonen av en kund (blind resten av dagen), tränat i ett rum med 0% syre och 2 maskiner att variera mellan (tack och lov för stång och hantlar), somnat ofrivilligt med sju lager smink och vaknat som en panda i öknen (var är jag?), fått gratis testprodukter, druckit litervis av kaffe och tappat lådor/saker & hantlar (gymmet) på fingrarna så de är alldeles svullna och sjuka…stackars kunder som behöver hjälp att knyta skorna. måste snart köpa handskar typ.. & det blir inte bättre av att jag säljer mascara och foundation i mängder så klottar på händer och fötter och försöker leka cool bara. Aja alla är så hjälpsamma och snälla så det går bra! No stress bara, en timme åt gången, som nu —> sova men först: film, vin, nötter. Har ledig kväll idag, såååååå skönt! kvällar och morgnar är tidpunkter min hjärna sover typ så ingen ide att jobba, får knappt något gjort, men gör mitt bästa och äter några extra mål & kaffen så man skulle få lite energi i huvudet. Nämen allt är fint här, trivs riktigt bra, kram på er!!!! img_4544
  • Diet,  Life,  Training

    Mobilbloggar

    Heeey! Kom hem från en sjukt effektiv men kul jobbhelg, varit nu hemma idag (Måndag) endast slappat, packat, gjort pt-jobb och gjort hemmasaker man saknat på jobbet. Nu åker jag igen på morgonen för en veckas jobb. Mer om det sen, då lovar jag!! Skulle vilja skriva om alla olyckshändelser och stressituationet samt glädjerus och lyckotårar av kunder men jag hinnet inte!!!! Nu måste jag packa det sista och somna så jag är pigg och hurtig då väckarklockan ringer 05! En dag… då fan ska jag vara morgonpigg och dansa på moln innan varken solen eller människorna ute vaknat, ska bli världens bästa dotter/fru/mamma och göra pannkaksfrukost åt alla (mig) samt städa hela huset och väcka alla till operamusik! Dont know why bara känner på mig att det kommer att hända, jaja bye!! p.s min hund är så arg så den morrar varje gång jag säger hejdå 🙁 Snaart är jag hemma igen och pussar dig tills du blir alldeles våt!!

    snaps från förra veckan:

      
      
      
      
    Svar på vad jag jobbar med nu: På en Cruisebåt!! ??????

  • Diet,  Life,  Training

    CHIAO

    Nu åker jag, vi ses nästa vecka! Om jag har mycket överlopps tid (knappast) skriver jag nåt smått, annors Instagram och Snapchat! Är nog bara över helgen borta! Färgat också håret idag, sååå nöjd! Lite mörkare/jämnare/friskare nu! Och så lite topparna klippta, tar dem mera sen en annan gång! Har nyss tränat ett supersnabbt benpass, hann säkert på en timme knappt och körde turbofart men ändå försökte jag ha tunga vikter, gick jättebra och var superkul! Nu äter jag (kastar i mig) matlådan innan jag åker iväg, får bråttom nu! Ha det gött!

    IMG_1385

  • Life

    Lättsam men produktiv dag

    Idag har jag:

    Beställt hårfrisör till imorgon ✔️

    Fått jobb till imorgon✔️

    Fyllt på skafferiet (storköp)✔️

    Gjort matlådor✔️

    Städat lådorna (slängt allt skräp)✔️

    + annat pyssel hemma! Nu måste jag packa för imorgon blir det en farfylld dag med både frisör, benpass, packa väskan för jobbet och få med allt dit för vet inte hur länge jag stannar, allt från en dag till en vecka, blir spännande❗️

    Nu: Bubbeltbad i jordgubbs dofter ???✨?

      

  • Diet,  Recipes

    Recept på panerad kyckling glutenfri

     

    Detta har jag velat pröva länge på! Nu finally! Riktiga receptet hittar ni här.

    Gjorde dock eget recept inspirerat av Fanny!

    Blanda kycklingfärsen och fiberhusket (typ bara en tsk eller mindre? per biff) , forma till 4 st biffar och rulla båda sidorna i proteinbites (som du krossat före, till mjöl!!!) Stek biffarna på medelvärme tills de är färdiga, låt svalna, ät och njut!

     

  • Diet,  Eatingdisorder

    HETSÄTNING

    Hej!

    Tänkte ta upp ett inlägg om hetsätning. Hetsätning kan även tolkas som överätning, matmissbruk, sockerberoende eller en ätstörning, BED = Binge Eating Disorder på svenska hetsätningsstörning. Hetsätning har ökat väldigt mycket på senaste tiden, eller så är det bara nu folk vågar prata öppet om det och det har kommit flera alternativ för att få hjälp då det slutligen blir till ett problem. När blir hetsätning ett problem då? Nästan alla har hetsätit någon gång i livet, eller? För vad räknas egentligen som en hetsätning? Är det endast att äta en stor mängd snabbt? Och vad är en STOR mängd egentligen? Och borde man kalla sig sjuk bara för att man slukar i sig stora portioner regelbundet? Ja det är många frågor som flera inte förstår. Enligt mig är hetsätning en ganska intressant grej, hur våra hjärnor fungerar och påverkas av mat, hur belöningssytemet är viktigt hos oss människor, och varför så många belönar sig via maten. Jag ska berätta lite!

    HETSÄTNING

    • Att äta en stor mängd mat på en kort stund
    • Att sluka i sig mat även om man inte är hungrig
    • Att inte ha kontroll över sitt ätande
    • Att fylla ett hål med mat
    • Att inte kunna fokusera sig, tänka eller känna känslor/smaker under hetsätningen
    • Att få skuldkänslor, hat, ångest efteråt
    • Att trösta sig med mat i stor mängd pg. känslor/stress
    • Att inte kunna sluta äta, “behov av att ta mer, mer, mer”
    • Att inte känna mättnaden.
    • Kan kopplas till alkohol/narkotika som man ofta inte kan känna när det är dags att sluta.
    • Missbruk av mat, man blir beroende och “MÅSTE” få det.
    • Oftast är det sött, kolhydrater, annat som höjer serotoninet i kroppen och gör oss i behov att “få mera”.

    Så en sammanfattning:

    Hetsätning är ett väldigt vanligt fenomen och jag överdriver inte när jag säger att det klassas som något helt normalt i vårt samhälle. När fredagsmyset åker fram så bör man äta tills man inte får ned en bit till, men det räcker inte! En vanlig fika kan sluta i en orgie av kakor & en dag när man har tråkigt kommer man på sig med att köpa mängder med lösgodis som man pressar i sig tills man däckar. Men det här gäller inte enbart för söta saker, även vanlig mat går utmärkt att hetsäta. Hetsätning innebär egentligen bara att äta långt förbi att mättnaden har infunnit sig, och att man tappat kontrollen.

    Vad beror det på & i vilka situationer uppstår en hetsätning?

    • Vanligaste är att du bantar eller att du äter väldigt fel. -> Din kropp skriker efter rätt näring och du hetsäter.
    • Ibland behöver man en vän, en vän som tar bort den där ensamheten, oron eller ledsamheten.
    • Fyller ett tomhål.
    • Mat reklameras överallt, finns överallt.
    • Man är överhungrig och har inget i kylskåpet, köper ett ton av mat och vräker i sig allt.
    • Kan också hända då man inte är hungrig, man är däremot sötsugen och gör detsamma.
    • Tröstar sig själv.
    • Hormonerna blir i kaos, dvs. man känner inte hunger & mättnad eller kontroll och belöningssystemet kickar igång, så man inte kan motstå att ta en bit till som leder till en överdriven mängd mat/godis/bakelser waaay över gränsen.
    • Man bantar och ger upp, helst på kvällen då man känner sig trött, hungrig, omotiverad, så tänker man att “äh vem bryr sig” och “vi börjar imorgon” och så äter man alla “förbjudna livsmedel” som man undvikt på dieten.
    • Att se på ett livsmedel som gott/ont leder i regel till känslor av dåligt samvete och skam, och framkallar behov av kontroll – vilket i sin tur orsakar hetsätande, känslomässigt ätande eller svårigheter att äta det kroppen behöver. När hjärnan tror att kroppen inte FÅR äta vissa livsmedel, för att det ligger SKAM i det, kommer hjärnan känna sig berövad.
    • Några personlighetsdrag som ökar risken för hets är en tendens att ha en liten förmåga att hävda sina egna behov, behov av att dämpa obehagliga känslor av ångest, depression och dåligt självförtroende, perfektionism, dålig impulskontroll.
    • Kan också handla ofta om tristess eller som ett sätt att distrahera sig själv.

    Varför mat?

    • För att det är gott.
    • Ger en tillfällig tillfredsställelse.
    • Insulinet höjs ju mer vi äter socker & fett och kombinationen gör att mättnadssignalerna blir helt avtrubbade tillsammans med maximalt endorfinpådrag.(Resultatet blir att man överäter långt förbi sin naturliga mättnad, eftersom man inte känner den, samtidigt som man känner sig glad, lugn & nöjd. Inte så konstigt att man vill fortsätta med ett sånt här beteende, när vi får full belöning från hjärnan och kroppen)
    • Vi alla är nästan uppväxta med att bli tröstade med mat då man är sjuk/ledsen, så det har blivit en ganska obvious “medicin” för att få oss att må bättre.

    När är man sjuk då?

    • Hetsätningen förekommer i genomsnitt minst 2 dagar i veckan under sex månader.
    • Tänker hela tiden på att sluta hetsäta/överäta och har dåligt samvete för detta, men det går helt enkelt inte.
    • Man känner nog om det är ett problem och något som påverkar ditt liv och du går med stora skuldkänslor. Du tappar ofta kontrollen och förmågan att reglera dina känslor, och istället tröstar dig med mat.

    Om man överäter och inte kan sluta när man vill eller om man småäter hela dagen eller om man äter när man är spänd och nervös eller går upp och äter på natten behöver det inte betyda att man lider av BED. Kunde nästan påstå att vi alla hetsäter ibland, speciellt vi som älskar mat. Det är lätt att äta tio gånger mer än vad som är normalt/naturligt/vanlig portion och stoppa i sig mera trots att man är mätt, bara för att det är så gott! Ni vet på buffé så är det svårt att kontrollera och man vill bara ha mera! Men det behöver ju som sagt inte betyda att en människa är ätstörd. I det samhälle vi lever nu så är det lätt att mat blir en viktig grej för oss och vi pushar varandra att äta mera för att vi är så smala eller för att man är “tråkig” om man äter bara en bit choklad.. eller belönar sig för en hård vecka på arbetet, gymmet, strikt kost.. Och så ser man bilder på mat överallt, suget av att köpa allt och äta allt utan gränser lockar. För mat är ju gott, det vet vi alla, men det finns som sagt en skillnad. Och jag tror vi alla vet bäst själv, ingen kan påstå att du är sjuk om du själv inte ser mat:en som ett problem. Men så finns det ju många som också undviker och vägrar acceptera att man har ett problem.  En hetsätning kan gå upp till (eller över t.o.m) 10.000 kalorier, som är nästan 5 gånger större än vad räknas som en vanlig kvinnas kaloribehov per dag.

    En sjuk person beskriver en hetsätning ungefär såhär:

    Man kan inte sluta att äta utan fortsätter att proppa i sig. Det är frågan om enorma mängder mat, till exempel 3 stora chipspåsar, 1 limpa bröd, ett halvt paket smör och 4 godispåsar. Skuldkänslorna efter hetsätningen leder till besvär, både psykiskt och fysiskt, man kan må illa, få ångest och känna en stor sorg och tomhet.

     

    Vad är det för skillnad på hetsätningsstörning & bulimi?

    Hetsätningen är inte relaterad till regelbunden användning av olämpliga kompensatoriska beteenden (t.ex. självframkallad kräkning, fasta, överdriven motion)

    Hur kan man söka hjälp?

    Om man inte vet vart man ska vända sig kan man först gå till en vårdcentral. Där kan man få hjälp att komma i kontakt med ett behandlingsställe.

    Ungdomar kan vända sig till skolhälsovården, en ungdomsmottagning. Om man är vuxen kan man gå till en vårdcentral. Jag rekommenderar terapi, att börja gå hos någon som kanske är specialiserad inom ämnet och någon du kan prata med. KBT till exempel är en bra metod där ni disskuterar om problemet och gör en handlingsplan, men känner du att du det är något i det förflutna som påverkar ditt ätproblem så finns det andra alternativ i psykoterapi som fokuserar på just det, din livshistoria etc.

    Det finns också privata terapeuter och behandlingshem som man kan vända sig till utan remiss, men då betalar man själv. Googla, och sök någon nära dig! Sen tycker jag också det är bra att prata med någon du känner bra som kan hjälpa dig och eventuellt ge förslag om vad du borde göra i ditt tillfälle.

    Andra tips:

     

    • Lära sig känna igen sina fysiska hunger- och mättnadskänslor och bara äta som ett svar på dessa känslor.
    • Kostschema baserat på ingredienser med lågt glycemiskt index.
    • Lära sig känna igen sina verkliga känslor och lösa sina problem, inte fly från obehagliga känslor.
    • Ta itu med hela sin livssituation som studier, arbete, vänner, fritid, familj, bostad, etc.
    • Lära sig tänka på ett konstruktivt sätt så att man inte onödigtvis sätter krokben för sig själv.
    • Nägra läkemedel kan göra processen att bli bra något enklare för en del personer.

     

     

    Här kan ni läsa mera om ämnet:

    Binging

    Ida Warg: Hetsäta

    Självhjälp

     

    Källor: http://web4health.info/sv/answers/ed-causes-overview.htm  & http://martinajohansson.se/hetsatning-hunger-sockerberoende-fasta/

  • Bikini fitness,  Life,  Training,  Uncategorized

    Lycka på otursdag

    Ja, ni som läst min blogg länge…. vet att jag har helt värdelösa otursdagar ibland. Inte såna då man mår psykiskt dåligt, utan såna där allt bara går åt skogen, hur man än försöker. Idag var en sådan. Det började med en morgonsuprise av mamma som hade hämtat ett ton av godis och annat gott från jobbet, det är ju en hurra-grej såklart men nu sista veckorna hade jag för en gångs skull tänkt liiite kämpa för tävlingen och kanske satsa mitt allt sista månaden. Men så kommer såna små retningar och man vill bara “äh vi lever en gång” “cheatdaaaaaaaaaaaaaaay” även om jag vet att om jag vräker i mig allt så kommer jag gnälla om magontet ikväll och träningen kommer bli förstörd och bortkastad pg av det. Sååååå, jag försökte hålla mig, får se hur länge det varar. Fyfan vad gott det skulle vara med lite sött ikväll! och vin! Jaooo…får se om jag fuskar iallafall, mitt självdiciplin är inte direkt det bästa. Aja, så “omg-otur” tänker ni säkert, men vänta bara! Efter glädjestunden så skulle jag dricka vatten ur min shaker, som jag gör vaaaarje morgon….. och tydligen satt locket inte rätt, så allt vatten (blandat med aminosyrorna jag tar) föll på mig, mina kläder och golvet. Som tur var det inte kallt vatten men ändå 😛 Var i sömnmössan fortfarande och detdär väckte ju verkligen mig och jag som bara längtar efter kaffet & frukosten var tvungen att byta om, göra aminosyrorna än en gång och dessutom torka upp allt från mattan. OCH det gick ju wasted onödig pulver, sorligt. Ville nästan slicka upp allt typ. Nä men det gjorde jag inte, istället som en duktig flicka gjorde jag allt om. Sen då allt var äntligen redo, kändes det som om något fattades…. GRÖTEN! Jääääklar sade jag bara. Gröten blev bränd i kastrullen och jag skyndade mig för att hälla på vatten och rädda situationen men det luktade bränt i hela huset och brandalarmet började skrika efter några minuter, och min gröt var FÖRSTÖRD. Tänkte “äh lite bränd gröt är väl ingen fara”, men jooo.. hela gröten smakade bränt trots att jag försökte skrapa bort det ätbara men bara onödigt.. Fick kasta skitet och så gjorde jag en snabb microgröt som lika snabbt försvann i magen med varken glädje eller smak. Lika som små saker kan glädja upp en kan det även göra mig bitter. Man blir bara så irriterad! Resten av morgonen & dagen var väl inge speciell men inte heller höjdare förutom träningspasset som var 100% kärlek från början till slut. Så där fann jag ren lycka och glädje iallafall. Tänkte att “dagen inte var så farlig sen heller”… men då borde jag ha knackat på bordet, för såklart då jag skulle ringa posten om mitt dröjande paket som jag väntat på i åtta år, så meddelade de att de har skickat tillbaka paketet eftersom jag inte hade betalat tullen inom den beräknade tiden? Fattade inget, hade ju förklarat att det var ett paket jag hade vunnit gratis och de hade sagt att det skulle ordnas, men sen hade jag inte hört något av dem och jag hade väl själv glömt att ringa för att säkra saken, och nu var det någon annan i telefonen och plötsligt så var paketet tillbaka. Om jag ville beställa det igen så skulle det inte vara gratis mera, eftersom presentkortet var använt och blabla.. får bara huvudvärk av att tänka på stressen, aja det får vara! Förlorade iallafall inget. På ett sätt. Men på ett annat sätt, förlorade jag ju priset. Aja skitsamma! Resten av kvällen var bara jobbig och stressig och hade ont överallt, eller så bara fokuserade jag på krampande magen (som inte ens var så farlig) och träningsvärken från gårdagens benpass (härlig känsla ju, men inte idag) mera än vanligt, då man är på “dåligt humör” och extra känslig för motgångar en sån dag. Försöker hålla huvudet och glädjen uppe och det går ju helt okej för snart börjar mitt favoritprogram på tv och tänkte göra lite gott caseinfluff idag, som är typ himmelskt gott om man lyckas! Och gissa vad annat hände idag, som egentligen bara är skrattretande.. haha.. då jag kom ur duschen så skulle jag lägga bodylotion på, extra tjock lager.. och det gjorde jag, men plötsligt kändes det så konstigt och det SÅG konstigt ut, det sögs inte in i huden liksom, var mera som gelé 😀 …. Jag tog en titt på burken och där stod det klart och tydligt “BODY WASH” Ofc… Så fick ta en dusch igen !!! och det är väl inge jobbigt, men vi har ett golv som blir typ en översvämmning av vatten varje gång man duschar, eftersom golvet är ojämt eller så, så allt vatten rinner på hela golvet och så måste man skrapa bort det med en trasig duschskrapa som endast har toppen av skrapan kvar, så man måste sitta på knä (i vattnet) och skrapa allt vatten bort, haha.. låter tokigt, och det är ju det, jag hoppas att det fixas snart av mina kloka föräldrar som alltid ska renovera allt så inget riktigt blir fullständigt färdigt.

    LÅNGT INLÄGG märker jag nu, men fick iallafall mina känslor och irritation skriven, så nu skrattar jag bara åt det, haha! En annan GLÄDJEstress är att min tävling närmar sig…….. Det är egentligen 6 veckor dit, tror jag, men om man räknar med min hjärna så är det 4. För denna vecka är ju nästan över? Det är ju Onsdag imorgon… 😉 Och så sista veckan går ju BOOM snabbt, o då ska allt vara redo och sista veckan är ju själva tävlingsveckan, så det är ju då allt händer, varför ska man räkna den med? Så 4 veckor = 28 dagar, holy shit. Typ en månad! Då borde ju allt vara klart och man borde kunna ställa sig på scenen imorgon typ! Stress blandat med gläjde, för väntar så himla mycket på tävlingen, om nu allt går som det skall, för känner att för mycket träning och stress eller för mycket bara allt på samma gång, då jag börjat jobba nu också så svänger det hela och kroppen säger stopp, börjar samla på sig vätska och vägrar träna, villket man ju verkligen inte vill då träningen är glädjen i allt och dessutom ska det vara kul att tävla! Men ska sluta oroa mig och försöka glömma nedräkningen t.o.m, fokusera på varje dag som den kommer. Som idag tex. även om det var lite otur så är jag så himla glad att jag lever, att jag är frisk, att jag kan träna och att jag har en familj, ett hus, att bo i och att leva med. Jag är så tacksam för allt och tänka sig, för några år sen hade jag aldrig kunnat se glädjen i livet och bara väntat på nästa dag. Men idag så lever jag. Jag njuter. Jag älskar denna stund, jag älskar inte värken i magen eller det blöta håret som droppar ner för ryggen, men jag älskar livet. Jag älskar hälsan jag har.Jag älskar min familj och jag älskar att jag idag kan stå här, på mina fötter och säga, att JAG VILL LEVA. JAG VILL OCH JAG ÄLSKAR ATT LEVA. ÄVEN OM LIVET KÄNNS HELT MENINGSLÖST OCH HEMSKT IBLAND ATT MAN VILL FÖRSVINNA FÖRALLTID, MEN JAG ÄR TACKSAM ÖVER ATT JAG KAN KÄNNA KÄNSLOR OCH ATT JAG KAN OCKSÅ HA BRA DAGAR. ATT JAG KAN LEVA. ATT JAG SER DET POSITIVA I DET DÅLIGA. OCH ATT JAG VET ATT JAG INTE ÄR ENSAM, JAG VET ATT JAG SOM ALLA ANDRA, VI HAR VÅRA GUPPAR I LIVET MEN OCKSÅ KOMMER DET KOMMA DEN DAGEN OCH PERIODEN DÄR ALLT FALLER PÅ PLATS OCH ALLT KÄNNS SÅ HIMLA RÄTT OCH BRA. VI SKA KÄMPA FÖR ATT KOMMA DIT VI VILL I LIVET OCH VI SKA OCKSÅ FÖRSÖKA FÖRSTÅ HUR BRA VI EGENTLIGEN HAR DET. UTAN KÄNSLOR OCH PROBLEM SÅ SKULLE VI INTE KOMMA FRAMÅT. PROBLEM ÄR VÄGLEDARE. VI FINNS TILL FÖR ATT MISSLYCKAS OCH LYCKAS OCH ALLT DETDÄR OM OCH OM IGEN.

  • Eatingdisorder,  Uncategorized

    Boktips

    Hej!

    Igår slutade jag äntligen boken Veronika bestämmer sig för att dö av Paulo Coelho. Jag måste säga “äntligen” för jag verkligen väntade att boken skulle sluta, så jag skulle få veta hur det gick. Det var väl det ända negativa med boken, men annors var det så himla bra! Massor med lärdomar och kloka saker de tar upp, som alla borde inse och veta! Jag rekommenderar den verkligen! Jättevacker och rörande, samtidigt som den är konstig & annorlunda och det gör att man blir nyfiken. Även spännande och tragisk, samtidigt som lärorik och nästan så att man får en ny syn av världen, livet, människor. Jag vill inte avslöja något nu, då kanske någon av er blev intresserade att läsa den! Gör det! Och GE INTE UPP, sluta inte läsa även om den kanske är lite annorlunda och kanske inte något ämne ni är intresserade av, men alla är väl intresserade av människor, mänsklighet och hur vi tänker och tycker. Hur vi alla är olika och hur egentligen alla är lika. Läste nu också att boken har kommit som film år 2009, borde nog köpa filmen, även om den kan vara dubbelt sämre än vad boken är, som det oftast är!

    Ger faktiskt 4, om inte 5 stjärnor av 5. Jag var faktiskt liiite skeptisk i början, men det fina avslutet gjorde nog boken värd den 5:a.

    Veronika bestämmer sig för att dö

    När jag var ung, i kanske 13:års åldern, handlade mina favorit böcker om tonårsdrama, kärlekshistorier, rika och populära tjejer som spenderar en sommar i Hollywood/stranden men även lite töntiga eller om ett kompisgäng där alla hade olika personligheter, då hittade man alltid “sig själv” i någon av personerna. Tex. Gossipgirl, Meg Cabot, böcker av Jacqueline Wilson, osv. Så om ni är i den åldern och intresserade av sånt, tipsar jag om dessa böcker! Svårt att ge en siffra nu, då jag inte läst dem som äldre.. men när jag var i tonåren så var de helt underbara böcker.


    Sen då jag var lite äldre i min “angst-period” så började jag läsa om vampyrer, Om jag kunde drömma (TWILIGHT)- serien & Vampyrens-märke-serien.. Haha. De var väl bra då, tyckte jag, men nu lite väl borta från verkligheten. Även fantasy som Harry Potter och såna älskade jag. Så idag skulle jag väl ge Vampyrserien en 2:a…. men i de dagarna var det verkligen en 5:a. Typ min själ-bok.

    Sen om ni gillar lite mer drama, en biografi, så rekommenderar jag Carolina Gynning’s bok som heter Ego Girl.
    Där berättar hon väldigt öppet om allt hon varit med om. Från tonårskrisen till modellvärlden till våldsamma män, droger, ätstörning, big brother tiden, och allt möjligt annat! Ganska rolig bok, vilket jäkla drama/kaos hon har varit med om, respekt åt henne som vågar berätta allt för alla och att hålla fötterna på marken efter så många hemska situationer i livet, hon  har tagit det som en lärdom istället för att vända det till ett problem/misslyckande.

    Boken får 4 stjärnor av 5!

    Sen, har ni varit med om ätstörningar, eller är intresserade över ämnet, så är denna bok verkligen bra och höjdare. Ett stort tack till Terese Alvén som skrivit boken och har en jättebra blogg som verkligen visar hur livet är fint och vackert på andra sidan. En bra förebild och inspiration för alla som tränar, har haft/har ätstörningar men även för nyblivna mammor eller vem som helst säkerligen! Jag tycker den är värd en 5:a den med!

    Sist men inte minst en gripande bok om döden än en gång. Varför är jag så intresserad av döden egentligen? haha…Kanske för jag varit med om den så många gånger och tycker det är ganska skönt att kunna tänka på livet, döden, världen, livets mening utan att behöva skämmas eller dölja det, och att höra andras åsikter och tankar om det och allt sånt ibland. Jag ser inte allt så himla viktigt och krävande mera. Jag är en ganska fri person som är tvungen att känna frihet för att kunna andas. Men sen så har man ju stunder då man inte alls vill tänka på hemska saker som döden och istället tänka på framtiden,  och göra alla världens planer och detaljer om vad borde göras under dagen. Boken var som sagt känslig, gripande och tragisk bok men även intressant och lärorik, ger en stund att fundera hur lyckliga vi är som är friska och kan leva idag. 5 stjärnor!

     

  • Diet,  Recipes

    Recept på snacks

     

    Recipe for Fake peanutbutterchocolatecups? :

    120 g of coconut oil (2 cups melted)
    40g cocoa powder
    ½ teaspoon vanilla
    2 tablespoons Sukrin Gold
    150-200g g crushed / chopped nuts, for example. pecans and walnuts
    40 g of dried cranberries
    20g dates
    Add nuts, the cranberries, the dates on a baking sheet in a mold. Melt coconut oil and add the cocoa, vanilla and Sukrin gold in the melted oil. Stir.Pour on the nut/berrie/datemix and spread it around with a spoon, so that everything gets covered.Place the mixture in the refrigerator for a few hours and cut it into 20 pieces when it has cooled down and is fixed. For faster method, put in the freezer, 30 minutes and get snacks already for afternoon coffee!

    Proteinbar recipe (makes one big or two small):

    Heat the fibersyrup up, I used the micro, for 40seconds so it started bubble a bit. Then directly I blended the powder into it, and blended it until it became smooth, then I formed them into bars and put them in the fridge for 1-2 hours!

     

    Fastlagssemlor eller bara vanliga bullor med grädde som fyllning?

    • 1 msk kardemumma
    • 3dl mjölk
    • 50 färsk jäst
    • 1 1/2 dl strösocker
    • 1/2 tsk salt
    • 150 g mjukt smör
    • 1 ägg
    • 11-12 dl vetemjöl

    Värm med mjölken tills den blir ljummet.

    Smula ner jästen i en bunke och lös den med mjölken, strösocker, salt, kardemumma, smör och ägg.

    Tillsätt lite vetemjöl i taget och arbeta samman till en smidig deg. 

    Jäs degen i en bunke under duk till dubbel storlek i 45-60 minuter.

    Lägg degen på ett mjölat bord och baka ut till önskade bullar.

    Dela degen i 18 bitar och forma dem till runda bullar.

    Lägg bullarna på bakplåt med bakplåtspapper.

    Pensla bullarna med uppvispat ägg och grädda dem i mitten av ugnen i 6-7 minuter på 200 grader. Låt svalna.

    Skär av topparna på bullarna.

    Fyll semlorna med grädde och lägg på locket. Pudra med stora sockerpärlor. 

    Man kan ju alternativt använda annat imellan, vad sägs om nutella/sylt/peanutbutter/smör&ost?/kvarg/marmelad… ja allt möjligt… Låt fantasin flöda! Jag älskar att blanda salt & sött, som kanske inte alla gör. Därför brukar jag smaksätta bröd med lite sötma eller lägga sylt som pålägg 🙂

     

     

     

  • Uncategorized

    Redo för nya utmaningar

     

    Idag är det sista dagen i Februari. Det är även den första dagen i veckan. Det är en bra start att börja idag. Att börja och ta ett steg mot dina drömmar.

    Vad har du alltid velat göra i ditt liv, men aldrig vågat?
    Vad är det som håller dig kvar?

    Är det för du inte vågar lämna det trygga, varma, sköna,…. bekvämligheten?

    Är du rädd för ändring?

    Är du osäker på att lyckas?

    Är det någon annan som håller dig tillbaka?

    Är det läskigt att ta det första steget?

    Väntar du på rätt dag, rätt tillfälle, rätt stund?

    Väntar du på att du känner dig redo?
    Ja ofta gör man det.

    Men den dagen kommer inte alltid. Den kommer att åka längre och längre bakåt.

    Du måste våga ta första steget.

    Även om det tar länge. Även om det är jobbigt. Även om det känns omöjligt.

    Börja nu.

    Veckans uppgift, mål är att ta första steget dit du ska.

    Ut ur din comfortzone.

    Varför lyckas andra och andra inte?

    Det är frågan om vad man är van med. Ju mer man vågar ta nya steg, nya utmaningar, bemöta nya rädslor, desto starkare blir man och desto lättare blir det.

    Ju mer du vågar ta steget och pröva, kommer din självkänsla att öka.

    Du behöver inte lyckas. Du behöver inte göra allt perfekt. Du behöver inte vara bäst.
    Att bara BÖRJA, att bara ta första steget, att möta sin rädsla, att kämpa emot sin osäkerhet, är ATT LYCKAS.

    Det är endast du som kan ändra på dig själv. Är du olyckligt kär, eller jobbar med något du hatar, lever ett liv som får dig att må dåligt, tröstar dig med godis varje kväll trots att du inte vill, söker efter något du aldrig kommer få, vågar inte gå till gymmet eller ut och springa, vågar inte börja ändra på saker och ting, vågar inte ringa någon du borde prata med, vågar inte be om hjälp eller ta kontakt till någon som kan hjälpa dig, vågar knappt acceptera att du är olycklig med det du gör nu, vågar inte prata med chefen om något problem, vågar inte säga till om någon är otrevlig mot dig, vågar inte tacka nej till munkarna på kaffebordet, vågar inte erkänna för dig själv att du har ett problem, vågar inte gå ut ur huset utan att ha fixat sig, vågar inte lägga en bild på verkligheten för du är rädd för vad andra kommer  säga, vågar inte leva och göra det du egentligen vill för “vad ska andra tänka” eller vågar inte slappna av för man tror man förlorar kontrollen.

    Finns det något du undviker att göra, fast du egentligen skulle vilja göra det? Undviker du situationer som du upplever som okontrollerbara? Undviker du situationer där du är rädd för att tappa kontrollen?

    Det var endast några exempel. Vi alla har rädslor.

    Vad är en rädsla?

    Rädsla är en reaktion på fara och hot. Det är endast en känsla i oss.
    Men.

    Vad en rädsla är för mig, är en UTMANING. En rädsla är ditt nya mål. En rädsla i taget. Vad är du rädd för att göra, just nu?…Men vet att du borde göra?
    Det är veckans utmaning. Det är Mars månadens utmaning. Gör något du inte vågat göra förut, och GÅ UT UR DIN COMFORTZONE!

    JU MER DU KOMMER ATT MÖTA DINA RÄDSLOR KOMMER DU ATT BLI STARKARE OCH DET KOMMER BLI LÄTTARE.

    Jag säger detta till alla mina läsare, alla mina kunder, alla mina vänner och mig själv,

    Vänta inte på den rätta stunden, gör det nu.

    Så kom igen.
    Det bekvämliga är inte alltid det bästa, roligaste, eller det som vi vill ha.

    Sluta bry er om vad andra tänker och pratar om.

    Om ni gör det ni vill göra i livet, kommer allt annat kvitta. Det är äkta lycka. Och det är äkta självförtroende. Det är, att leva sitt eget liv och må bra av det, och inte bry ett knyst vad andra tycker och tänker, för du har inget intresse eller behov av att spendera energi på sånt trams. Du är där du vill vara. Och det är livets mål. Att finna ett liv du inte behöver ta semester från. och idag, är dagen du börjar och tar första steget mot rätt riktning.

    Dag 1. BEMÖT DIN RÄDSLA.

    Att misslyckas är okej.  Men att inte försöka är inte ok. Jag vet att du kan göra det och kommer att klara det, men först behöver du börja. Och visst kommer du misslyckas, det gör vi alla, flera gånger och om och om igen. Men varje försök är närmare ditt mål och vem bryr sig om du inte är bäst? Du är bäst för att du gör ditt bästa. Och att våga börja, är att försöka sitt bästa. Och att inte våga börja, är det riktiga misslyckande vi är rädda för.

    Vad händer om du misslyckas? Varför är vi alla så rädda att göra det? För att världen har skapat fel bild av mänskligheten. Man ska tydligen vara perfekt, glad, snygg, energisk, flitig, stark, duktig HELA TIDEN. Att säga fel, att göra fel, att misslyckas… ses som en dålig grej? Så fort någon i media eller i kändisvärlden gör något operfekt blir det hela rena drama och människor börjar skriva fula kommentarer om hur ful/dålig/klantig/knasig/sjuk/svag/förfärlig människa man är. Att komma sist i en tävling. Att få utbrott på flickvännen. Att köpa ett ton av godis. Att inte få upp stången på gymmet. Att erkänna att man inte kan. Att få underkänt i ett prov. Att vara tvungen att ta lån. Att bli dumbad på första dejten. Att missa målet på fotbollsplan. Att försova sig. Att inte se resultat från träningen. Att inte få jobbet man kämpat för. Att inte ha rätt och inte få stöttande i en diskussion. Att inte orka jobba heltid. Att bli tvåa i något. Att behöva be om hjälp. Att erkänna att man är trött. Att inte klara av varje dag enligt planerna. Att fuska i sitt mat/träningsschema. Att inte orka sminka sig. Att försena sig till jobbet. Allt detdär är du rädd för. Alla ska vara perfekta och allt ska göras perfekt dagen lång. Annors är man ju sjuk. Annors behöver man psykisk vård direkt, om man beter sig annorlunda. Tydligen. För allt ska skötas bra och alla ska vara så bra, tydliga, perfekta. Att ramla. Att misslyckas. Att snubbla. Är inget dåligt. Det är en del av oss. Vi alla misslyckas, vi alla tappar glaset ibland och vi alla har dåliga dagar. Vi alla får finnar och rynkor i pannan någon gång, vi alla är stressade och otåliga någon gång, vi alla är i behov av hjälp eller paus ibland. Det är mänsklighet. Det är vad vi är. Vi VÄXER då vi mysslyckas. Att misslyckas betyder att vi ska försöka igen och igen och igen. Tills vi får det vi vill ha. Vad det än är. Och det är skillnaden på de som lyckas och inte lyckas att nå det de vill, de andra ger upp då de misslyckas och de andra stiger upp och säger vet ni va, jag vill något och då tänker jag göra det, hur många gånger än jag misslyckas och faller ner. Andra kanske har det lättare och det ser ut att vägen går spikrak till deras mål, men det hjälper inte din situation. Stig upp och låt ingen, inget, få dig att bromsa eller ge upp. Att försöka, är en vinst redan.


     

     

  • Life

    Söndagsmys

    Sovit länge, städat rummet, bakat, fixat och planerat schemor åt kunder, svarat på mejl, handlat mat, gjort matlådor, fixat middag åt mig och familjen, läst boken min och faktiskt inte alls varit utomhus, även om jag “var påväg” flera gånger då det var så fint väder, full sol! 

    God fortsättning på kvällen! Njut nu sista timmarna innan vi tar den mya veckan med storm!

      

  • Diet,  Recipes

    Frukosttips

    IMG_9688

    Denna! Gott nybakat bröd, lite morötter (ÄLSKAR MORÖTTER, ALLTSÅ NAM!!!), mandariner, extra pålägg som snacks och en lite annorlunda extra lyxig kaffe, nämligen vanligt bryggkaffe som jag sedan mixat med kaffecreamers från waldenfarms, kanel & kardemumma, osötad mjölk, <— om man inte har dessa siraper kan man ta vanlig sirap eller annan sötning, eller en mjölk med smak, tex. chokladmjölk/vaniljmjölk! Mums! Blandar också varje dag en matsked kokosolja i kaffet, mest för att det är så gott men också för dens grymma hälsofördelar!

     

    Eller dessa enormt goda snabba knäckebröd (inte min bild, men mitt recept däremot!)

     

    (Not my photo, I would not mind those toppings…????) Today I did this amazing and quick crackers in the micro, so I needed to share the recipe, yum! ▶️MICRO HARD RYE BREAD◀️ – 1 egg or 2 eggwhites – 1,5 cup seeds (sunflower/pumpkin/hemp/chia/flaxseeds/other/mix) I think you can replace it with any flour or nuts too! – 1 tablespoon of proteinpowder (optionally, I used 2 tbsp of coconut wheyproteinpowder from @scitecnutrition but Vanilla/unflavored tastes great too! Or no powder at all) – 1 teaspoon baking soda – 1 teaspoon Fiberhusk – 1 teaspoon of dry oats – 1,5 teaspoon of flavoring (I used cinnamon but you can use whatever you like, salt/spices/seasalt/herbs/etc) Mix all ingredients and let it swell for 10 minutes. Pour the mix in to a baking sheet pretty wide one so the mix becomes flat. Microwave for 2 minutes first and then take it out, turn the other side up and microwave again for 1-2 minutes, depending on your micro, Watch out so it dont burn ?? When it is ready LET IT COOL! Haha, my patience is the worst… And while your waiting you can do your favorite toppings ready ???????????☕️but my favorite is with butter and cheese ?????. (havent tried peanutbutter tho..)Then eat the whole thing or cut it into 4 pieces, enjoy!

    Kuva, jonka FROM WEAK TO STRONG?? (@svagtillstark) julkaisi

  • Diet,  Life,  Training

    Lördagen av guld

    Idag valde jag att lägga väckarklockan 2 timmar tidigare så jag skulle få en lung och skön morgonstund med härliga morgontidningen, Turun Sanomat såklart men lördagens favorit, Extra med kommande veckans horoskop 😉 Jag satt där en bra långt stund och såg solen stiga upp långsamt men fint. Gjorde i ordning dagens mellanmål, lunch, middag och sedan packade jag gymväskan. En ovanligt tidig morgonträning istället för på eftermiddagen som annors, eftersom jag hade andra planer sen! Så jag böt om, gick igenom kasser sju gånger för att säkra att jag hade allt med.. Gymkortet, skorna, strumpor, hörluror, mobilen, före/under/efter aminosyror, banan & riskakor, wheyprotein,  en påse salt haha…, extra hörluror om de vanliga inte funkar, träningsschema, häfte, penna, shaker, snodd, spännen, borste, handduk, byteskläder, osv… En hel del alltså! Har säkert tusen andra onödiga saker där också, “försäkerhetsskull” <— sån person är jag, jag glömmer ofta det viktigaste vart jag än åker men tar med alla världens andra grejer “ifall jag skulle behöva”, och ibland är jag jätteglad över det, tex. ifall jag får jättevarmt med långa tights har jag shorts med, osv.

    Det blev ett grymt pass, jag har nu börjat med lite pulshöjande träningar, enligt coachens order haha ;D Så startade med en gruppträning som höll i 30 minuter, grymt kul!!!! Oj vad bra och energisk man kände sig efteråt, liksom alla endorfiner var i luften och blodcirkulationen & musklerna var igång hundra gånger mera än vanligt och då kände man sig mera än redo att ta i! Så jag tränade ett snabbt axelpass och sedan åkte jag hem och åt lunch, packade än en gång väskan och checkade den tio gånger, bra det för hade glömt plånboken haha… Jag hade tänkt att jag knappast köper något godis idag, var inte alls sugen, men oherregud när man steg in i affären var det som om alla hjärnceller försvann och man ville ha allt, haha.. men tog en NORMALstor påse för att inte gråta av magvärk resten av kvällen. Okej, tog lite mera än normalt för ville spara lite gott till efter middagen då godissuget är på max, och sen… för att “vara på den säkra sidan” IFALL jag ändå vill ha massor. En bio utan godis är väl ingen bio… Speciellt inte för lillfjunet Elias som var hedersgästen, jag har lovat honom i flera veckor att vi ska åka. Men aldrig har det passar, så idag! Är så glad för det! Men lillfjunet ville bara ha några få chokladbitar och helst chokladägg eller chokladpengar. Så det fick han! Vad man än kan göra för att vinna en pojkes hjärta ;D var jag inte poetisk nu? Det tycker jag.. Men iallafall, så små saker kan göra honom glad! (och mig, var supernöjd av att få äta lite godis från en riktig<- karamellbutik!) Aja………. Filmen var tvärhemsk. Alltså sorlig. Ibland läskig. Det handlade om en dinosaurie som var udda. Han föddes mindre än alla andra. han var fegare, lite sämre, lite klumpigare, än alla andra..Tyckte han själv. Och han misslyckades alltid. Stackarn. Den oturen. Sedan då hans pappa dog så skulle han visa att han visst klarar av att vara tuff och hård som alla andra. Han gick igenom en lång och hemsk resa men klarade det till slut och blev lyckligare än aldrig förr, med många nya vänner och erfarenheter. Den lilla sötnosen alltså! Så söt dinosaurie. Också Elias, stackarn som blev rädd… Ville bara krama om han och förklara att det inte är påriktigt, och det gjorde jag. Det var dessutom 3D så allt var ju så himla verkligt. Men mina glasögon var smutsiga så såg halvsuddigt och försötke putsa dem triljoner gånger men blev bara värre… aja, såg iallafall det mesta ;D

    3sd elias elis

    Nu fortsätter vi lördagen med burgers och lite annat skoj, så hoppas ni har en jättebra lördag ni med! Förresten, var det inte ett härligt sollsken idag? O herregud vad man saknat solen, så fantastiskt vacker!

  • Eatingdisorder

    Jag önskar att någon aldrig någonsin behöver gå denna väg igenom för att bli frisk. Jag önskar också att alla har rätt att få anständig behandling på sitt eget språk i Finland om de hamnar på sjukhus, av vilken anledning som helst

    Hej alla!

    Tack för så mycket fin respons av intervjun jag gjorde. Har fått många mejl och fina kommentarer här på media men även utanför. Det betyder mycket att ni tog er tid och läsa och även kanske lyssnade på intervjun.
    Jag vet inte om jag ska be om förlåtelse över att det kanske var oklart och otydligt vad jag berättade om i Radion, men jag kanske hoppas mer på att ni förstår att det är nästan omöjligt att beskriva via ord eller text, hur jag upplevde tiden på Tyks. Att få det ur mig och att formulera det rätt, är fortfarande svårt, så jag vill istället tacka er, ni som fann er tid att läsa och förstod allt. Är tacksam också för att får chansen att prata om detta viktiga ämne, och kanske en möjlighet att förbättra den, eller endast göra någon minsta verkan.

    Jag tänkte ta detta inlägg som en liten extra blick över hur jag behandlades, och jag förstår om alla inte är i samma åsikt men detta är min version och jag står för det jag skriver, det var en jobbig tid, som än idag påverkar mig.

    Här kan ni läsa intervjun.

    d

    Och här är några punkter jag vill tillägga…
    • Fick inte behandling på SVENSKA, de sade att en kan prata på engelska ifall jag inte förstår vad hon menar. Och smygpratade sedan bakom hörnet då de visste att min finska var dålig, och ville inte upprepa vad de sagt, “jag fick skylla mig själv”. Kände mig även som en sämre person för att jag var svenskspråkig.
    • Mitt utseende kommenterades dagligen, negativt.
    •  Det var en sjuksköterska som knuffade mig hårt ned i sängen och höll mig med sina händer där, hon sa högt att jag inte får röra på mig. “För att jag är sjuk”.
    • När vikten hade stigit, blev jag såklart glad och sjuksköterskorna tänkte att hon var glad för att jag döljde något och hade lyckats fuska vikten högre än den var. Jag ville väldigt mycket upp i vikt men de påstod att jag ljuger som alltid, för anorektiker kan inte vilja gå upp i vikt.
    • Sjukhuset har ju inte heller den mest näringsrika maten… Soppor, fettfria mjölkprodukter, gröt till middag.. Mamma försökte ta med sig näringsdrycker till mig, men det fick hon inte enligt näringsterapeuten.
    • Jag gjorde aldrig något rätt, aldrig sade de något positivt.. eller Bra Amanda! Tvärtom, allt jag gjorde var fel, allt skulle göras tvärtom och alltid skulle jag påpekas du dålig jag var.
    • En sjuksköterska kom rakt i mitt ansikte framför mina föräldrar och sa “ERKÄNN ATT DU SPYR!”
    • Kände mig som en fånge i ett fängelse. Att jag skulle straffas varje dag. Att jag hade gjort något fel och detta var mitt straff. Men jag förstod inte vad jag hade gjort, vad hade hänt, varför jag var här, det var som om en del i mig skrek på hjälp, att jag är ändå inte värd detta, jag är värd att få en bättre vård, jag har alltid varit en snäll människa och aldrig velat göra något fel. Förstod ingenting vad som hölls på. Det var en psykisk mobbing varje dag och det var som om de ville få mig nertrampad, och de lyckades.
    • Jag grät. Ofta. Ville inte vara där. Bli behandlad på det viset…då kom de och  kritiserade mig igen… “du överdriver bara, vi vet att du har ångest av maten”
    • Dagligen kom min överläkare till mig och talade om hur många potatisar jag ätit och kritiserade mitt utseende framför mina föräldrar och de andra patienterna. Tex. Titta nu på hondär, hon ser nog inte frisk ut, gråter ju bara.
    • Jag vågade inte mera spegla mig, eftersom det direkt kom någon och säga att jag “tittade på hur tjock jag var”.
    • När huden kilade, skrapade jag såklart.. då sade en att jag skulle sluta, för jag tydligen kände på mitt fettlager?
    • Ingen lyssnade på mig. Min röst hördes inte mera. Jag var tydligen en dålig människa utan värde, en dåre. Det kändes som om min själ var ovanför och lyssnade på allt de sade, jag försökte förklara & berätta och få min röst att höras, men det kom inget ljud. För ingen lyssnade.
    • Epikrisen som vi fick senare har de också skrivit saker som jag TYDLIGEN har tänkt, hur kan de veta vad som pågick i mitt huvud? Allt anklagades jag för..
    • En månad kändes som en evighet. Det var inte mera en kamp mot min ätstörning, att bli frisk, det blev en kamp mot sjuksköterskorna och läkaren, att få bättre behandling, och att orka en dag till, för jag var verkligen i sämsta skicket dagen då vi lämnade Tyks. Jag har skrivit i dagboken, “om jag inte slipper härifrån nu, så tar jag livet av mig.”
    • Vid en tidpunkt blev jag tillsagd att sluta ringa till mina föräldrar. Eller prata om hur jag mådde. Eftersom jag stressade upp dem..
    • Det var väldigt fullt och bråttom på avdelningen så från barnens intensivvårdsavdelning blev en plats ledig och jag flyttades dit. Där låg jag bara i sängen, fick intens röra tårna eftersom jag var fast i en maskin som pipade om jag gjorde en mista rörelse. Bakom gardinerna var ibland döende människor som behövde omedelbar hjälp eftersom vuxen intesivvårdavdelningen var full.
    • Det var väldigt tyst så jag hörde lätt vad diskuterade och anklagade mig om. Trodde att detta var den sista trappan som sköterskan hade ritat åt mig och att nu kommer döden. I sondmatning var jag aldrig för att jag åt via matschemat varje dag som också har skrivits i epikrisen. Det värsta var att de inte lyssnade på varken mig eller mina föräldrar. De tog aldrig oss allvarligt och det ända läkarna ville var att jag skulle omedelbart skickas till den psykiatriska avdelningen, att det var den ända vården som jag behövde.
    • De ville inte ge betalningsstöd till Sverige eller annan ätstörningsklinik, eftersom de ville ha bevis på att Tyks hade misslyckats med sin vård.
    • Det verkade nästan som om de hade gett upp, då de pratade om döden och att jag misslyckas varje dag. Hur kunde jag tro att jag skulle kunna bli frisk om inte mina “behandlare” gjorde det?
    • Inget hjälpte, de ville sätta mig på psykiatriska, för de förstod inget som hände, flickan med anorexi som ändå åt och tyckte inte hon var fet? De trodde jag hade fel i huvudet, så jag gick till en maskin som undersökte mitt huvud. Inga fel.
    • En kväll då jag åt kvällsmål kom en läkare som hade tagit hand om min i början, hon som hade velat skicka mig direkt till psykiatriska sjukhuset, hon som hade kommit med ansiktet framför mig och krävt att jag skulle erkänna att jag spyr. Hon kom skadeglatt och sade till mig medan jag åt kvällsmål, att du så skickas du ändå till den psykiatriska avdelningen. Läkaren som berättade detta jobbade intens mera på avdelningen.
    • Det var hundra gånger jobbigare än vad man någonsin kan förklara via ord eller text. Jag var dessutom känslig och osäker från början, om jag hade varit stark som person och vågat höja rösten mera hade jag säkert klara mig lättare. Till slut började jag nästan tro på dem…  Kanske jag är en sämre person och kommer aldrig bli frisk. Det är lika bra att ge upp?.. När jag vaknade i hytten på färjan Åbo-Stockholm, trodde jag att jag var i himlen, aldrig hade jag sovit så fridfullt och tryggt.
    •  I Finland samma morgon var det 5 poliser och en ambulans utanför vårt hus och hade kommit för att hämta mig. Pappa var i butiken så min syster  var alldeles ensam hemma och de var på väg att ta henne med sig. De trodde inte på henne då hon berättade att hon inte var JAG. Grannen kom och hjälpte och bevisade att det är fel flicka som ni är på väg att ta.

    Jag har skrivit massor med exempel i dagboken som de sade och gjorde, jag blev bara mer och mer rädd och vilsen för varje dag på sjukhuset. Det tog många år innan jag fann min självkänsla tillbaka. Jag har kännt mig som en misslyckad person, en människa utan värde. Jag kände mig vaktad, anklagad, rädd även om jag var hemma, frisk, fri… jag hade svårt att slappna av och det kändes som om kroppen var alltid redo för flykt. Det tog en lång tid innan jag slapp alla tankar och mardrömmar om sjukhuset. Att ens köra nära platsen, gav mig panikattacker.

    Jag vill också avsluta detta inlägg med, att jag vet att det även finns såna som har fått bra, bättre vård. Men jag vet också såna som upplevt precis samma. Jag säger inte att all vårdpersonal i Finland beter sig på samma sätt, jag säger inte heller att det är omöjligt att få hjälp från sjukhuset. Men vad jag gick igenom och hur jag behandlades, är sant. Det skadade mig nästan livet. Och jag vill även tillägga, att jag var ingen perfekt patient själv. Men jag var sjuk. Jag hade inte valt att bli sjuk. Vad man än är sjuk i, har man rätt att bli behandlad professionelt med ett värde.

    Tack också för ni som tycker det är modigt av mig att berätta och dela med mig. Jag har delat med mig så mycket, både om min depression & min anorexi, jag har inget att förlora mera helt enkelt. Jag är också glad att någon orkar lyssna, läsa eller bry sig. Jag tycker det är viktigt att få fram detta. Vad skulle jag vinna på att gå ensam och hålla mina känslor, min historia inom mig? Jag uppskattar att någon vill och är intresserad över att höra min story, och det jag mest av allt är glad över, är ifall jag bara kan hjälpa, genom att dela med mig detta.

     

     

     

  • Eatingdisorder,  Life,  Uncategorized

    Radio imorgonbitti

    Känslosam dag att jag knappt finner ord! Men jag klarade det! Det blev en intervju om min sjukhusperiod på barnkliniken i Åbo och det sänds på Radio Vega imorgon kl 06.30 & 07.30, det kommer säkert en länk att lyssna på  internet också, hör av mig sen!

    Har inte gjort mycket annat än haft throwbacks i hjärnan av sjukhustiden. Det var hela 6 år sen och än idag påverkar mig. Tänka sig. Ska vila hjärnan genom att titta på min favoritfilm på dvd, ha en fin kväll, snart är det helg!

  • Life,  Training

    Nu kom den…

    …Ja, nu kom bomben. haha… stressbomben. Alltså för mig är det alltid såhär: antagligen händer ingenting, eller så händer allt samtidigt.

    Även om det bara varit positiva saker så har de fått mig totalt kaos idag. Svårt att få tag på allting och hålla reda på allt. Har typ 10st minneslappar, vad allt ska göras och när, men slutligen hittar jag aldrig rätt lapp i rätt tillfälle och allt blir bara sjukt på varandra. Alltså begriper inte alltid min förmåga att hantera mycket på en gång. Måste vara att jag ärvt det av pappa. Ingen rolig engenskap. Får seriöst börja skärpa mig och öva upp det, jag som trodde jag hade ganska bra kontroll på mina grejer, men nä, denna vecka och slutet av förra veckan har bara flödat in med saker jag inte riktigt får fatt på.

    Ska vi börja med idag.

    Kaffekoppen i handen och den tog slut, FÖR FORT. Nivet den känslan… ni hann inte ens förbereda er för att frukosten, kaffet tog slut? När la jag in sista biten och droppen i munnen? Ja, inte kunde jag bli där och fundera på sånt, dags att börja vakna. Fortfarande i sängkläder gick jag raka vägen till mitt arbetsrum, har ju inrett här lite, så jag får lugn och ro ibland då det behövs, haha… låter som en kontorskanin. Aja…. där satt jag i 5 timmar IRAD. Ojojoj.. Jag såg bara texter, numror efter det och förstod inte riktigt ifall det var morgon eller kväll. Har ni någonsin upplevt den känslan? Då ni studerat/varit vid datorn/räknat/läst/ annat flera timmar irad, man glömmer totalt bort allt annat och verkligheten. Ganska bra för då får man mycket gjort, men samtidigt påverkade det resten av dagen. Visste inte vad som skulle göras efter det, men visste att det var mycket. Så alla prat som hördes i bakrunden fick jag ingen tolkning av, då jag försökte fokusera på vad jag skulle göra. Som jag än en gång hade glömt. Dendär blackouten jag hade dagen ut. Åt lunch, drack en kopp kaffe, men ingen effekt. Fick svar av några kunder, så fortsatte en timme arbeta på datorn, sedan åt jag mellanmål och tänkte att ett gympass kanske får igång blodcirkulationen i kropp och huvud. Nä, det faktiskt försämrade hela situationen, vilket aldrig brukar hända, men nu hände det. Musiken kändes som skrik och gjorde mig bara mera stressad. All koncentration bar borta och blev nästan bara irriterad av allt och alla. Försökte fokusera och ibland gick det. Men så fort passet slutade gick panikstressen igång igen och det kändes som om jag hade massor att göra och mobilen ringde 5 gånger nästan irad, människor gick och kom, vilket jag nästan inte ens märkte, men då någon väl ville säga något kändes det omöjligt att ens få orden ur munnen då dessutom pappa väntade utanför och hade bråttom till butiken, följde med till butiken men glömde vad jag skulle köpa? Så gick det några timmar, väldigt fort, har fått lite gjort, typ onödiga grejer, men också viktig.. som att andas. Slappna av. Det behövdes. Nu måste jag verkligen vila resten av kvällen då det är onödigt att ens försöka göra något, då allt bara blir halvfärdigt för jag glömmer bort hela grejen och börjar göra annat. Justdet! Skulle svara på ett mejl jag nyss fick och sedan ringa ett låååångt samtal som jag också lite stressat över, helt i onödan då jag vet vad jag ska säga. Men bara att få det gjort så känns enormt. Har inte alls saknat dig stressen, du får gärna åka på semester en lång tid igen!
    Men har också andra projekt pågång, så hoppas jag får allt gjort! Tror att en bra nattsömn och kvällens lugn och mitt kamomill té, två kvällsmål får mig laddad inför allt!

    Det känns ändå helt okej. Men samtidigt vill jag göra så mycket samtidigt. Måste lugna ner mig och ta en sak åt gången.
    Peace!
    P.s på Torsdag ska jag även interjuvas om en känslig sak inom min ätstörning, en liten grej jag försökt glömma länge, men nu är det dags att ta itu med det, för jag kan nämligen kanske hjälpa. Att dela med sin erfarenhet, upplevelser, tankar, känslor, kan hjälpa någon annan eller få andra att förstå att de inte var ensamma om det, dessutom förväntar man ju en förföljning av det hela, kanske en förbättring inom ämnet. Mer om det sen! Kul, men lite nervöst även om det bara är en liten grej!

    Ha de!