Life
SISTA DAGEN ATT RÖSTA!!!
Alltså!
Kom nyss för kanske en sekund hem från gymmet och guuuuuuuuuud så hungrig jag var, tur hade jag matlådan färdig men kastade i mig den på sekunden! Alltså wow vad det gick snabbt och det var så var så sorligt så öste på en stooor skål efterrätt med allt från himmelriket. Dock i form av healthsnacks, får inte börja fuska nu då 10 veckor till tävling!!!!!!!!! Woop woop!
(p.s pröva koka kaffe, hälla mängder med varm skummad mjölk och sedan walden farms pancake syrup (dog av godhet senast)
Ska också dricka en lattesize kaffe då min mättnad kommer typ kännas om 1 timme då jag känner mig proppeliproppmätt men det gör inget för det är vad kroppen behöver och det är vad jag byggs av! Hoppas jag iallafall.. att det samlas på rätta ställerna 😉 Nu efter kaffet ska jag till duschen som en blixt, sminkas och byta om till myskläder men ändå att jag ser normal ut så jag kan visa mig för folk eftersom idag är det storhandla mat, köpa lite diamanter till bikinin, en snabbis (hoppas jag) till ikea och köpa nåt till vårt hus (enligt mamma, cauffören <— tyvärr, har inte ännu körkort, men ska börja övningsköra snart!! )
Och denna veckan har jag fullt upp från måndag till söndag, kommer va skönt på vilodagen att dra ner allt som heter prat och socialitet. Ska däcka mig i sängen och använda pinpanter pyamas, dricka mängder av coca cola zero och äta min fuskmåltid som antagligen består av allt som heter röror, krämer eller såser (drogare på allt sånt) men även något tuggbart kanske ett kilo nötter, skämt o sido! skulle INTE må bra efter det, så tror jag kör på något drömligt som är värt efteråt, kanske en megaportion (fuskmåltid betyder inte att man ska överdriva mängden men det har jag inte förstått ännu) <— okej måste börja allvar, men små steg i taget, äter iallafall inte godis mer. Ja men slut dreglande på min köttportion, har nyss ätit hela jordklotet typ. Så nu får vi lugna ner oss!
Chiaoooo, hoppas det var roligt att läsa mitt matprat. Men jag har ju förståss tränat också idag, men vad kan man säga?Tightsen gjorde succé men jag själv kände mig som en flåsande hund, helt okej feeling.
Earn your body 😉 Tights från MYWAY2FITNESS <3
WOW!
typ 4 dagar utan bloggen. rekord!Har köpt en superfin jacka, som en tidigare början av våren ! använder den dock redan, så himla fin och använder den inomhus också då jag knappast visas ute i detta dystra väder. Bild? Näe, lata Amanda har glömt att ta kameran fram plus att blogga. 🙁
men vad lata Amanda annat har gjort är nämligen flyttat! Flyttat alla grejer från min gamla stuga och flyttat in i endast ett rum. Känns pyttelitet men tror jag kommer trivas så länge man får god mat och varm säng. Nej inte varm säng! hellre får den vara iskall, som is, då jag svettas som en idiot och drömmer mardrömmar väldigt ofta. Men inget som stör mig, för drömmar är väl ett tecken på att jag iallafall sover under natten? Grymt! Extra vila är alltid behövligt. “extra..” 😀
Håller på att söka jobb lite överallt nu. PT kommer nog inte på frågan ännue ftersom jag behöver erfarenhet lite mera och så har vi så lite gym här i min kommun så en tanke är också på vidarestudier. Något måste jag iallafall hitta på nu, tillsammans för bikini fitness-förberedelserna, kan ju inte sitta hemma och vänta på händelsen. Eller? Börjar gå åt bättre hållet iallafall, småa ändringar sker hela tiden och poseringen var betydligt bättre förra veckan, lite ovant att använda så smala klackskor som cinderella, men vad gör man inte för att delta? Träffade också min designer och vi planerade ihop en passlig bikini, åååh så nyfiken jag blev att se resultatet!!! Nu ska jag bara köpa lite blingbling, ta bättre mått och vänta på att den blir klar! Färgen avslöjar jag inte ännu 😉
Ben 3 gånger i veckan, + 2-3 tunga pass till gör mig ganska så trött och färdig i kroppen, men härligt att känna lite träningsvärk ibland också. Plus att man känner att man gjort något! Och vara stolt över sitt arbete, för nu har man nämligen NÅGOT SPECIELLT att träna för, och då kan man lika gärna ge sitt allt för det. Och känslan är obeskrivlig, hur lycklig och peppad jag är för det här. Även om det inte går som en dans på rosor, nej verkligen inte, så är jag verkligen super sugen att stå på scen NU! Fast kanske inte nu ändå… är inte riktigt färdig. I think.:D
Ryggen mosad idag, dock har jag känt att jag får minska väldigt ofta i vikterna då jag tar flera repetitioner och det känns verkligen ovant, känner mig som en fluga med de små vikterna och kör alla de pumparna och dropparna. Men så de växer ju?! näe, de växer med förändring, och det är verkligen vad jag har nu. 😛
Men samlar energi, äter extra, vilar mycket på alla sätt och så fattas det bara foam rolling/fasciamassage eller mera stretchövningar så skulle allt sitta fint. Måste boka in någon massage här någon gång!
halva lådan äten…sorry
suddig kamera check! och plåster på fingret, gulligt..
10% rea med koden svagtillstark !!! Woop woop!——————-> Myway2fitness.se
NU KÖR VI
Haha, skrattar lite åt mig själv då jag endast bloggar då jag tränat 😀 Igår tränade jag dock (men gick till skogen) skulle köra lite cardio men allt gick superdåligt och ja, masken i benen var levande. Eller hur man ska förklara, älskar känslan att springa, men inte för hela livet då pulsen är uppe i 300 typ 😀 och ja, förr kunde man springa på 12.km i timmen, men nu blir det kanske 8.km i timmen ifall jag inte börjar förbättra kondisen, vilket jag inte kommer att göra (spara på steg) vi vill ju inte förlora muskler eller mer fett här inte!! Få se vad nästa månad kommer med, hoppas inte äggvitor och morgonpromenader, skämt o sido! Är faktiskt super peppad på att börja ge järnet, borde börja träna poseringen vilket är det svåraste för mig (kanske därför jag undvikit). Men detta är min första tävling, jag tar det mera som en upplevelse, erfarenhet och kanske ett steg till nästa tävling så jag vet hur det går till och är mer redo nästa gång. Men jag ska absolut jobba lite för att stå på scen, annors kommer det att kännas att man inte är värd att stå där. Så nu kör vi! (vem börjar egentligen på en fredag)Har börjat med dagens frukost och här sitter jag och svarar på mejl + skriver nya kostscheman och nedräknar till lunchen (FÖR SEN FÅR JAG TRÄNA, WOHOOO)
Sen ska jag troligen ut till stan för att KOLLA på kläder… kolla, hmm.. vad kommer det att resultera i?
Paket och Ont överallt
Igår vaknade jag sent som tur, kom ingen bra film men sov verkligen ut mig. Men vaknade tyvärr vrålhungrig och vrål-törstig. Fick lida pin i några timmar, sen var det dags för gastroskopi. Någon som varit på det?De frågade ifall jag ville ha bedövning, jag tackade nej eftersom då hade man fått stanna där i några timmar till, tänkte väl att jag tar smärtan eller pinan, det skulle endast räcka dryga 15 minuter. Ja, det vet inge roligt, ja det var äckligt, ja det gjorde ont. Men det var jag van med, när kunde en sjukhusresa vara
trevlig?Hade en tjock och ond hals i en halvtimme efter behandlingen och sen var det över, ÄNTLIGEN tänkte jag. Festade till med en buffe brunch som jag planerade, dock blev det hemma-plock eftersom vi åkte hem direkt. Det var en bra idé för jag hade full energi (trodde jag) för gymträning, så valde axlar och bröst på schema. Hade kanske varit bäst att stanna hemma ändå, eftersom för mig går de gym träningarna med endast 1 mål i magen väldigt dåligt, så hade inte riktigt någon kraft i varken armarna eller benen, njöt iallafall av stunden där även ifall jag fick använda baby vikter och tusentals vilopauser och dessutom glömde jag schemat hemma, så fick glo på telefonen (hade en bild på programmet), blev alltså en riktigt sugande träning men det gjorde verkligen inget för då jag kom hem fick jag nämligen post!
wiiiiie, paket <3 Jag blev störtförälskad i det jag fick, ett stort paket från Scitec Nutrition med allt jag någonsin drömt om, t-shirts, gymhandskar, aminosyror, kasein för hela året (typ), wheyprotein, osvosv. Alltså födelsedag känsla. Tacktacktack.
Så började genast baka och trixa och resultatet såg ni tyvärr inte (fail) men gott var det iallafall, smakade pannkakor, liknade äggröra. Mums, kommer fortfarande ihåg det ögonblicket jag kastade i mig tallriken. 😀 Anyway ska jag försöka fixa nåt finare en annan dag, en portion som ser aptitlig ut så ni också kan njuta av det.
Idag har varit vilodag, inte för att jag måste utan för att vara snäll mot vikterna och ge dem en paus. (Skämt o sido) Egentligen så har jag jättejätte ont i magen och halsen, vet inte ifall det är från igår eller ifall det är någon dum bakterie. Så hade kanske varit skönt och lugnande att slippa iväg att träna, men samtidigt orkade jag inte samla kraft för ett grymt träningspass då humöret inte riktigt är på topp när man mår dåligt någonstans i kroppen. Men hade verkligen varit sugen på ett köttigt pass, då gårdagens for riktigt åt skogen… men bäst att lyssna på kroppen bara, det är väl alltid säkrast.
Ska städa nu, vi har kaos i hela huset, speciellt mitt rum och snart flyttar en till
figurhem (läs, min syster) så jag får flytta på mina saker som ligger överallt och försöka fixa ett eget rum, på nått vis. Ifall jag inte vinner miljoner och köper ett eget hus. Vore dröm.
Tack o hej, leverpastej.
dagens frukost: Caseingröt, äggmacka, saltade nötter, +(hallon,mjölk,kaffe,smoothie i shakern) För en gångs skull tar jag det lungt
Här sitter jag. Rå lugn. Ingen morgon cardio. Ingen väckarklocka. Inget fastantällt. Inget måste. Jag tar dagen som den kommer. Jag lever.Jo jag ska tävla. Jag har mål, regler och sånt jag ska följa. Men tar jag det så allvarligt? Nä verkligen inte.
Varför stressa ut kroppen till sista droppen? Varför pina huvudet och kroppen för en liten tävling?Ifall jag hade 0 muskler och mycket att jobba på, ja då hade jag i god tid börjat träna mig inför bikini fitness. Skulle aldrig i livet ha bestämt en “snabb-beslut” som nu. Jag har erfarenhet, av typ allt jag kan tänka mig.
Av stress, av kroppslig ändring, av psykiskt jobbiga dagar, av träning i flera år, av att stå på scen, av att posera och bli bedömd av andra och kanske bli sist av alla tävlandes.
Men det är inget för mig. Jag bryr mig inte alls faktiskt. Jag stressar inte.
Jag vet inte vad som är “fel” på mig, men jag har inte alls någon stor press eller stress för denna tävling. Det är om några månader, och wtf, man kan ju fråga mig att när jag börjar ta allt på allvar och förstå att det händer påriktigt?
Jag vet inte. Inte iallafall nu. Jag sover så länge jag vill. Jag äter vad jag vill, jag tränar när jag vill. Men jag har fortfarande förnuftet med mig, eftersom jag har ett mål ska jag ju göra allt för att nå det, med hjälp av min tränares order. Men samtidigt måste jag lyssna på migsjälv och min kropp hur den mår under denna resa. Det sista jag vill göra är att skada den. Så jag kör på det lugna racet. Kanske jag ser ut som en annan värld brevid de som kämpat sista droppen för den kroppen de står på scen med. Men för mig är det inte en utseende-grej, det är mera en hobby eller vad jag ska kalla det. Träna på ett visst sätt, äta lite annorlunda och ha ett mål, plus att sedan stå på scen och njuta för varje sekund. Sedan kanske satsa inför nästa tävling ifall man tycker det var något som passade.
Svårt att förklara hela grejen. Men vad jag vill komma fram till är att, här sitter jag, som sagt. Jag pressar inte mig, jag njuter istället för resan till fitnessscenen. Jag vill ha detta som en underbar upplevelse, en livvstil på ett sätt. Inte en snabb-diet eller ohälsosam kris-grej.
Kanske det dessutom är bättre så? Vem vet? Att inte vara så himla stressad som jag brukar vara.
Eller att inte dö av nervositet.TAKE A CHILL PILL liksom!
Ser ni mig som en nolla?
Det gör inte jag.Såhär lever jag. Iallafall nu. Efter flera år med pressen över att vara perfekt, fångad av ätstörningstankar dygnet runt att aldrig få vila eller slappna av. Så känner jag mig så fri såhär.
Det har tagit enorm tid att återställa både kroppen och huvudet från den jävla sjukdomen. Flera år. och fortfarande är det småa grejer som påverkar mig, som minnen och traumatiska uppleverser. Annors är det inget av det jag någonsin tänker vara i närheten av. Im just saying, det finns inget fint av ätstörningar. inget. Man blir mara mindre nöjd för varje dag som går.
Ägg-nörden
Ja, nu fick vi äntligen 24 st ägg till! Oh gud vad jag ätit ägg denna helg, tyvärr är mitt protein slut så jag har fått slänga i mig 6-7 äggvitor för att kompensera en skopa wheyprotein, haha sjukt! Men har gjort lite fluff grejs av dem och goda omeletter, funkar bra ifall man lägger till några gulor också.Annars var det legday IGEEEEN!! Jag hade det senast på lördag, men eftersom det har höjts upp till 3 stycken (inte alla dödande) så hann jag inte med dem förra veckan, fick låta bli helt enkelt för att hinna ta en vilodag också. Så därför kör jag comeback på Måndag! Gud så det brändes då jag fortfarande har träningsvärk från förra… shiet. 😮 Fick sänka vikterna väldigt mycket, men det kändes verkligen!! Trodde jag hade 200kg i benpressen men det egentligen endast var 100kg, dog nästan, nu förstår jag vad folk pratar om då de inte kan gå efter bendagen. Fast att köra 1 gång i veckan, hela set:et (som jag förr) ja det är sjukt! En olidlig smärta ! haha, men även ifall jag kör 3 lite lättare så får jag veeeeeeeerkligen ont i benen en hel vecka framåt, men ser förstås till att de får vila tillräckligt och så matar jag dem med kärlek. Ibland får jag lyx massage om kvällarna, men inte ofta då jag vill att man ska ta i så hårt och det har ingen krafter eller ork till klockan 23 på kvällen, haha. För stretcha är jag inte alls grym på. Glömmer alltid det, säger typ “amen jag stretchar i slutet av passet” men näe, då är jag så slutkörd att det ända man tänker på är mat och vila. Stretchning är typ det tråkigaste jag vet, så nu har vi en hel dag där jag får stretcha i lugn och ro. Dock hinner jag inte alltid med de passen, såååå.. man får vad man är värd. 🙁
Nog om tränings-prat, gick iallafall grymt och slutade med några magträningar, fast då var jag så slut i benen att de knappt orkade lyftas vid “hängande benlyft”eller vad man kallar det. (:D var det inte slut på ämnet?)
Imorgon får jag inte äta frukost före klockan 2? För jag har tid för gastroskopi klockan halv 1.
Hoppas jag klarar av att svälja dendär jävla slangen, fyy, försöker att inte tänka på det.. Ifall jag klarar av det vore det väldigt bra så får jag svar på alla magproblem jag haft under alla dessa år, och speciellt nu då de sämrats. Hur kommer jag klara mig utan mat såå länge!?!?!? får äta värsta brunch-buffen efter då. Vad som tillåter schemat och vad ej, har varit lite svårt att följa matschemat på sista tiderna då julen var här nära, men några dagar i veckan sker fingemang och på veckoslutet blir allt överdrivet, då man känner sig “fri” med allt, speciellt då vi nu är på “bulken”, man ba “i dont wanna look back and regret that i didnt eat that..” så äter typ allt, för att göra mig redo för de kommande månaderna. WHAT ENDAST FEBRUARI, MARS KVAR OCH NÅGRA PLUSDAGAR, DÖR NOG SNART. Kommer jag klara det? Kommer jag göra det? Är så rädd att jag får “panik” som jag ofta får då jag förlorar vätska ur kroppen.. ser typ bara en anorektisk kvinna i spegeln, en uttorkad, manlig, benig tjej. Så hoppas verkligen jag inte ser ut så på scen, eller känner mig så. Hoppas verkligen. jag vet har så konstiga tankar, men mitt livs största mardröm vore att vakna upp där jag var för 4 år sedan. Anorexia var det värsta jag har varit med om och jag kommer aldrig låta mig vara med om det igen. Så jag är lite orolig alltid ifall jag får i mig tillräckligt med näring, därför ökar jag på ofta om kvällarna. hellre är man “proppmätt” än sådär passligt och inte säker på ifall man fyllt ut sit dagliga intag.
Menmen, ska inte prata endast om träning & mat dagen lång…. Vad ska jag prata om då?
Inte mycket annat mitt liv eller blogg handlar om.Längtar efter imorgondagens axelpass, hoppas jag har energi till det efter Gastrokopi grejen. Önska mig lycka till!
Nu ska jag fluffa äggvitor (but do you know what, imorgon får jag nytt paket av Scitec!! yey) , lägga dem i ugnen och äta med walden farms sås. Plus allt annat jag ska få i mig ikväll ännu. Fruktbomber, kvarg-röror, knäckebrödskross, kallrökt lax och grönsaker. Lite så min kvällis ser ut idag, ibland får jag flytta plats på alla måltider och ändra om eftersom man tränar vid olika tidpunkter eller inte hunnit med alla 7 mål. Eller så är man länge vaken (som jag försöker vara idag, så jag sover halva pinan av no-frukost) <— ni som alltid hoppar över den garvar säkert till mig, men seriöst I AM A FOOD-ADDICTED PERSON. Förstår inte att jag klarade mig på endast kaffe i modellresan. hade dött och sett ut som pinkpanter idag.
Det sjuka är hur min mage ändras dag till dag! Natt till morgon och från timme till timme. även skuggor, ljus gör ju allt också. Glad är jag iallafall!
Jag var ute i Rymden
Jaaa! Som rubriken säger var jag till rymden idag. Typ. Jag och lillpojken, min söta fina gulliga bästa gudson (tänk ifall han läser detta om 10 år) var på en show där man satt och kollade på 1h lång film om planeterna, stjärnorna, rymden och allt detdär. Var super intressant för mig också! Och lillpojken satt i min famn och kollade med stora ögon som om det var det bästa han sett. Hihi var så gulligt, höll dock på att somna vid ett tillfälle, haha sorry! Men det var så mörkt och mysigt och de pratade väldigt låååångsamt.. så alla barnen skulle förstå. Gubben bredvid mig somnade och snarkade men hans fru knuffade till han och han bara skrattade högt. Annars var det knäpptyst. Det var supermysigt som sagt, något både jag och han kommer att minnas läääänge. <3 (hade tagit bilder ifall det inte varit så himla mörkt 🙁 Typiskt. )
Igår hade jag ätardag 😉 , inte något jag har varje vecka eller någon speciell dag för men ifall man äter typ som en häst dygnet runt och ligger still hela dagen, ja det kallar jag för ätardag för Amanda. Det är supergrymt för återhämtningen, musklerna får lite kött och vila. Ja, jag vilade också hela dagen 100% utom då jag var tvungen att åka till butiken för att fylla på matlådorna och hela köket vårt. Haha, hade typ ätit allt upp. Nä skämt o sido, då jag har ätardag vill man inte riktigt proppa i sig bara kött och mat, då äter man mest sånt som inte mättar och i määngder! Gott var det iallafall och kollade på en usel film (är typ filmnörd) men den var så tråkig så jag satt och glodde på telefonen hela filmen ut. Sällskapet var inte så nöjd då han såg det men what to do when you choose a dålig film. Varför skriver jag engelska-blandat-med-finlandssvenska? Fult låter det iallafall. Tur att jag inte står och har föredrag, då hade jag fått många buu-attacker. 😀
Ja, vad mera? Idag efter påfyllar dagen vaknade jag jättetidigt med fullt laddade batterier!! Jag vaknar ALDRIG tidigt, typ 10 ifall jag inte har något (har säkert berättat detta 482049 gånger) men IDAG VAKNADE JAG SJU. FAtta. tio i sju. Då var klockan sex hos er i Sverige. På en lördag!!!!!! 😮 Var jätte sugen på dagen och hämtade tidningen, läste horoskopet, kokade kaffe, åt min pwo-mat, japp MAT till frukost, supergott men va dödmätt från igår så blev lite övermätt men det hindrade inte mig från att åka till gymmet! Dock har jag inte körkort, inte hurtiga ben som orkar cykla/gå, så jag fick vänta tills pappa vaknade. Han sover aldrig bra, så han vaknade en timme efter mig och där satt vi, med kaffekopparna i handen några minuter och sen var det dags för GYM-FEST! Nä inte alls, utan LEGDAY! Men var festligt nog, för passet gick jättejätte bra och jaaa, mådde bara så bra! 🙂
läskig bild, ser ut att jag är omvänd :O
Idag väntar en vinkväll (omg hon dricker alkohol även om hon ska tävla) och annat mys, är en riktigt mysare och livsnjutare! Hejdå! 🙂
P.s ni har väl inte glömt att rösta på mig? Klicka på bilden under! Ifall ni har röstat, får ni gärna kommentera era namn och mejladress så väljer jag en vinnare till en överraskning då tävlingen är slut 🙂
Gått upp i vikt!
Idag var en jättejättejättebra dag. Varför? För att jag har gått upp i vikt! Min rumpa har växt (haha) men lite det man fokuserar sig på i bikini fitness. och träningen gick suveränt!!!
Tog några foton med min nya scitec tröja, kanske ni märker att jag lagt på mig lite? Ifall inte så gör jag det och jag är så glad! Då vet jag att jag är på rätt väg, musklerna kommer och redo att tävla!! Scary att dieta bort allt sen bara.. Ifall jag gör någon diet, min tränare tycker jag har så bra form redan att det kanske inte behövs någon diet. Dra ner kanske på vattenbildande maträtter så man blir lite detaljerad dagen före scen men få se! Man måste ju ha nåt under också 😉 Hoppas jag har några muskler, att det inte bara är ben som syns. Har ju alltid sagt, och som det är, jag har alltid haft lite underhudsfett och därför syns mina muskler bra, men det betyder verkligen inte att de är starka muskler. Tex. mina biceps, what tränar dem aldrig och ifall jag gör en curl kan jag säga att jag inte står med någon 24 kg hantel i handen, utan snarare 9-14 kg.Men skriver mer om dagen senare, för nu ska jag njuta min smoothie som håller på att bli färdig, plus några bröd med massor av grönsaker på, ibland är en vanlig ostmacka helt ok, men ibland vill man sätta hela jordens grönsaker och salladsorter på, idag är en sån dag! Nomnom 🙂
malfoy kär och ländrygg problem
Idag var mycket mycket bättre! Ryggträningen gick bra, fick bara väldigt ont i ländryggen i slutet, “diskbråcket” problemar ännu i rörelser där ryggen rundas tyvärr.
Sen fick jag ett awesome paket idag, nämligen mina fitness-skor!! De är typ som cinderella skorna haha, och jag är verkligen inte den typen av prinsessan. Är mera som Quasimodo eller odjuret i Bells magiska värld, haha. Har alltid varit den pojkiga delen då vi lekte teater eller filmer. Typ som Tarzan, det var min favorit haha och harry potter! Fast då Harry potter var igång började jag bli så gammal att jag började bli kär i skådespelarna istället för att leka att jag själv är dem, så Malfoy blev min första förälskelse haha och nästa, Peter Pan! Tror jag var på väg att skicka ett brev till han också, haha tack och lov att jag inte gjorde det, även om det knappast kommit fram.
Påtal om klackskorna, de är superduper smala och jag har megabred fot, ärvt av mamma tyvärr, ser ut som om jag skulle ha 6 tår
(intressant, frestande)men whaaat fick lätt in min fot, dock måste jag använda 2 storlekar större än vad jag är van vid. Hur ska det gå? Känns vingligt och konstigt, men hoppas jag blir van med dessa, eller det måste jag ju. Nu börjar allvaret. typ. Har ingen stress, ingen alls nervositet eller panik ännu, eller en liten stress men den försvinner alltid då min inre röst talar om för den att det är lungt, det är fortfarande 3 månader kvar. Men plötsligt är det April, jag säger bara. Och en månad före borde man typ vara färdig packad. Såatteh.
Tränade dock lite senare idag igen, blev försenad och åt lunchen vid 12 så blev vrålhungrig vid fyra även om jag hade ätit mitt stora mellanmål före träningen och två bananer före, under passet, haha weird shit. Annors har jag inte känt hunger på typ hundra år, men inte heller proppmätt. Det är väl så det ska vara eller? Min före detta kost bestod av oregelbundna måltider där jag antagligen var superhungrig eller supermätt. Eller för det mesta supermätt hela tiden, och sugen på mer hela tiden. Det var mest suget eller vettet som fick mig att äta, inget klokt dock, men sådan kost är ganska gött att leva ibland, ifall man mår bra av det, jag mådde inte det men så fort jag lämnade bort veteprodukterna och alla spannmål så mådde jag perfektio hela tiden, men nu har jag nytt kostschema som sagt, med allt från vete till groddar till bönor till pasta till kyckling och korv, så lite det magen hatar, men det ger mig sjuklig energi och ond mage, så får bara leva med det och njuta egentligen för träningen flyger på, hade aldrig orkat träna såhär med min gamla kost, typ, små-åt och fick ingen riktig näring, det får man inte av daglig hämt-mat och ensidig saltade nötter 1 kg till kvällsmål. Så nu äntligen har jag varierad kost, med massor av vitaminer dessutom och superfruits! Dyrt men värt det. Som sagt, energin på gymmet är toppen men magen är droppen.
Min bikini då? Den ska designas. Är osäker ifall den blir klar eller sådan jag önskar. Hoppas.
Vad hände igår?
Alltså. FAAAn. jag har aldrig trott på olycks-dagar, men igår drabbades jag. Pappa undrade också vad är fel på “mig” idag. Inget var fel på mig! Jag var på topp humör hela dagen men allt bara föll ner! Och vad passade inte bättre, då jag sökte efter gymmet jag skulle träna i (med min gps på mobilen, i ösregnet, och halkade på isen typ triljoner gånger kom det en tjej med en mössa där det stod: WTF, jag garvade högt och hon glodde på mig som om jag hade tappat vettet 😛 )
Vad hände? Gör det kortfattat så ni har det lättare (eller jag har det lättare för latmasken orkar inte blogga egentligen, men känner mig tvungen att dela med mig min tragiska dag igår)
1. Vaknade, tog min färdiga smoothie(i min scitec nutrition shaker) från kylskåpet men fick brainfreeze, så lämnade den på spisen en stund (vi har en spis som vi värmer med VED, alltså brasa, eld, och den var på just nu, så jag tänkte väl att va bra, då blir den snabbt varm) lämnade den kanske 1 sek ensam, för jag gick på toaletten snabbt och när jag kom tillbaka hörde jag lite konstiga ljud, och WHATTHEFUCK SMOOTHIEN & HALVA SHAKERN HADE SMÄLT, och det såg förjävligt ut, jag blev i panik, vafan ska man göra!?!?!?!? Jag kastade vatten på, det började ryka och lukta skit, brandalarmen började pipa, jag fick panik igen och tänkte att snart kommer grannen eller brandbilen hit och jag står i mikey mouse pyamas och glor på en rosa shaker som smälter på spisen, (HUR ÄR DETTA MÖJLIG!?!?!??! jo för amanda är det.) så smält plast var bränt på hela spisen, bränt smoothie typ mangobitar och hela huset luktade skit och var typ mörkt av rök, hunden började skälla då brandalarmet pipade och vi har typ brandalarm i varje rum, så hela huset började pipa och samtidigt som jag försökte göra nåt och shake-katastrofen försökte jag lugna hunden och se till att den skulle hålla käften, söka efter alla brandalarmer som är uppe i vårt 7 meter långa tak, kastade alla på golvet och dödade dem, öppnade alla dörrar så röken och den äckliga stanken försvann, var i panik för any minute skulle min pappa och hans bygg-kamrat komma på kaffe och bulle, trevligt välkommen bara!, jag var fortfarande i morgonmössan och ögonen fulla av john blund’s sandkorn (ni alla vet väl vad jag menar), och grät hysteriskt för vad skulle jag ersätta smoothien med på frukost buffen brevid mina bröd och omelett, hinner inte springa till butiken
(ofta den tanken kommer mitt i katastrofen)
På något sätt ordnades allt… fråga mig inte hur.
2. Då jag skulle ge mig iväg till bussen började jag såklart allt för sent, fixa mig, byta om, blogga 10 minuter före och fixade lunch osv. Så min lunchlåda brändes i mikron (vet inte vad som hände, tror vår mikro än trasig, eller så BLEV den trasig efter att jag värmde min mat) och kycklingen förvandlades till SVART GEGGA!? Det luktade ännu värre än morgonens äckel. Jag fick panik, inte hinner jag börja steka kyckling i denna draman. Så stal lite från min andra matlåda och kastade i mig riset (brände mig i munnen) och han inte sila allt vatten bort så riset smakade lite gröt-aktigt. Blä.
3. Missade bussen. Som tur kom nästa buss några minuter efter, men fick frysa ihjäl mig för hade inte hunnit tänka att jag kanske skulle sätta nåt varmt på då det var hundra åttio minus grader.
4. Glömde pengarna hemma !?!?!?! Fick på något sätt övertalat busstanten (som var arg som en ilsken varg) att slippa in med mina tusentals mynt.
5. Tappade några gånger bort mig, men hade tur i otur, hon var också lite försenad.
6. Ösregn.
7. Mobilen pipade; byt batteri, yeeey…
8. Träningen for åt helvete och sade välkommen till de silvriga minimala 0-kg hantlarna
9. Vi babblade och var övertrötta båda två så halva träningen for till att prata 😀
10. Poseringsträningen sög totalt. Jag sög. alltså brukar aldrig säga att jag är dålig, för jag är inte dålig på nåt typ. jag äger ju! Men på detta är jag. Herregud. Jag måste öva. Men hur. och när. och var. Jävlar.
11. En från mitt team vill redan (jag vet inte om det är bestämt) hoppa av, det får mig att känna wtf!!?!?!? hon var ju tusen gånger bättre form än mig och här står jag, eh redo att tävla typ?
12. Vrål hungrig då jag kom hem för post-matlådan saknade såklart kycklingen och jag var dum som inte hade tänkt på det.
och så fortsatte dagen väldigt dåligt.. tex. ett mejl från en vän 🙁 jävlar. och då jag stekte maten hemma så brändes det igen och då jag kokade vatten kokade allt vatten över och då fick jag typ nått anfall och började skratta åt allt. Vad är detta för dag? Gav upp och satte mig med en påse cheat-meal framför tvn. Fan.
Hektiskt
EFTER VÄRLDENS OTURS-MORGON OCH PANIKATTACKER, ska jag nu och träna med min tränare, både gym och poseringsträning (whaaat suger på t-walken, det är biljoner gånger svårare än catwalk, speciellt för mig som saknar höfter)Aja hur ska jag hitta dit och andra frågan HUR SKA JAG HINNA!?!? Om en kvart åker bussen, tänkte bara slänga in ett hej, jag lever!
Gymrat
Har tappat gymkortet 200000000 gånger xD Tänk ifall någon gått gratis med det, så länge jag använt min pappas. NUUU äntligen har jag ett nytt! Splitter nytt guldkort. Det är guldvärt, åh så många gånger jag kommer att använda det och åh så många gånger jag kommer tappa det igen. NEJ, nu måste jag börja ha ordning och reda! Kanske även lite städa. Nä, det är typ steg tusen, sen då man kommit så långt. Vi börjar luuungt och försiktigt. Lite så vi börjar veckan, måndag var lugna puckar och idag smällde det! Legday it is, var världens gråtar-pass och hade bara skit musik då jag inte kunde ha spotify på då min syster lyssnade hemma på min account, ville bara döda henne i några sekunder men sen glömde jag det och fokuserade på benen som kändes som maskar i ett tag. Avslutade med lite plankor hit och tid och vadpressar, både mage och vader är mina muskelgrupper jag hatar att träna, tråkigast. Okej hata är ett starkt ord, jag älskar att träna allt, men att lägga ett helt pass på endast vader eller mage, ja då hade jag nog behövt en rejält bra tidning eller musik med mig. Eller något snyggt att glo på. Skämt o sido! Magen är helt kul att träna, men jag är så himla svag att jag inte orkar mera än 1 set och vaderna, ja dem känner ni väl igen, finns inte så många övningar…. Endast i olika vinklar, vad ska det hjälpa?
Nog om gymprat, ni som är no-gym-rats gäspar säkert och funderar på ifall ni skulle läsa kissies blogg istället, kolla på hennes tuttar är väl intressantare än mitt gnäll och skräll om gymmet eller träningen som antagligen gått duuuuunder bra eller suugande dåligt. Eller nåt där imellan, som idag. Inget rekord pass men ett sånt pass där man känner sig amazing dagen ut och vill bara begrava mig i fotöljen resten av dagen/kvällen. Typ det mina planer varit. Hela morgonen var jag dock i ikea och letade efter tråkiga saker, hittade inte heller något, packade ner mig i caféet och väntade på att sällskapet blev klar, så åkte vi iväg. Var helt okej talkshow bilresan hemåt dock, så en rolig dag helt enkel! Kort, inte så händelsefull men rolig på alla vis!
Nu är förkylningen rejält på gång, jag som tur har haft den onda bakterien men tänkte inte vara självisk råtta utan tänkte dela med mig mina mirakel-dunder tips att bli frisk eller att INTE bli förkyld:
– Lök, japp världens bakterie-killeeer
– Vitlök, ät så många klyftor du orkar, p.s se till att du inte ska någonstans på morgonen 😀
– Löksoppa (koka mjölk och hackad lök) Går faktiskt lätt ner, iallafall för mig! Helt gott faktiskt! WHAAT :O 😀
– Selen-tillskott
– Havtorns-shots (finns brevid frysta bären, eller säljs i flaska)
– DRICK DRICK DRICK VATTEN, vatten är typ världens bästa medicin som sköljer allt bort från kroppen.
– Ifall du inte får ner vatten, drick iallafall något. Fanta, färsk pressad juice, ingefära/pepparmint té osv..
– Undvik att prata, skrika eller sjunga ifall du har ont i halsen (no shit)
– Ligg stilla
– Undvik allt som pulsen stiger av (alltså allt, t.o.m att andas typ)
– Ät glass
– Gör inget annat än ät och sov
BOOOM! Så är du frisk imorgon!
Gör även några smoothies, med apelsin, citron, ingefära, lime, mango och alla andra favorit frukter med massor av c-vitamin!
Fit N Clean – TVÄTTMEDLET FÖR AKTIVA PERSONER
Åh kolla vad som kom i Posten igår!! Blev så sjukt glad och överraskad, ska bli så häftigt att prova dessa burkar!! Ska meddela er direkt hur resultatet blir och min recension.Vad är FIT ’N CLEAN?
Fit ’n Clean är ett flytande tvättmedel som, förutom att tvätta kläderna helt rena, eliminerar alla oönskade lukter i kläderna. Rena undret för t ex funktions- och träningskläder alltså!
har ni testat dem? Ni hittar dem bl.a. på XXL, Stadium, Intersport, Team Sportia, Sportringen, Sportshopen, Nordic Wellness, Sportlife, Elixia, World Class och Gymgrossisten bara för att nämna några.
Dagen blev räddad trots allt
Idag gick passet helt okej ändå även om det var lite jobbigt att ta sig i väg, energin var på topp men så fort jag skulle börja göra mig i ordningen kom en enorm trötthet. Jag ba whuuuut? Inte nu. Skoja inte med mig! Orkar inte med någon tröttis igen. Så gick seg till gymmet, kom hem med dubbelt mer energi och på superhumör och sugen på livet mer än aldrig förr! Så kan det gå ibland.BTW. HAR HÄMTAT TRE PAKET IDAG! TREEEE!!! Som julafton! Ett var full med waldenfarms såser, yipiiee!! Lite variation och nya smaker! Gött !
Nya matschemat är underbart. Trodde jag skulle gå hungrig ibland, men näe hade fel! Är mätt 24/7 och måste ställa klockan och ringa för att komma ihåg alla måltider. Ah, just det! Dags igen! Passligt, för nu börjar; VÄLKOMMEN TILL SVERIGE! Kollar ni på det? Inte många serier jag gillar, men denna är bra! Påminner lite om solsidan.
Andra serier som är dugliga är Awkward (liiiiite för teenage-drama, men fortfarande rolig), Salatut Elämät, Girls, Geordie Shore/ paradise hotel (för de är så dumma i huvudet xD) , Skins, 2 broke girls, New girlSerier jag hatar (vet inte varför, har aldrig ens gett dem en chans) Family Guy (helt ok ibland), Vampire Diaries, Friends, 30 Rock, How I met your mother, Modern Family, Greys Anatomy, House, Ncis, The mentalist, South Park
Nog tv prat! Ingen av er tittar ens på tv, ni har gått den nya trenden “television är för nördar” osvosv, men jag älskar tv! Tvspel, tvfilmer tvserier, tvtvtv……… <3
New week New start….. or?
Mycket problem med bloggen, och jag som skaffat wordpress = noll fakta eller förstående för mig. Plus att min engelska är sådär sugande, så jag känner mig helt snurrig i huvudet då jag försöker fixa något. jag som brukar vara så bra med datorer (trodde jag)
Iallafall, dag 1 är här! På måndag borde man känna en såndärn “new week, new start” feeling men här sitter jag, just hetsat i mig min frukost på det nya schemat och allt flög ner i en tugga = boom mättnad och luft i magen, anfådd och sorgsen då frukosten är slut. Sörplar i mig några koppar kaffe för att stilla suget. Frukosten var stor, en mega huge smoothie, jag som hatar smoothien då jag är en “tugga och känn smaken” människa och gillar att ha typ hela buffen framför mig istället för allt mixat i ett. Mycket smoothien på det nya schemat, tror det är a. för att få i mig mera b. för att det är bra för magen c. för att kroppen tar upp näringsämnen lättare. Så förhoppningsvis kommer det hjälpa och lugna ner lite magen och dessutom är det massvis med nya och exotiska frukter (yey!!!!) Då jag var sjuk åt jag jättemycket apelsiner (seriöst, kanske ett kilo om dagen, det är ju såååå gott) så nu fd. banan eller äppel/penutbutter fan, går jag till nya FRUKTHAMSTRAREN! Allt i mängder bara så är det gott!! Är som ett litet barn som smakar på godis första gången då jag smakade på en mango idag. Varför har jag aldrig ätit det förut!?!?!?!?
Är nog så klantig.Finns massvis i butikerna som man inte vet om, tex. mumin-kex, de borde vara längst upp på hyllorna! Dröm-goda, fast ni som inte bor i Finland vet nog inte vad pratar om!
Aja, är inte så peppad på att börja new week, new start, känner mig uppblåst, trött från helgens ätarhelg (man måste ju ta vara på sista friheten) och igår vilade jag totalt 100%, låg i sängen och kollade på filmer. Tråkiga filmer, utom en som jag asgarvade till tills jag somnade, tror det hette Farsan, har ni sett den? Gör det!
Men typ, nu kööööööör vi?
MITT 2014
(bara måste göra ett 2014-throwback för att påminna mig själv om det förflutna och för att blev så enormt sugen då jag ser era härliga stunder på året, man får ju en känsla att det faktiskt var ett helt okej år ändå,kanske, typ, lite. Gör det så kort som möjligt för att inte skriva en hel bok för er som jag vanligtvis gör, tyvärr, då jag börjar skriva kan jag inte sluta, typ som en drog,yes, here we go again.)SÅ GÖR ENDAST BILD-BLANK PÅ BÄSTA STUNDERNA
pt skolan
australien
roliga modelljobb
konserter och festivaler
sommarfester
10 kilometers loppet
roadtrip till sverige och mötte roliga människor
OCH BÄSTA: FALLSKÄRMSHOPP!!!!!!!!!!!!! ser ni hur lycklig jag är !?!?!??! (hon till höger)
Mera info
Min tränare känner mig, vet om min historia. Min tränare har erfarenheter om min tränare är den sötaste, snällaste personen som finns.
Jag har även min familj, mina vänner och förhoppningsvis ER som stöd och peppande.– Ifall jag mår dåligt psykiskt eller kroppen säger “nu är det nog.” då slutar jag direkt.
Vad annat? Ja, just nu fokuserar vi på att bygga upp mig. (WHAT DET ÄR MINDRE ÄN 3 MÅNADER KVAR) och ha högt matschema, kalori-intag (thank god)
Men nångong kommer också dieten börja, det är väl då the real shit börjar 😛 😉
FRÅGOR? 🙂
Mitt team 🙂 Bikini Fitness tävling
Hej. Jag har länge funderat på detta, ifall jag ska skriva ut det eller inte. Nu bestämde jag mig ändå att berätta, eftersom ni före eller efter kommer att få reda på det och märka. Ni kommer kanske undra varför jag följer ett strikt matschema och kostschema just nu och hur min kropp förändras. Det är också ett år full med nya mål, och verkligen händelserikt kan jag säga, så jag vill gärna dela med mig min resa.Vad är det frågan om då?
Som rubriken säger, ska JAG tävla. Jag. Jag som har lidit av ätstörningar. Ångest. Depression.
“Hur i hela friden kan du ens TÄNKA på saken!?!??!”
“Du kan ju falla tillbaka.”
“Hur vågar du?”
“Hur kan du utsätta din kropp och själv för något sådant?”
“Detta är allt annat än förnuftigt”
“Du kommer ju gå ner i vikt”
“Du kommer ju inte längre ha någon frihet”
“Du kommer att….”
“Tänk om..”
“Det kan ju hända att du…”
Alla dessa kommentarer, åsikter, blickar, kommer jag få. Får jag redan. Det är jag van med. Att folk pratar och kommenterar, förstås inte bara negativt. En stor del av människorna ger positiv kritik och TROR på mig.
Men så finns de dessa människor som vill trycka ner dig. Men alla vill inte heller trycka ner mig, de flesta vill bara mitt bästa. Är vad jag tror iallafall, och min familj, de vill ju alltid mitt bästa. De är bara oroliga. Det har de alltid varit och de kommer alltid vara, vad jag än ger ut mig på, vad jag än skulle göra i livet. Man kan ju inte sitta hemma inlåst heller för att man inte vågar ta risker.
Jag har växt stark på mina motgångar. Starkare än aldrig förr. Jag har skaffat ett självförtroende, förvandlat från själv-hat till att älska mig själv och min kropp. Hur kan jag då vilja plötsligt förlora allting?
Det är vad de flesta tror. Att man förlora sinnet, friheten, glädjen, (vikten) osv, allt, hormonerna rubbas, ämnesomsättningen, lusten att träna förloras och att man efter träningen börjar hetsa i sig endast sötsaker och blir helt rubbad.Ja, det kan vara så. Ifall man ser allt på den negativa saken. Klart allt kan hända. Men vadå. Det här är en tävling. En risk. En resa mot något. Skulle jag göra detta ifall jag inte visste alla risker? Ifall jag inte trodde jag var redo för det? Ifall jag ens kunde tänka mig en liten tanke att jag misslyckas , eller ifall jag inte vore 100% säker på detta.
Jag har tänkt igenom detta beslutet, om och om igen. Jag har aldrig ångrat mig. Men jag har inte heller bestämt mig, förrän i November 2014. Det var då allt började, det var då jag bestämde mig. Efter några års funderande. Önskande. Drömmande. Jag har väntat på att dagen ska komma, dagen jag vet att “nu är det dags”. Och i november hände det.
Det ända som sätts på spel är nu min kropp och mitt huvud. Det har det gjort nu i fem år, detta är ingen ny grej. Jag är van med att följa ett schema, jag är van med att ha jobbiga, dåliga, “vilja ge upp-dagar”, jag är van att träna dagligen, jag är van att ha ett mål och jag är van vid att stå på scen. Jag älskar fitness. Jag älskar träning. Jag älskar mat. Jag älskar gymmet. Jag älskar min kropp hur den än kommer att se ut. Jag älskar mig själv och jag älskar det jag gör nu. Jag vet att jag är redo. Det är därför jag gör det.
Och vet ni va. Jag har alltid en B-plan, och alltid en backup-plan. Jag är visst en “allt eller inget-typ” men jag är också en som person som vill göra allt säkert. Men är det alltid det bästa att köra säkert? Släpp loss och lyssna på dina drömmar. Våga ta risker. Våga lita på ödet. Våga lita på dig själv.
Självklart allt kan hända, allt kan misslyckas. ALLT. Japp, vi kan också dö imorgon. Eller så kan vi ta oss i kragen, göra något åt våra drömmar och försöka nå dem. vad vore livet utan risker? Vad vore livet utan hopp?
Detta är bara en början. En liten början på väg till KANSKE något stort. Varför säger jag kanske? Ja, för att såklart det kan vara så att jag imorgon eller om ett år är intresserad av något annat. Eller om 100 år. Men vem bryr sig? Vad jag vill nu är huvudsaken. och då ska jag kämpa för det.
Jag vill detta.
Jag bryr mig skit vad andra tänker och tycker. Klart fitness är ohälsosamt och allt detta. Jag håller med att det sabbar upp allting, ämnesomsättningen osvosv. Dieten kan vara lite sjuk och de sista veckorna är verkligen sjuka.
att man inte ser ut som på scen året om. Vi vet alla det. DET ÄR INTE MÅLET. Jag skulle ljuga ifall jag skulle säga att jag inte bryr mig hur jag ser ut på scen, eftersom såklart jag gör, eftersom alla dessa veckors och månaders slit kommer synas den dagen men samtidigt, nej jag bryr mig inte på det sättet att jag vill se ut så livet ut. Nej, det gör jag verkligen inte. Det är verkligen inte orsaken jag gör detta. Vet ni varför jag gör det? För att jag vill ha mål, jag vill ha drömmar jag kan uppnå. Jag gör det för känslan. Känslan på scen är obeskrivlig. Jag vill göra nåt nytt än modella, men ändå lite något åt det hållet, Jag tar ett helt nytt steg mot världen nu. Och ja, kanske det är ett minimalt. Jag är 19 år, jag ska tävla i juniorer, detta är min första tävling, men för mig är detta huge. En händelse jag kommer troligen minnas livet ut.Ja, jag är nervös. För detta är något jag har velat länge. Och jag har dendär glädjerusen i huvudet, kroppen varje gång jag påminner mig själv om detta. Ja,det är verklighet. Jag måste faktiskt ibland nypa mig själv för att förstå att detta är ingen dröm. Detta händer på riktigt.
Jag älskar att nu ha ett mål, en orsak att stiga upp varje morgon. Varje gång jag är färdig att ge upp på gymmet, har jag en orsak att fortsätta. Varje gång jag vill ge upp för dagen, för stunden, varje gång det känns att jag är lite nere, påminner jag mig själv om detta, det får mig att hoppa till, av happiness.
Detta kommer vara jobbigt.
Men jag vill det.Och jag tänker göra det.
Jag bryr mig inte om vinsten. Jag vill detta för MIG SJÄLV.
GOOD morning!!
I just waked up. It was like, I was ready to look at my phone and see the clock as 09 or 10 or something, but then I saw the numbers 07:30 I was like WHAT and I had an amazing energy so I jumped of my bed and made me a huge, lovely breakfast! My mum waked up of the coffee aroma (you know how lovely it is) and serioulsy I have some addiction for coffee, I could drink like 10 cups if I didnt get thirsty and sick of the fifth. Haha, yep.. the tree first cups (i drink like a huge latte size cup, its really not even a cup, but i count it like that i guess) gives me so much energy and I am ready for anything! But then because its so freaking delicious, and if I have a loong morning infornt of me (at home) well then I will just drink until I collapse haha 😀 Okay so you see, I dont have an healthy orrecommendeddiet and I dont always feel good after my meals. I am a freaking normal person! I can eat whatever I want and I can feel whatever I want afterwards. Of course you know after the huge buffee table you will feel sick if you take another after another plate, but what do you do? You take another plate, and live with the feeling. Life goes on. And if you sit on the bus and your stomach is rumbling, just live with it. No one cares, you don’t need to care. Why does everybody take health, nutrition so seriously? Food is energy. Food is fuel. What I regret in life (sounds like I have liven thousand of years) is that I spend so much years on dieting. Or living with fear of food. Living with an eatingdisorder. Thinking so much. Can I eat that? What will happen if I eat that? I counted every fucking bite. Thats not normal. Give up already, it will not be like giving up, it will be like WINNING the game, becaus you let the annoying eatingdisorder away and you say welcome to the REAL you. To the freedom. To the not-thinking-or-regreting-life. No limits. No regrets. No anxiety. Doesen’t it sound triggering? Well then CHOOSE RECOVERY! And you know what? It’s not about choosing recovery once, you need to face recovery and choose recovery over and over again. Not giving up. Giving yourself another change. Failures are a part of life, if we dont fall (or fail) then we never grow up, then we never recover, then we never win or then we never ever LEARN OR CHANGE!! So face the fears and let go of everything! Focus on your new life, 2015, it will be the best life. Because YOU make it the best. And no one is going to stop you, you are the only one that can stop, and I know you are strong enough to struggle. So what are you wating for?
Remember. everybody is different. I am different. you are. even if we have things that are similar, but YOU ARE YOU. You have your own struggle, your own life, your own problems. We all have them. Believe it or not. So before you go infront of somebody, don’t judge. You don’t know anything that is going on in her life or mind. Focus on yourself. Who cares if Kenza or Beyonce is dieting or if your friend is staring a “fit-healthy-strict year”. It doesnt need that you need to do what she does. You do your own thing. Focus on yourself. Listen to yourself. We all have our own food schedules, and times that we are hungry, you are unique the way you are, and you are the only one that is you. If you arent you, then who will be you? There is nobody in the world, NO-ONE that is exactly like you, no one that need the same amount of energy, no one that thinks exactly alike you, NO ONE that lives exactly the same way as you.
We are function in different ways. Your body may need 4000 calories a day and your friend need 1200. I do not want to go into calories now but remember, all these “figure out your daily intake of calories” is bullshit. No one can know how much you need, only you by listening to your body. But first you have to get it to function normally. By eating. Relaxing. And do not worry or overthink, it will come the day you finally understand what I mean.
So remember that everything that happens in life, everything I write on the blog, everything your friend is telling you, everything you read on the media is not always the truth. (haha but of course what i write now is true) but I mean, like. someones diet.. Do you think she eats exactly what she puts or writes or says on the blog / instagram? Do you think there is any person in the world who never fails? Year-round dieting? Life out dieting? Or never ever fails in anything in life?
The only ones that I know that “never fails” or let it go over the limit or never eaten a cheat meal or living their life out are probably those who suffer from an eating disorder or those who really do not feel well (sick people, depressions, suffering from an illness and so-one.. ). So don’t judge and focus on yourself. Fuck what others are eating or doing. They have their own problems and their own life. Meet yourself. Get to know yourself. Who are you and what do you want in life? You do not need to know exactly what you want. Maybe you start TODAY journey to find out.
LETS GO!
Haha, just needed to! #whenyouknowyouarenotgoodatediting Sparläge
Som jag berättade är jag väldigt väldigt trött dessa dagarna. Dagen började väldigt hektiskt och slutade fortfarande hyper. Så klockan fem var jag död. Hade planerat en träning, men fick mig inte upp ur stolen, så tyvärr blev det igen en dag utan träning och passa på att vila kroppen och huvudet istället. Jobbigt då träningen är min dagliga medicin, ljusstråle, så alltid så jag inte haft min dagliga rutin i min vecka, känns det så tomt på nåt sätt! Det låter tokigt, men så är det. Träningen är min livssglädje och utan träning vore jag nog inte hel. Precis som då man håller på med någon annan hobby eller idrott, eller då man har en bästa vän eller en pojkvän/syster och så skulle man plötsligt förlora denna del av livet. Fast jag har som tur inte förlorat träningen, bara blivit lite ofrivilliga pauser! Aja man växer sig stark på dessa också. Börjar endast bli lite otålig då jag har några mål innan vår, och jag är inte säker ifall jag kommer hinna nå dem ifall hela vintern kommer gå till att spara på krafter. Jag hoppas verkligen min sköldkörtel och alla andra blodvärden fixar sig, jag vill inte ligga på sparlåga längre till! Vill helst inte ha några kommentarer eller åsikter om detta, det beror inte på något jag gjort, hoppas jag iallafall. Jag hoppas jag får veta vad som pågås i kroppen under nästa läkarbesök, då jag även tar mag-röngten osv. Hoppas ni själva mår bra iallafall! Blir lite så att när kroppen eller magen mår dåligt ja då mår psyket och resten av du också! Så ingen glad-amanda här inte, svårt att njuta av allt man vill. Men av mat och popcorn i sängen trivs jag grymt bra med just nu 😉 Tack och hej leverpastej!
4 år gammal bild på mig. Brunhårig och nervös? typ 
Modellandet & Rösten i huvudet
Jag har också arbetat som modell sen jag var 13 år och jag var tävlingen “miss model of the world” år 2013. Men jag slutade modell-arbeta (som jobb) då jag började styrketräning, agenturen ville endast ha anorexi-smala tjejer, och jag ville inte vara det mer. Det var antagligen gymmet eller modelljobbandet, visst kunde det ha blivit något stort, men enligt mina erfarenheter utomlands var det inte alls min grej och jag var var alltid deprimerad, trött då jag jobbade, jag har aldrig varit så deprimerad som då. Så att känna en minsta lycka, blev som en drog(en bra drog, inte missbruk denna gång) för mig, att börja träna och må bra. Dock var jag väldigt noga med allting som jag sade och ville mer än något annat gå upp i vikt, det gillade inte agenturen så vi bestämde oss att sluta samarbetet. Nu jobbar jag endast då jag får bra och hälsosamma jobb, jag tycker att ifall man har haft en ätstörning ska man hålla sig så långt borta som möjligt från modellvärlden. Och allting som är beroende av kropp och utseende. Jag vet att träning är ju automatiskt kopplad med träning och förändrar din kropp, men det är inte därför jag tränar. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag bryr mig inte om jag väger 50 kg eller 70 kg (okej lite orolig blir jag ifall jag går ner eller upp i vikt hastigt, men ifall jag mår bra är det ingen skilnad) Vem bryr sig om alla kropps-ideal? Vem bryr sig om vad killarna gillar “tjejer ska inte ha för stora muskler”, aja vem bryr sig egentligen? Då man tränar vill man utvecklas, bli starkare, göra framsteg. Men jag vill bli bättre på det jag GÖR, det har aldrig varit frågan om att förändra vikten. Jag tänkte inte ens på att jag skulle gå upp i vikt med styrketräningen, man blev automatiskt hungrigare och jag blev endast lyckligare. Jag har aldrig heller tänkt att gå ner i vikt med träning, aldrig någonsin. Inte före, inte under, inte efter min anorexia. Men däremot ett “träning-beroende” har jag haft. Missbrukat mat och tränat för mycket. Det var några dagar jag tränade varje dag löpning, bara för att, varje morgon innan frukost. Varje paus situps. Varje toalettbesök vadpress. Det var så sjukt hur jag levde i anorexia dygnet runt vid det värsta tillfället. Varje minut skulle jag gympa. Spänna mig, springa, gå eller stå. Jag tänkte aldrig på att förbränna maten beskrivligen, jag tänkte bara det som ett spel: behandlarna ville mata mig med mat & få mig att ligga still hela dagen, sitta i rullstol och jag spelade mot dem, göra tvärtom. Jag lyckades, vann ifall de inte märkte vad jag håll på med. Men hur ofta tror ni jag lyckades egentligen? nästan aldrig. Jag blev alltid påkommen. Över varje potatisbit jag försökte kasta bort. Över varje situp jag gjorde i sängen, de märkte då jag sprang i trapporna, de märkte då jag stod och läste boken, de märkte då jag var för länge i toaletten (för att gympa) osv. Jag vaktades dygnet runt, jag blev bestraffad över varje misstag jag gjorde. Det var inget misstag, det var ju endast ett hjälp, det var behandlarna som lyckades i sin behandlning. Men jag såg det som ett misstag. Jag blev ilsken eller sårad, jag grät och hatade mig själv. Då hatade jag mig själv för att jag gympat, men anorexia hatade mig för att jag inte gjorde det mera i smyg, eller för att jag misslyckades med försöket. Det var alltid två personer i mitt huvud, alltid. Men som jag har sagt förut var den delen av Amanada såå svag, och anorexia växte större för varje gång jag lyckades. Men försvann ju mera jag misslyckades. Jag förstod inte det då. Jag trodde de ville mig ont, varför de gav mig “bestraffningar”, bestraffningarna blev i form av att inte träffa mina föräldrar, inte bli av med rullstolen, bli mera vaktad, gemensam vila, längre vila, mera mat på schemat osvosv. Men då jag gått upp i vikt eller bevisade att jag var pålitlig eller klarade av att sova hemma, då blev jag allt mer friare, jag fick följa med på shoppingstunderna, jag fick mera tid för mig själv och jag blev inte vaktad då jag duschade/gick på toaletten, en dag blev jag av med rullstolen, fick lov att stå och tvätta tänderna, blev av med stora äckliga scandishakes, behövde inte alltid väga maten, behövde inte ha en behandlare bakom axeln dygnet runt. Då blev vi mera goda vänner och alla i kliniken blev mycket gladare automatiskt, kanske för att jag blev gladare och positivare. Jag blev friskare, piggare, lyckligare ju mer jag lyckades på riktigt. Inte lyckades med situps, utan lyckades i behandlingen, lyckades att få vikten upp, då växte Amanda i huvudet och anorexia försvann mera och mera. Det var en känsla av att bli fri. Tänka sig att man dygnet runt, även på natten, kämpat med tankarna att träna, stå, hoppa, äta mindre vid nästa måltid, hinna göra situps före någon vaknade, osvosv. Att dygnet runt kämpa med anorexias röst. Som skrek hur ful du var, att alla kollar på dig för att du är så ful. Jag ville bara skrika varje minut, men jag kunde inte. Så jag tog den ilskan, känslan och kontrollerade det via att spela mot behandlarna, spela mot maten. Eller att straffa mig själv. Eller att skrika åt föräldrarna. Det är det hemskaste jag gjort när jag tänker på det nu och jag hör fortfarande min röst, jag ser fortfarande den läskiga blicken då det svarnade i mina ögon och hur smal, stora ögon och läskig jag annors också var. Ännu skulle jag sminka mig starka ögonbryn, stark eyeliner och röda läppar med konturer, så såg jag ännu läskigare och sjukare ut. Fast utan smink såg jag väl värst ut. Så blek och så trött. Jag kunde aldrig visa mig för någon så. Då var anorexia som argast.
Så ni kan inte förstå hurdan frihet och tacksamhet det är att bli av med dendär anorexia.Rösten i huvudet? Finns inte? Så säger ni, så säger mamma och så påstår nästan alla jag pratat med. Såklart jag vet att anorexia inte finns, det är ingen person, att det är endast min egen röst som pratar. Men ärligt talat så kämpade jag mot den krävande rösten. Det var inte jag. Det var inte Amanda. Amanda var den personen som ringde åt föräldrarna för att jag inte gått upp i vikt, som skrev i dagboken, min högsta önskan är att gå upp i vikt och bli frisk. Snälla hjälp mig Gud. Så skrev jag. Så tänkte jag. Varje dag skrek jag tillbaka till anorexia rösten att du har fel. Jag vill inte göra det du säger. Men den rösten kom inte fram, den skuffades bort direkt. Nivet den känslan då man försöker tänka vettigt att göra något, men man är för lat för att göra det så man skuffar den bort, så fungerade min hjärna då. Det är något i hjärnan som händer, på samma vis då man blir sjuk i bulimia, ortorexia, BED (binge eating disorder) då har man ett tankesätt (eller fler, som jag) och man följer det dygnet runt. Det är som en befallande, kränkande, stööörande röst som bara kräver mer och mer, det blir som ett beroende. Ett missbruk. Ett helvete.Agenturerna jag jobbat med: Paparazzi, Starsystem, Fashion model Agency, Satoru Japan & W athletic (nu)
Vill ni läsa mer om modellandet kan ni hitta det i min gamla blogg vid kategorin: ModellaHuset av IS
Vilket rörigt pass! På listan stod det allt från hopp till dropp, alltså kunde inte alls hålla balansen vid 1 bens marklyft och ländryggen bråkade väldigt mycket idag. Trodde jag var trött ett tag men näe, gymmet var fullt och alla människors energi fick mig intresserad att stanna ett tag till! Körde allt-och-litetill pass. Flera muskelgrupper och jaaa, inte vet jag ifall jag fick något vettigt gjort men skönt var det iallafall och känner mig typ heelt frisk nu!
Dock är det iskallt ute och det betyder att vårt gamla hus blir supermega kallt och vi får värma brasan varje sekund, men ingen är hemma och jag får endast eld på papper, aldrig vill de dumma trädbitarna tända på. Så jag har typ bosatt mig vid soffan med tre par yllesockor om fötterna, nästan så att man har mössa och vantar också! Nu väntar jag att pappa kommer hem så han tänder eld på brasan, jag sitter och surplar i mig tée som en idiot, väntan på köttbullarna i mikron och bränner mig på varje slurp, men den varma koppen är iallafall skön att hålla i! 😀 Fast som tur blir det plusgrader imorgon igen! Minns ni btw, svett-kungen amanda som alltid har varm? Är ni nya läsare kanske ni inte vet om den, men ja, jag har alltid varit varmhudad, utom nu då min skölkörtel rubbat till sig, jag har höjt medicinen eftersom jag hade oroligt låga värden, jag ska på blodprov snart också så får vi se om det hjälpt. Hoppashoppas. Ännu känner jag ingenting, förutom den eviga tröttheten som hållt på i 2 månader nu, om man är exakt. Typ ända jag har energi till är att gymma, ifall jag inte gymmar orkar jag endast träffa en person och så däckar jag av i sängen då jag kommer hem.Iallafall, hoppas ni hade en trevlig Tisdag!
P.s hur går det med nyårslöftet att bli fit for fight? Istället för att kränka ner alla nya eller comeback-personerna kan man väl hejja på dem och peppa dem :=)
Saknar sommaren.VARNING LÅNG INLÄGG
Asso vaknade med vääääääärldens sug på att gymma. Okej haft det i x antal dagar nu, men idag var det som bestämt. Ingen hosta, ont i halsen, inget huvudvärk endast en snorig och rinnande näsa. Är ingen person som använder mig av värktabletter heller, så har överlevt dagarna med god mat, massor med frukter och c-vitamin bombade juicer, osv. Det har tydligen hjälpt! Dock vet jag inte om detta är det klokaste att gymma med en rinnande näsa, men ibland är jag inte så smart. Ibland gör jag inte det som är BÄST för mig och kroppen, jag är kanske inte alltid den bästa förebilden för “hälsosam livsstil” och hålla ett 100% bra kostschema och träningsschema. Ibland går det lite flummigt. Men en sak är säker, jag lyssnar på kroppen, inte på huvudet. Jag lyssnar aldrig aldrig någonsin på ångesten mera. Jag skulle ALDRIG kunna träna med ångest. Inte heller om jag mår dåligt psykiskt, eller väldigt väldigt nere. Däremot kan jag träna ifall jag är arg, det ger mig bara mera styrka och energi att träna, för då vet jag att jag har rätt. Ifall jag mår dåligt tar jag hand om mig själv på alla bästa vis, okej inte alltid bästa som jag säger, men jag lyssnar, jag lyssnar vad kroppen vill. Men som sagt gör vi alla misstag, men vad kallar man ett misstag? Betyder det att man gjort ett misstag ifall man ändå gillade det? Ifall man ändå mår bra? Ett misstag behöver inte vara ett misstag. Du kallar ett misstag att gå ut och dricka alkohol och festa sig död hela natten, men nästa dag då du vaknar. Är det ångest över något du inte borde ha gjort, är det ångest över att du faktiskt hade roligt men inte kan träna idag? Eller kan du inte bara acceptera att du gjort det, du hade kul och du kanske gör det om igen, men det gör du då du vill, då du känner för igen. Vare sig det är imorgon, nästa månad eller ett år.
Vad jag vill komma fram till att man inte ska vara så hård på sig själv. inget behov att göra allt perfekt. Låt dig unna dig, lär dig balansera kropp och sinnet. Lär dig känna skillnaden på de olika delarna av hjärnan, jag vet det är svårt. Speciellt för dem som lider av ätstörning (och säkert massor flera men eftersom jag gått igenom en själv, vet jag) Vad säger ätstörningen och vad säger du? Vad säger kroppen och vad borde kroppen säga? Vem är det som pratar här? Är det du som vill ta den extra cashewnöten (brist på fantasi) ätstörningen som säger att nej, du har redan ätit för många. Inget kommer fungera i livet om man inte lär sig höra på sig själv. Man blir stressad, okoncentrerad, borta. Man kan till och med bli beroende av att vara med ätstörningen dagen lång, beroende på att lyssna på ångesten eller läsa artiklar på internet eller tidningar om ätstörningar, dieter eller vad göra om man “ätit för mycket”. Osv.
Vad är för mycket egentligen? Vad är för mycket träning och vad är för mycket mat? Finns det ens någon gräns? Kan någon komma fram till dig och säga, hörru du borde sakta ner lite? Eller du kanske borde skippa dendär bullen? Eller vafan gör du på löpbandet egentligen, åk hem och ät lite pommes. Jagvet någon kan skratta, någon kan bli tårögd av dessa ord. Lika som att ingen har rätt att säga något sånt, kanske någon har också rätt. Men var går gränsen? Visst, ser man personen om och om igen på samma café med bulle efter bulle, kanske någon borde säga stopp. Eller ser man någon springa timme efter timme på löpbandet varje dag, då borde man verkligen säga stopp. Ser man däremot någon träna varenda dag, styrketräning, eller ser man någon varenda dag med sin matlåda i famnen, eller ser man någon varenda dag tacka nej till bullen, ser man personen varenda dag köpa en godispåse samma tidpunkt, samma affär. kanske man inte borde blanda i sig. Alla har sina egna orsaker, egna livsstilar och egna problem. Ser någon för smal ut, är det värt att säga? Ser man anorektisk ut, är det värt att säga? Går man till någon tjock person och säger rakt ut, vad fet du är? Jag vet inte. Men före du säger något, tänk ett par extra gånger. Jag minns då jag led av en ätstörning, då kom det ju dagligen kommentarer och blickar om hur smal jag var. Värre blev det på sjukhuset då de började säga saker som att jag var smal, anorektisk, flyger ut med vinden snart, dör när som helst, hamnar till övervåningen med de döda, ser äcklig ut, ser benig ut, ser ut som ett benrangel, varför gråter du? över att du ätit?, varför är du glad? över att du tappat vikt? (vad jag än gjorde kommenterades, t.o.m om jag vickade på tårna eller rättade till ställningen på ryggstödet av bäddsängen)
De kanske inte tänkte efter, men kanske de hade bordat tänka. men de var ju inga specialister på ätstörningar, vad kan man tänka sig på ett sjukhus?
Men dessa kommentarer, blickar har jag fortfarande i mig. Det var som värst de första åren efter att jag utskrivit mig själv från vården. jag såg varje dag, varje minut personer med blickar och kommetarer. Denna gång inbillade jag mig. Denna gång såg jag folk runt om kring, överallt, var jag än var, på natten och på dagarna, i duschen och i toaletten. Någon som sade, vad gör du? Va ful du är, ät lite extra, vilket benrangel, äter du tillräckligt, du borde inte gå, du borde inte stå, du borde ligga ner, du får inte läsa med huvudet upprätt, du får inte göra det och det, slicka tallriken ordentligt, skrapa yoghurtburken extra, lägg lite mer smör på brödet. osvosv.
Det var så dygnet runt.
Det blev ett problem då jag inte kunde äta med min familj längre. Jag kände hur de vaktade mig. jag kunde inte visa mig i köket med dem. jag kände hur de följde varje rörelse jag gjorde. Denna gång vet jag inte om jag inbillade mig eller inte. Det var ju klart föräldrarna var lite oroliga över hur min kost skulle gå då jag inte hade behandlare eller övervakare längre. Men jag hade sagt till dem att de måste lita på mig. jag visade min vikt för dem varje vecka. jag bevisade att jag kunde äta på egenhand. och attjag framförallt var frisk. de trodde på mig. de lämnade mig ifred. de gav kontrollen till mig själv. och det kändes som frihet. det var friheten jag kallade. och att bli fri från sjukhuset & kliniken förstås. men friheten varade inte länge, det kunde vara i några sekunder då jag var med mina kompisar i skolan eller efter skolan utanför hemmet, eller då jag festade loss om fredagskvällarna med kompisgänget. Alkoholen tog ju allt bort. Alla känslor, alla tankar och all ångest över hur smal jag var. Japp, jag har ALDRIG sett mig som tjock. JAG HAR ALDRIG. JAG LOVAR. Ni kan tänka er att hur kan man ha en ätstörning ifall man inte tycker man är tjock, ifall man inte vill gå ner i vikt, ifall man önskar mest i världen att gå upp i vikt? Det kan man. Det var anorexia i huvudet som sade att jag INTE FICK ÄTA MER. Men jag var så mycket starkare än anorexia, att jag klarade av att säga, men jävla anorexia, jag måste äta, jag vill äta, jag behöver mat. Men ju mer jag spenderade tid med “anorexia” så växte rösten. I sjukhuset var det alltid värst. Endast anorexia och sjuksköterskorna pratade. Jag visste inte vem jag var mera. I slutet ville jag bara dö. Därför sade jag till mamma och pappa, ifall jag inte slipper denna vård nu, då kommer jag seriöst hoppa ut ur fönstret. Jag hade sagt det flera gånger. Men denna gång menade jag det allvarligt. Det var den kvällen vi rymde till Stockholm. Jag visste inte vad jag förväntade mig. Det ända jag visste var att jag blev på ett sätt fri. Fri från sjuksköterskorna och fri från anorexia. Jag lämnade allt bakom mig. Jag tog båten till Stockholm med mamma. Vi åt en tapas måltid och drack ett glas vin, den kvällen sade jag också till mamma då jag låg i sängen, “är detta himlen?” Hon skrattade och log det finaste leendet som jag aldrig kommer glömma. Den kvällen var resan till det friska. Visst då jag slapp till ätstörningskliniken Mando började allt igen, det började liksom på nytt. jag började följa allas rörelser och allas beteende. Då växte anorexia tillbaka till mig. Men varje belöning jag fick, varje gång jag fick träffa mina vänner eller åka hem till Finland, eller till vår lägenhet i Stockholm och sova över, då försvann anorexia. Då var det bara jag, och mina närvarande. Det var som himmelriket för mig. Och det var det som fick mig frisk.
Ser ni vad jag menade? Jag åker från en sak till en annan sak, byter samtalsämne hela tiden. skulle göra det till ett kort inlägg och förklara att jag vill till gymmet för jag känner mig fantastisk, men haha här sitter jag och skriver halva min ätstörningshistoria. aja! lite kött och pasta i facet och vi ger oss iväg! (typ, sitter i pyjamas ännu, såatteh! 😀 )
OOPSIE DAISY
Jag har nog aldrig varit en perfektionist. Kan bara inte få till det perfekt. Försöker alltid göra mitt bästa men på ett sätt som är på mitt sätt, lite kladdigt, lite stökigt och lite KAOS. Som jag brukar säga. Som typ då jag viker kläder, allt blir lite ding dong, eller då jag ska blogga, inget jag skriver får man riktigt förstått på eller då jag ska göra ett arbete, jag tror det beror på att jag blir så himla ivrig att jag vill få det snabbt klart! Lite som i träning, ska jag göra någon rörelse, speciellt om det är en NY rörelse kan jag bli så ivrig och glad att jag gör allt lite halvfärdigt och okoncentrerat. haha.
Kanske ni förstår varför hälften av bilderna ser bra ut, har bra kvalite osv. Men inte länge orkar jag hålla på med att vara bra, sen kör jag bara mitt eget race och lägger upp en mat/träningssbild som det är, som jag ser ut utan att fixa till maten eller ljuset eller mig själv. ORKAR INTE HAHA. bjuder istället på MIG som JAG ÄR, gosig sjuk och sugen på ben and jerrys! Tyvärr hade vi det hemma innan jag hann säga HEPP och samtidigt var den nere i magen!
Ooopsie daisy.
