Uncategorized
WANTIE’S
OOH droooling… Nu kommer jag inte gå dagen lång mera med gympabyxor och joggingskor.. nu måste jag lite tänka efter vad man sätter på sig 😀 Man vill ju se bra ut, men samtidigt måste jag tänka på deras kultur kan man inte gå klädd hur som hälst?
Blev helt kär i dessa, älskar wildfox och ser inga revben på modellerna typ! 
Som ni ser har jag väldigt blandad stil… ända sen ung har jag alltid varit lite udda. Men mitt mode-intresse har jag lite tappar.. så har väl oftast gått klädd i vanliga jeans, svart/vitt, läderjacka etc.. Nu hoppas jag att vi har lite tid för shopping, väl-behövligt!!!!!! 🙂
erbjundande på kost och träningsschema
HEJ ALLESAMMANS! Ifall ni är sugna på ett kost eller träningsschema nu till Juli får du erbjudande nämligen 400 kr styck för en månad! Alltså ifall du tar båda, 800kr!
Jag gör alla nya nu under helgen, så skynda på innan jag reser bort! Kommer ändå ha kontakt via facebook, mejl med er varje dag ifall behövs och möjliga ändringar görs under resan. Kommer troligtvis ha någon extra timme då och då såklart för er!SNABBSPURT INFÖR SOMMARFORMEN 🙂
Dagens låt
Lets talk about this one more time
Okej härliga people, jag har pratat med folk, sovit över saken och erkänner.. jag kanske skrev det lite för allvarligt, “hemskt”. Det är såklart endast pågrund av en andledning, mina upplevelser från Japan, men då är man iallafall beredd på det värsta och då kanske blir detta en bra upplevelse allt som altl. Ingen kan säga vad som kommer att hända, kanske det är grymt roligt, men klart det kommer även att vara jobbigt, det är ju ett jobb trots allt. Men där finns ju massvis med andra tjejer, som förhoppnignsvis pratar engelska, så kommer göra lite nya vänner och få massor med nya upplevelser, ifall jag har tid över (vad jag minns rätt har man ibland söndagar ledigt) så kommer jag även ge Turkiet en tur att uppleva deras kultur och fina sevärdheter 🙂 Klart inte ensam… 😀 Skulle bli mördad direkt 😛Kanske jag endast är nervös? Ingen vet! Jag ska försöka suga upp min systers “WOHOOOOOOOOOOOOOOOO!!!!!!!!!!!!!!!!!” skrik och vara glad istället. Ibland förstår jag inte mina humörsvängningar 😀 Är superglad att min syster kommer med som stöd de första 4 dagarna, då jag reste ensam till Japan (16 år) var jag lite kaos 😀 Haha… Att jag ens förstod något, hittade, inte undra på att jag blev lite deprimerad 😀
Här bjuder jag på lite sevärdheter som vore fantastiska att se i Turkiet (även ifall Turkiet hade varit bland de sista länder jag åkt till ifall jag fick välja. Men varför valde jag turkiet då? Hade ett val på Paris, London, Milan också. De ville att jag skulle gå ner i vikt lite eller sluta träna. Här får jag träna och här är det ingen kris att ha lite större lår och bröst, så kvinnliga former lets rock this! :D)
Saknad och Stressad
Hatar att då jag är stressad blir min puls på säkert 120 typ, jäkla jobbigt att vara. Som nu, jag har ett beslut som jag inte ännu heller är säker på. Vad är rätt och fel. och framför allt vad vill jag och vad borde jag göra. Här hemma har det hänt så mycket att jag snart flippar ur ifall jag stannar en dag till här. Känns allt som en storm just nu och allt och alla är emot mig. Skulle helst snabba upp tiden till hösten redan, fast såklart att hösten vore varm, det varma vädret har jag inget emot.
Bloggen är nog det bästa stället att skriva då man har massvis med tankar, även ifall man inte får något konkret skrivet eller gjort ett beslut. Men lite dela med sig och använda detta som en sorts dagbok, fast jag slutade skriva dagbok då jag var 13, gjorde det faktiskt ännu i sjukhuset och det är nog en mardröm att läsa de kapitlerna, allt jag gnäller om hur jag vill dö och hur mätt jag är. Jag visste nog inte då vad mättnad ens var, fast på ett sätt förstår jag mig, ligger i en sjukhussäng och alla sjuksköterskor som glor på mig och mutar mig med äcklig sjukhus mat dygnet runt. hade någon hämtat en questbar hade det nog räddat situationen, men nej där bjöd de fettfri mjölk och kall potatismos, även gröt eller soppa till middag. Kanske inte det bästa för viktuppgång men bättre än inget, huh? Allt jag såg var ett krig, ett spel, jag mot maten. Hade aldrig varit så förut. Allt började där. Säger inte att det är sjukhusets fel, även ifall de hade fel sorts hjälp för mig och andra alternativet var den psykiatriska. Men jag säger inte heller att jag INTE hade haft det bättre hemma. Man måste känna sig trygg, att någon har tyglarna och att du inte behöver oroa dig. Att man går åt rätt håll, den känslan hade jag i Mandokliniken. Där var det fred. Glad att det var ett bra beslut iallafall hehe, något bra har man gjort i livet som man tackar över 😉 Allt annat har oftast gått fel 😛
Anyway……. till besluten. Måste ännu vänta några timmar innan jag kan ringa och meddela Ja eller nej. Sedan kommer jag troligtvis skriva vad jag menar på bloggen. Varför har jag en dålig känsla över allt det hela? Kanske för att jag inte vill, men kanske för att det är bäst för mig.
Ibland önskar jag att jag hade haft min bästa vän vid sidan om just nu, har klarat mig bra utan någon bästa vän i flera år och istället ha flera lite längre bort vänner, men just nu, efter att hon lämnade mig, har det känts så tomt. Vill endast krama om henne och bara vara där med dig, föralltid. Jag minns fortfarande det sista sms:et du skrev till mig. jag minns fortfarande sista fotografiet du tog. jag minns fortfarande hur vi planerade vår kommande sommar 2013 tillsammans, jag minns fortfarande hur DU var den jag trivdes bäst med, den jag kunde berätta allt för, den som lovade att inte lämna mig ensam. If you jump, I jump… eller?
Det var som om jag öppnade ögonen efter hennes död, jag förstår hur själviskt det kan vara att bara lämna allt och tänka var man själv har det lättare. jag vet att det finns en räddning, ett beslut, till allting. Alla problem kan lösas. Ingen lever föralltid med ett ända stort problem. Endel får dem mera, andra mindre. Men, ifall du hade förstått hur livet var fint på andra sidan, ifall du hade förstått hur fint det hade blivit ifall du haft tålamod, ifall du hade gett dig en andra chans. Då hade du inte lämnat mig. oss. världen. 🙁 <3
Scitec Nutrition
Är så glad då mitt gym äntligen fått det bästa, Scitec nutritions produkter! Ser sjukt grymt ut 🙂
Recept och diss-dag
Mitt liv är alltid en berg och dal bana. Det är perioder som är superbra eller superusla, aldrig där i mellan………..! Och nu känner jag att det har varit kaos, nere en stund nu och hoppas verkligen inte det fortsätter såhär eller blir ännu sämre, håller på att flippa ur av denna dystra stämningen och dåliga nyheterna. Anyway skulle jag också idag se en film med familjen, hade inte alls lust så skippade det och lät bli gymmet med idag, vet fan inte vad som är med mig, har ingen motivation att varken skratta eller gråta 😀 vill bara andas ut lite, fick även ett erbjudande idag och det behövs mycket tankar innan jag bestämmer mig eller skriver under något, jag har alltid så svårt att bestämma mig, för jag vet att jag alltid helst av allt säger ja till allting men sen senare förstår jag att det hade varit bäst att tänka efter före jag gjorde beslutet.
Gjorde en god middag iallafall, här är receptet;
- 2 msk smör
- 6 dl mjölk 3 %
- 5 ägg
- 1 tsk salt
- 0,5 tsk vitpeppar
- 1 kg tunt skivad potatis
- 1 liten fint strimlad purjolök
- 300 g tunt skivad färsk lax
- 200 g färsk spenat
- 1 dl finhackad dill
Smörj en ugnsfast form med höga kanter.
Vispa ihop mjölk, ägg, salt och vitpeppar.
Varva potatis, purjo, lax, spenat och dill. Häll över äggstanningen och peta lite med en gaffel så den fördelar sig ordentligt.
Grädda i ugn cirka 1 timme. Täck med aluminium om ytan börjar se mörk ut.
Ät med smält smör, sparris, citronklyftor.. etc. Mums!
TACK.
Hej. Jag ville bara säga dethär, hur himla tacksam jag är för ni som kommenterar, skriver, mejlar, ger komplimanger, finns här för mig. Ni som trott på mig, ni som stött min resa, ni som hyllar mig. Ni är guldvärda. Tänk att det finns så fina människor som er, som lägger ned tid på att skriva ngåra fina rader till en annan person.Varje dag. Tack. Tack. Tack. Ibland är allt man behöver ett leende av en annan person, då vet man att någon bryr sig. Någon följer din resa.
Det bästa som finns är att höra dessa ord;
För då vet jag. Att jag faktiskt kan vara till hjälp.
Minnen och tacksamhet till familjen
Igår kväll satt jag och mejlade med några stycken tjejer som hade det svårt. Kände mig så igegen i vad de berättade.. fick så svårt att vara, men samtidigt ville jag hjälpa dem. Det bästa jag kunde göra i situationen var att vara där som stöd. Ni som har vänner, släktingar eller du känner någon som har en svår ätstörning.. var där för henne, berätta att du finns här. Kommentera inte och säg inte vad hon borde göra bättre, istället visa lite kärlek. Jag fick kärlek från min familj, och även några vänner. Men jag var så arg och instängd i min egen värld att jag inte tog emot det. Jag drogs mer och mer bort från mina vänner och syskonen hade jag ingen kontakt med mera förutom min närmaste syster lite ibland, men vi grälade ALLTID så det var inte mycket till att prata. Mina föräldrar var jag bara arg på, jag ibland läser mina gamla mejl och ser hur hemskt jag skrivit till dem, skrikit och skyllt på dem. Visst hade jag anledning, för de gång efter gång lovade att de skulle ta ut mig ur sjukhuset då jag passerat en viss vikt. Men så blev det inte så. Men det förstod inte jag. Kändes bara som om alla hade lämnat mig och jag var ett offer. Nu senare ser jag hur mycket det har påverkat hela min familj och hur lyckligt lottad jag avr som hade dem som stöd. De gjorde allting för mig. De tog ledigt från jobbet, de googlade och mejlade/ringde alla världens ätsötrningskliniker. De rymde med mig till Stockholms Mandoklinik med poliserna efter. De hälsade på mig varje dag. De höll hoppet uppe. De skrek inte tillbaka, de var alltid så lugna och sade att allt skulle ordna säg även ifall jag bara svärde och skrek hur allt är deras fel. Jag är evigt skyldig er hela mitt hjärta och evigt tacksam att jag hade er, och att jag fortfarande har er. Ni, mina föräldrar, mamma och pappa är det viktigaste för mig. Tack.Blev som ett avskedsbrev, haha fy… Nejmen har haft lite dåliga dagar jag själv också, inte svåra/ångest eller nåt sånt.. bara personliga grejer och varit lite less. Jag tränar inte så ofta då jag känner mig ledsen, håller mig borta från att leka med känslorna i gymmet. Kan orsaka problem, eller blir som ett beroende att man har något “coping-strategi” för att få de jobbiga känslorna bort. Istället borde man möta de känslorna, gå igenom dem, känna, och fundera vad som är fel. Jag har aldrig riktigt lyckats med det, men det var en av mina tips jag fick då jag var sjuk. Att köra lite “mindfulness”, att endast ta 3 djupa andetag verkar vara väldigt effektivt. Eller bäst av allt är ju att prata med någon, men alltid kanske man inte har någon. Men ifall du har någon, ta modet och berätta. Ring upp henne. Det kan vara allt du behöver i den situationen.
If I were to say, God, why me? about the bad things, then I should have said, God, why me? about the good things that happened in my life.
Btw
Två uppdateringar här med morgon kaffet;– WOHOOOO!!! FÅR STRAX ETT NYTT PAKET AV BÄSTA GODASTE HÄRLIGASTE waldenfarms, får välja lite flaskor hem 🙂 <3
– NOOOOOO!!!! Mina lungor, bröst, hals , axlar, armar, vingar gör ont, kan knappt lyfta kaffekoppen 🙁 Why did I choose ARMS yesterday? man borde nog ta endast en muskelgrupp åt gången. fast egentligen är det rätt skönt… not. HAT/ÄLSKA känsla 😀 <3
Bjuder på en bild på mig & pappsen.
Följ mig på BLOGLOVIN
Hej! Glömmer du att besöka bloggarna du läser, eller har du svårt att komma ihåg addressen till din favorit blogg?Bli medlem på bloglovin och följ dina favoriter dagligen!
Klicka på bilden för att komma till Bloglovin’.
Artikel från Åbo Underrättelser
På väg mot målet: Vara glad och leva hälsosamt
haha säger bara till bilden ush xD Veckan efter dieten, väldigt väldigt torr 😀 Amanda Essén. Foto: Marina Saanila
När jag träffar Amanda Essén i gymmet är det med ett stort leende på läpparna hon möter mig. Man ser att det här är en flicka som njuter av att träna och ta hand om sin kropp.
Så har det inte alltid varit.
Vägen till att vara den hon är idag har varit tung, hon drabbades av ätstörningar och depression som 13-åring. Några år senare var hon tvungen att fly till Stockholm för att få den vård hon behövde. Allt detta skriver hon öppet om på sin blogg.
– Jag vill hjälpa andra med ätstörningar och inspirera andra att motionera och ta hand om sig själv och sin kropp. Jag bloggar nästan varje dag, mest om min vardag. Så är jag väldigt aktiv på Instagram också, där har jag 11 000 följare från hela världen.I Fitness Classic tävlingen tävlade Essén i juniorklassen i bikini fitness som är för 17 – 23- åringar. För att kunna delta måste man träna hårt under en lång tid och hålla en väldigt sträng diet. Essén har tränat på gym i många år men det var först i november i fjol som hon kom på idén att delta i bikini fitness.
– En vän till mig här på gymmet, Joan Keihäs, föreslog att jag skulle komma med i hennes fitness team som leds av Titi Rantanen i Åbo. Vårt team heter Beyond Belief. Jag har nog tidigare också tänkt att det skulle vara häftigt att delta och nu var tiden inne.
I Esséns klass deltog 15 flickor. Sex gick till final. Essén var en av dem – och får tillsammans med de övriga finalisterna delta i Nordic Fitness Expo i Lahtis i oktober. Målet var ändå att komma bland de tre bästa, så trots den fina placeringen var Essén lite besviken.
– Man får inte veta vad man gjort för fel, domarna säger inget. Jag har nu tittat på bilderna efteråt och fått lite vinkar om vad jag kan ha gjort för fel, så jag tror det går bättre nästa gång.Essén tränar 6 dagar i veckan cirka 1-2 timmar per dag.
Hon gör många repetitioner med vikter som inte är så tunga eftersom man i bikini fitness inte får ha för stora muskler. Varannan timme behöver hon äta någonting och därför har hon alltid med sig matlådor. Söndagarna går åt till att laga mat för hela veckan, måltiderna ska ha en jämn fördelning av protein, kolhydrater och fett. Sömn behöver hon 8-9 timmar varje natt.Essén har spelat fotboll i Piffen sedan hon var 6 år, men vid 15-års ålder upptäckte hon hur skönt det var att träna på gym.
Då var hon ännu sjuk i både depression och ätstörningar och att få gå till gymmet och lyfta tyngder var som ett andningshål från den tunga vardagen. Det gav henne en möjlighet att vara för sig själv och fokusera på sin egen kropp. När man bygger muskler blir man också hungrigare så hon började äta mer.
– Jag upptäckte då att jag inte ville skada min kropp längre. Jag ville bli hälsosam, glad och lycklig. Min familj såg att det gjorde mig väldigt gott att vara och träna på gymmet, de sa att jag var som en annan människa när jag varit och tränat. Jag var glad! Såklart var det en jobbig resa, men nu kan jag hjälpa andra genom att dela med mig av vad jag gått genom.Essén har tidigare jobbat som modell och hon är utbildad till personlig tränare.
År 2013 vann hon Finlands uttagning i skönhetstävlingen Miss Model of the World och meningen var att hon skulle åka till Kina och delta i den internationella finalen. Men hon gav upp titeln eftersom hon inte tyckte att modellvärlden passade henne.
– Jag ville inte till Kina då eftersom jag hade varit julen 2012 i Japan på modellresa och det var inte det roligaste jag hade varit med om. Det var väldigt strikt och ohälsosamt, vi var tvungna att ta mått varje dag och hann inte äta något under dagarna då vi åkte på castings. Just nu jobbar jag nog som modell fortfarande men endast sådana jag anser som hälsosamma och som roliga. Det här året vill jag tävla inom fitness. Jag tror att man kan klara av det mesta om man tror på sig själv och om man jobbar hårt för att nå målet. Fitness är nu det viktigaste för mig och jag kommer att satsa till 100 procent på det.AMANDA ESSÉN
Utbildad till personlig tränare från Folkhälsans idrottsinstitut i Solvalla.
Bor med sin mamma och pappa i Pargas.
Är yngst av fem syskon, har tre systrar och en bror.
Bloggar på:http://svagtillstark.com
instagram @svagtillstarkMarina Saanila
marina.saanila@fabsy.fi
Kärlek i första ögonkastet
Någon som funderat att tävla? Ni kan ta kontakt med mig ifall ni vill ha åsikter och tips, jag är helt FAST i sporten. Kan inte beskriva känslan! Hjärat poppade nästan ut 😀 och hela resan dit var magisk. Allt jobb man gjorde för 1 dag. Men den dagen, ja den var värd hela resan. För resan man levde i, var ett världens goaste fitness liv, även ifall andra tycker det är strikt, boring, bullshit och fake så bryr jag mig inte. För det var min stund, det var jag på scen även ifall jag hade tusen lager smink och färg på mig. Jag stod där, i min kropp. Från dag ett till sista dagen. Jag var en vinnare, för jag klarade det, och jag var en förlorare för jag gav inte upp och jag tänkte bara; JAG KOMMER IGEN! Jag kommer tillbaka! Den känslan. Då du hittat det, det du lever och brinner för. Den känslan då du förstår, detta är min grej just nu. Den stunden. Ja den. OFÖRGLÖMLIG. Som kärlek i första ögonkastet.
Weightgain
Woopwoop (tror jag!) För har senast tagit mått (själv) förra året, och nu då jag tog nya så har jag nämligen växt 10 cm i höft och midjan! Säkert även ryggen, men det glömde jag ta 😛
Todays pictures
Trodde ni att det skulle komma selfies? nej tyvärr 😉 Här sitter jag med morgonkaffet och kollar runt på pinterest. Brist på ord delar jag med mig inspiration, känslor och annat i bilder. 😀Roligt:
MYGOD kroppar:
Photoshop eller bombshell i rumpan
Texter som betyder:
CRAVINGS
Idag är det förresten VAPPU, valborgsmässoafton!! Ni firar det säkert inte, men vi i Finland gör det! Kanske liknande som majbrasa?
Anyway, idag är det färger, champange, glädje, grillning och skratt på schema!! 😀Ville bara säga…
…Att ni alla är fina och bra som ni är. Godnatt 😉
Pray for Nepal
Oh fy.. jag och min syster var också påväg hit för några veckor sedan.. Och så händer detta.“250 personer saknas efter ett jordskred i en by i Nepal, händelsen ska ha inträffat i närheten av epicentrum för den jordbävning i lördags som krävt uppemot 10 000 liv .Byn ligger tolv timmars vandring från närmaste stad.”
Helt. otroligt. 🙁
From Weak to Strong
Kom ihåg att alla ni som lider av denna sjukdom, det är inte lätt att komma ut.. Men du måste bestämma dig. Pusha dig framåt. Bestämma dig att hälsan, livet, lyckan går före. Bestäm dig att IDAG vill jag bli frisk. Och så börjar resan mot ett annat, friskt, nytt liv.
Om du har problem med mat, be om hjälp.. Kanske du bor ensam? Flytta till dina föräldrar och be om hjälp av dem. Låt dem tvinga dig lite framåt hur jobbigt det än känns, men det kan också hjälpa dig i början, få dig några trappsteg upp. Jag var alltid rädd för att äta fett eller gå upp i vikt, men undvik att kontrollera vem gör din mat och vad den innehåller. Du kommer att lyckas, bara du tror på dig själv. Kasta ut vågen, den är inte bra för någon. Glöm speglarna och fokusera på ditt välmående. Psykiatrin är också en bra idé för att få ut lite stress och prata om saker som du inte vill prata om med familj och nära vänner.
Du måste ta det extra steget att bli frisk. Du måste ta kontroll över ditt liv.
Sakta men säkert lärde jag mig att älska mat igen, steg för steg, och lärde mig att älska och acceptera vem jag är. Jag lade till mer kalorier i min kost, men det viktigaste var nog att jag vågade börja äta annorlunda mat. Jag började välja potatis istället för grönsaker, steka maten i olja istället för vatten, halva tallriken som hade varit salladsblad böt jag ut mot näringsrika grönsaker, morötter, rödbeta, sötpotatis, broccoli. Den fattiga fettfria fisken bör jag ut mot lax eller makrill, tofun mot kött och kycklingen mot kycklingsås. Jag började även äta med familjen, vad de åt, jag behövde inte kocka och kontrollera min egen mat. Jag ville testa på ugnslådor, gratinerade maträtter, pasta med sås och bästa av allt men också det mest skrämmande, att smaka på den första bakelsen man undvikit i flertal månader.
Mamma har varit min största supporter.. hon har varit där med mig i vått och torrt. Även ifall vi hade gräl, jobbiga stora gräl varje dag då jag var som mest sjuk, jag skyllde på henne att allt var hennes fel. Men hon gav aldrig upp, det var väl därför jag inte heller gjorde det. Att se henne ha hopp och tro på mig då jag själv inte hade det, var fantastiskt. Att hon litade på mig.Hon var (och är fortfarande) min största inspiration när det gäller att leva ett roligt och lyckligt liv. Hon undviker regler, måsten och har aldrig i livet stress eller ångest. Hon tar dagen som den kommer och vänder allt alltid positivt. Hon har ett svar på alla jobbiga tankar jag har och har haft. Hon var varit här med mig under dag och natt. Hon har aldrig förlorat förtroendet att jag kommer att klara mig. Jag skulle inte vara här jag är idag utan henne, och för att jag är evigt tacksam. (och skyldig henne en livstjänst, för allt hon någonsin gjort.) Tack mamma. Alla borde ha någon som förstår vad du går igenom. Ingen någonsin borde känna sig ensam. Även ifall jag inte kan svara på varenda mejl, finns jag här för er. Jag tänker på er. Jag skriver till er. Jag har startat min blogg och instagram för att inspirera er, för jag vet. jag verkligen vet, att ni KAN kämpa bort denhär mardrömmen, sjukdomen. Ifall du bestämmer dig. Och ingen annan kan göra ett beslut, bara DU själv. Det är du som ska välja, RECOVERY.
Mat hade blivit en fiende för mig. Det var ett spel, jag mot maten och jag mot familjen. Det ända alla ville att jag skulle börja äta men det var det som också fick mig att kämpa emot. Anorexia skrek åt mig att inte äta.” Ifall du tar en till sked gröt måste du vara utan lunch. ” Plötsligt började jag hata mat. Varje tidpunkt jag skulle äta. Visst älskade jag mat innerst inne, men det glömde jag och psykades att jag plötsligt hatade det. Tydligen hatade jag ris, gröt, pasta, såser, mysli, sylt, smöt etc. Jag hatade allt. Ända jag TYDLIGEN tyckte om var tomat och gurka. Tänkte, hur svårt har de att förstå? jag gillar inte glass. Nu förstår jag att jag ljög för mig själv. Det var anorexia som talade. Inte jag. För själva jag grät och förstod inte vad som hände. Anorexia skrattade och ville bara fortsätta det hemska kampen.
Alla kommenterade, pekade, GLODDE på mig. Jag visste att det var för jag var så smal. Det visste jag. Jag började bli äcklad av mig själv. Använde anorexias röst som en kontroll av livet. Då fick jag bort min ångest, trodde jag. Den kom alltid tillbaka. För aldrig gjorde jag rätt. Aldrig var jag nöjd. Aldrig var anorexia nöjd. Mera. Bättre. Mindre. Längre. Kortare. Friare. Snyggare. Modigare. Svagare. Starkare. Tryggare. Hemskare. Fulare. Panik. Till slut tappade jag smaken på maten. Allt smakade plast.Varje dag jag åt likadant, mindre, sämre, som dagen innan gjorde mig sämre. Jag föll in i depression. Jag fick fysiska symptomer, ett bultade hjärta, låg puls, mindre matsäck, elakare tankar av anorexia, dålig andedräkt, hår på armarna, torr och röd hud, grå hudfärg, håret blev grått, allt blev grått. Livet blev grått. Ljuset fanns varken hemma (vinter), i sjukhuset (inga fönster tillåtna och absolut inte gå ut ur sjukhuset) och inga glada nyheter, inga roliga händelser. Utan varje dag samma hemska upprepning. Till slut ville jag bara. Sluta. Försvinna. Att börja äta vanlig mat och jag själv var inte lätt. Visst åt jag hela tiden, men vad räknas egentligen att äta? Att peta på maten, äta det med minst kalorier och gömma resten under bordet? Det tog flera år innan jag verkligen började äta. Och det var så mycket mer. Så mycket godare. Så mycket bättre. Att anorexia inte kunde hantera det mera. Hon försvann ju mera jag åt och ju mer självständigare jag blev. Ju mer jag sket i hela svält-träna-kompensera metoden.Modellresorna gjorde det ännu svårare eftersom jag bodde ensam med andra smala (anorektiska enligt mig) modeller och ingen hade mat, det var fel att äta. Ifall någon åt kastade de upp eller gick på flera timmars lång promenad. Agenturen sade också att vi blir kastade ut ifall vi går upp i vikt/mått och att JAG var tvungen att få smalare midja. Och så var mitt vänster lår för stort, var nästan tvungen att träna bort “fläsket” eller “musklerna” på det benet. Resan därifrån var inte lätt, men jag hade alltid ett litet hopp, en styrka som skrek att jag kommer klara det, jag hade min familj som stöd och förtroende och jag intalade mig själv “Du kommer att klara det.”
Jag vill inspirera andra. Hjälpa er. Vara som stöd. Du kommer att klara det. Vet att det är svårt att bara sluta och förändra din livsstil helt plötsligt. Men ifall jag klarade det GÖR DU DET MED. Ifall du har ett litet förtroende att du kommer att klara det, då vet du. Att det finns hopp. Håll kvar i den tanken, tro på dig själv. Tänk endast fina, positiva tankar. Du kommer ta dig fram. Ifall du börjar idag, nu, kommer den dagen vara här fortare än du trott. Förlora aldrig hoppet.
VÄNDPUNKTEN
Fitness, träning, gymmet förändrat mitt liv – Först nu idag ser jag hur ohälsosamt liv jag levde nu och hur mycket bättre det är idag då jag inte behöver fundera så mycket när och hur jag ska träna, äta. Utan istället köra på känsla, tro på mig själv, älska det jag gör.
Att veta att du har ett mål i åtanke gör det hela värt det. Du får en spänning från det – det känns fantastiskt att bygga din egen kropp. Klart det är svårt, jobbigt, hårt, det är verkligen inte lätt, ju mer du tränar desto mer måste du äta. Men målet är annorlunda. Du ska inte sträva efter en mager, slank, modellkropp, du ska glömma spegelbilden och fokusera på välmåendet, muskler, glädje, lycka, endorfiner och det viktigaste är ju, ifall du inte äter orkar du inte gymma, ifall du inte äter, faller du ett steg längre bort från ditt mål, nämligen muskler. Ju mer du äter desto mer energi får du att träna, ju mer du tränar desto friare och lyckligare känner du dig. Det ska inte vara flera timmar i gymmet där du pinar dig till döds, det ska vara en njutning och ett ställe att jobba bort de jobbiga tankarna och förändra dem till ett stöd, en timme i ditt liv där du jobbar att samarbeta med din kropp, inte bryta ner den. Det är en skilnad. Det bästa är att min familj och släkt har funnits här för mig hela tiden och stött mig, de har aldrig haft en tanke på att träning skulle vara dåligt för mig. Det är JAG som har varit orolig och skötit om det hela, ser till att ha vilodagar, viloveckor och att lyssna på min kropp. Min familj stödde hela min resa och jobb och ju mer jag bevisade att jag är pålitlig, desto mera förtroende och stöd fick jag. De är så stolta över att jag är frisk nu och jag har ändrat min kroppsuppfattning. Jag tänkte på mat och kalorier hela tiden. Jag försökte undvika livsmedel som innehåller mycket fett eller kolhydrater och hade bara “säkra” livsmedel som jag tyckte var okej att äta. Men nu vet jag. Kolhydrater är det ända som ger dig energi att träna och du bygger inte muskler på bönor eller tofu. Jag började äta kött och allt jag hade varit rädd för och det var då både mitt huvud och kropp började samarbeta med mig och framförallt MÅ BRA. Jag kunde inte undvika den känslan, det var så främmande men så underbart, jag kunde inte sluta och återgå till det hemska livet jag hade haft förut, jag blev beroende av ett hälosamt, lyckligt, nytt liv. Jag hade en röst i mitt huvud som skrek åt mig. Det sa att jag var smal, ful, hemsk, äcklig och värdelös och att jag inte fick äta eftersom jag inte förtjänar mat. Jag trodde att jag hade kontroll över mitt ätande men det fick svårare och svårare att ignorera rösten. Mitt tips är att undvika spegeln. Låta bli att tänka på utseendet, annors kommer du aldrig bli nöjd. Det är inte endast de med ätstörningar som är osäkra på sitt utseende. Släng spegeln och skit i hur du ser ut. Fokusera på hälsa, välmående.
Mitt liv nu är underbart och jag trodde aldrig att det vore möjligt.
Motion frigör endorfiner och får oss att må bra, men att träna kan också varaberoendeframkallande. Som ett samhälle vi leds att tro motion är bra för oss, ofta glömmer vi att det också kan vara dåligt i överskott. Så bara för att jag hade tur:en att min resa gick såhär bra betyder det inte att träningen är bra för alla, eller vändpunkten. Jag rekommenderar att ha något stöd eller PT brevid dig som vet att du går på rätt håll. För det är så lätt att TRO att man är på den hälsosamma vägen, men egentligen förstör man endast sin kropp.
Motion är på ganska lika skadligt som alkohol, droger eller spel ( och mat ). Vi måste förstå att det lätt blir tvångsmässigt eller beroendeframkallande. Precis som alla andra missbruk, påverkar det den psykiska och fysiska hälsan. Så var försiktiga, bara för att något passar någon annan betyder det inte att det är rätt val för dig.
Men för mig förändrade träningen mitt liv. Det gav mitt ett mål, fokus, syfte av livet. Det hade jag förlorat under min ätstörning.
Kom ihåg att livet är inte värt att slösa bort på en ätstörning. Mat skapades så att vi skulle orka att leva & att göra det vi vill. Lycka till alla som kämpar där ute, och om du behöver extra stöd besök http://www.atstorning.se/ De har hjälpt tusentals människor att övervinna denna mardröm (som jag kallar det), anorexia.
Choose happiness.Lite backstage bilder från Fitness Classic
HAHAHA kaos i bilen, 6 människor + en jäkla stor spegel 
sista träningen! lätt pw 20 minuter wohooooooo 
Jag, tävlaren & hans mentala stöd :D:D:D 
Registrering OHYEAH ! 
skål för vittvin och flumm! <3<3<3 
Väntan på att stiga på scen <3<3 
hungrig och mjölksyra 😀 
hmmm vad händer här 
söta team member som också vann pris! 
asso snygg jag är efter tävlingen 😀 kaos känslor 
en måltid 
fick inga pommes 🙁 laddning inför söndagens tävling 😀 sjukt gott ändå 200g kött, och kryddsmör dooooooooooog <3 
vi blev instängda i bilparkeringshuset :D:D:D:D vakten var på lunchpaus.. jag hade bråttom så sjukt 
mini pokal <3 
before hair (borde jag satsa på rakt hår nästa gång?) 
and after…… inte färdig sminkad dock, tycker jag ser ut som en primadonna :DDD 
tjena sminket ser typ 10 år äldre ut undrar varför jag har vita tänder.. dricker kaffe + cola dygnet runt 
happy moment 
SELFIEEEEEE 
ännu mer selfies, väntar på finalplatsen (som inte kom på söndag :((((((((((((((((((((((( hihi) Dagen inspiration bilder
Cravings
ohmy
I WANT THIS !!!
Visdomar
Travel
Cute
Beslutångest Bikinifärg
Har lagt denna bild upp på instagram redan, men har bara gjort mig ännu mer snurrig, alla säger olika. Får väl bara lyssna på min inre röst. typ. Ifall den inte vore så blyg.
Vilken är eran favorit? Tror jag har redan en 🙂
Sanningen om lycka
Hej,
jag känner bara att jag måste få skriva och tala ut lite.
Instagram. Internet. Media.
Lycko-moment.Alla, t.o.m jag lägger bilder, skriver om hur underbart det är. Livet, stunden, träningen, helgen etc. “världens bästa dag i mitt liv” “är så lycklig” “bästa workouten” “wohooooooooooo” och lägger bild på sitt perfekta liv.
Vad man inte visar är backstage. Vad händer bakom kameran? Resten av de 23 återstående timmarna i dygnet?
Visst skriver jag ut mig mycket på bloggen, men aldrig då det är som värst. Jag är en människa. Jag har bra och dåliga dagar. Det finns aldrig ett år där motivationen ligger på topp varje dag. Aldrig. Det kommer hemska, dåliga, jobbiga dagar. Dagar då jag gömmer mig under sängen helst av allt. Eller gräver mig ner under jorden (men vore svårt att komma upp igen :D). Det kommer dagar då jag kan gråta, skrika, hata allt som kommer emot mig. Jag är för fan en människa som sagt. Tror ni seriöst att alla går tip top glada dagarna lång och lever det perfekta livet de berättar om? Kanske, men jag lovar att de också har dåliga dagar. Veckor. Minuter. Timmar.
Kanske träningen var grym. Men kanske dagen varit lång, du har glömt att äta, telefonen har gått sönder, mobilen ringer dygnet runt, du har hela natten för dig att studera, och så går det upp igen, härlig morgon, solsken, plötsligt missar du bussen, instagram ploppas med “happy moment, sunshine pictures”, du blir dötrött plötsligt, hungrig, stressad, arg, omotiverad att träna, tvingar dig att träna, träningen suger, kommer hem igen, hoppas i badet, känner dig som en ny människa, postar en gammal bild på instagram “woopwoop, training done”, bränner maten i ugnen, åker till donken och köper hamburgare, planerat filmkväll hemma med pojkvännen, han avbokar för “viktiga grejer att göra”, du får ångest, hatar ditt liv, sover inte ett dugg, gråter för du har det så dåligt, vaknar imorgon har en “ugly hairday”, bloggar om veckan och tar endast upp de positiva stunderna, överdriver lite att du hade det rätt mysigt med film ensam också, och att du åt en “healthy food” middag eller matlåda men egentligen åt du den fantastiska burgaren och du känner dig vrål hungrig av bara tanken av maten, springer och köper en bulle och latte, kompisen kommer emot dig i träningskläder hon bara hojtar om hur uuuuuunderbar spring-tur hon hade nyss och du får ångest resten av dagen, kommer hem och hissen är trasig, får gå ändå upp till 8 våningen, kommer in och har 10000 räkningar för dig, plus en lägenhet full med disk, byke, trasor, du orkar inte ett skit. Godnatt säger du, fast klockan är lite över tolv.
OSV. Eller så kollar ni på detta klipp under, lyssnar på deras point. Fattar ni allt.
Jag inspireras av ärligt folk, såna som säger som det är.
Livet är ingen dans på rosor, ibland är det visst. Ibland kan träningen, livet, allt kännas BÄST I HELA JORDEN, och vid de stunderna har man (JAG!!!!) mest lust att blogga. Då vill jag skriva detaljerat om varje fantastisk minut jag upplevde. Men bara för att jag mår bra de dagarna, bara för att jag tillfrisknat från depression, anorexia, betyder det SERIÖST INTE att jag aldrig någonsin mår dåligt.
Så människor, chill out om ni har en “dålig dag”, någon där ute kanske blivit överkörd och hamnat på sjukhus, annan kanske svälter till döds, andra har endast breakup med sin kille och andra får ångest av en minimal chokladboll. Tänk, ni har det ändå ganska bra, även ifall det inte känns så precis denna sekund.
Min åsikt av att vara lycklig, är att acceptera sig själv och sitt liv som det är. Ge tid till återhämtning, låta sig vara ledsen och arg ibland. Orka upp från jordens botten då man tror att nu är det slut. Kämpa vidare. VARA SIG SJÄLV.
Man tänker ofta.. “när jag blir frisk kommer jag bli lycklig” “när jag blir smal kommer jag bli lycklig” “när jag når mitt mål blir jag lycklig” “när jag får mitt drömjobb blir jag lycklig, rik” “när jag åker till hawaii kommer jag vara lycklig” osvosv… Lycklig… Lycklig som i glad? Glad, visst kommer du bli glad, nöjd, happy. För en moment, en pytteliten moment, eller en längre tid, men det betyder inte att varje dag, livet ut kommer du vara det, livet är aldrig lätt. Det är därför det är en gåta. Det finns ingen person som är gladast hela tiden. Men att klara av att vara arg, ledsen ibland, det anser jag som styrka. Människan är en sådan person som alltid vill vara bättre, vill ha mer. Aldrig är man nöjd. Så njut över denna sekund och dröm inte alltid om nästa liv då du blir “lycklig”. Va lycklig idag. Som du är nu. Som du har det nu. Du är bra som du är.
Kram på er.
Sköt om dig själv
Vad är det jobbigaste under “dieten”?Enkelt. Jag jobbar inte, bara via datorn, så jag har hela dygnet tid att tänka på mat. Ifall man jobbar, går skola, tränar etc. tänker man inte så mycket på det, man gör andra saker helt enkelt. Nu de dagar som jag har vilodag, ja de är rena draman! Jag bara “men ifall jag äter tidigare middag” direkt efter lunchen typ 😀 SKIT jobbigt!!! Man är inte hungrig utan SUGEN som fan. Inte på godis, utan på maaaat. Skulle gärna ta stekpannan i handen och börja steka plättar. Kanske jag borde göra det, men bjuda på familjen istället 😀 Haha ifall jag skulle börja göra mat varje gång jag är sugen på något speciellt då hade familjen nog varit med i extreme weight loss i slutet av dieten 😀 Skämt o sido! Men aja, ni förstår! Då man äter anything vad man vill då är man inte heller sugen på något för man vet att man kan ta glass från kylen ifall man vill. Men då man har “får inte” eller en lista på mat man får äta och vad man inte får, då blir det lite jobbigare. Plus svårt att leva, förstår inte folk som lever så livet ut. Visst äta hälsosamt mår man bra, men att ha massor med regler och aldrig låta sig unna något, vare sig det är 4 proteinbars eller en ben and jerrys (vad man är sugen på) så är det nästan VIKTIGT att göra det ibland. Det höjer alla må-bra hormoner och utan dem vore vi ju deprimerade året runt. Fast det finns såklart andra vägar man kan gå, tex. unna sig en massage, klippa/färga håret, shoppa osv, det är lite samma känsla i det hela, du måste lyxa till det ibland och vara snäll mot dig själv! Annars slutar det med att man blir sjuk, går för långt. Kanske ortorexia till och med, det finns personer som är sjuka i ortorexi och går dygnet runt och städar, putsar upp alla små saltkorn på bordet, för man aldrig är nöjd. Man ska alltid äta nyttigare, man ska alltid träna hårdare, man ska alltid vara snyggare, gladare, bättre man ska alltid vara rikare.
Så vad är nästa veckas utmaning?
Att njuta över varje minut i ditt liv. Tacka för de goda stunderna. Att vara snäll mot dig själv. Ifall du tex. är på diet, säg INTE “jävla skit du misslyckades, nu bestraffas du med ångest resten av dagen” tänk istället “det gör inget att du åt chokladkakan, det är helt okej, kanske du skulle må bättre ifall du gick på en lugn promenad” tex. Och detta gäller inte bara maten, utan allt. Va snäll, lyxa till dig med något extra, hitta de fina och positiva sakerna i livet, titta i spegeln och leta fram de grejerna du är nöjd med, ifall du inte kommer på något… tänk på de sakerna du fått beröm och komplimanger för, kanske ditt leende eller vad som helst, dina fingrar och naglar, eller höfter, snygg klädstil, ögonfärg. osv. Ta en dag i veckan där du spenderar tid med dig själv, ger folk kramar och beröm och så kanske du får dem tillbaka också. Gör någon god drink, din favorit måltid, titta på favoritfilmen, ring din favoritperson, titta på gamla bilder och minnen, lyssna på glada sånger, gå på manikyr, ta ut en hundring och köp något riktigt onödigt men som får dig att må bra, tex. en hjärtformad chokladask, ett smycke, en nallebjörn, en cd, lösögonfransar, en fotboll, vad som helst som du gillar, det behöver inte vara något “extremt” och dyrt.
Såååå… börja NU! ifall du är grym 😉
Jag under tonåren
Lite bilder från mina unga 14 år till 19 år idag 😀 ( obs fyller 20, dock i slutet av året, men vi kan ju låtsas att jag är tjugo nu 😉 )
.. Lite så man saknar bruna krullhåret XD
Vilket hår tycker ni jag passar bäst i? Brunt, ljusbrunt eller blont?
Var i frissan nyss, men blev bara katastrof resultat, märker ingen skilnad och utväxt av färgningen redan? En vecka sedan jag färgade. 🙁 Blä.
