ALLA har väl det?

Man stöter ofta på meningar som “alla har det väl så”

Alla har väl jobbigt ibland.

Alla har det stressigt.

Alla har lika mycket tid på dygnet.

Alla har koncentrationssvårigheter ibland.

Alla har väl ADHD.
Alla har svårt i skolan.

Alla har väl haft någon form av ätstörning i tonåren.

ALLA har vi det likadant.

Ja, visst kanske alla har en släng av något den andra har. Alla har vi någon gång eller varje dag glömt bort saker, alla saknar vi matlusten någon gång, alla har väl jobbigt och omotivation att läsa till provet, alla har väl varit med om att äta ett kilo godis och glass under en kväll, alla har det lika jobbigt och stressigt.

Det stämmer.

MEN skillnaden är att personer med diagnoser helt enkelt inte kan LEVA ett normalt liv pg. av “sjukdomen” eller rättare sagt funktionsnedsättningen (förmågan att fungera fysiskt, psykiskt eller intellektuellt är så pass låg att det påverkar vardagen och behöver hjälp till det)

---

Några exempel på olika funtkionsnedsättningar;
En person med fysiska funktionsnedsättningar betyder att man inte kan röra sig eller styra sig som vanligt. Tex. ryggmärgsbråck. 

Psykisk funktionsnedsättningar betyder att man bl.a. har svårigheter med det sociala samspelet. Exempel är autism och adhd.

Intellektuell funktionsnedsättningar betyder att man inte förstår och tar emot information lika snabbt och flytande som andra. Det tar längre tid att lära sig, lyssna eller koncentrera sig.

---

Tar man ADHD symptom till ett exempel,

• Impulsivitet. Tar emot alla tillfällen/chanser man får utan att tänka ända till slut. Senare märka att det inte var så klokt eller att det inte var det man ville göra, man lämnar/avbryter det man lovat göra. 
• Man har svårt att koncentrera sig, förstå, lägga uppmärksamhet på det som händer eller någon säger. Man kan inte ha flera bollar i luften, klarar bara av att fokusera på en sak åt gången. Pratar flera människor samtidigt kan man bara inte ta emot all information pg. arbetsminnet och man får ofta förklara flera gånger instruktioner eller meningar om för en person med adhd.
• Man glömmer saker och är inte lika uppmärksam på “självklara” saker. Skolväskan, pennorna och häften/böcker blir hemma. Passet blir kvar i flygplanet. Man glömmer vad man skulle göra. Man behöver massor med instruktioner, listor, påminnelser, hjälp och stöd i arbetet, vardagslivet, skolan. Man behöver tydliga upplägg, strukturer för att kunna komma igång.
• Det tar en längre tid att börja något, komma igång. Koncentrationen finns inte där direkt och det krävs en enorm energi att bara sätta igång och göra något. Som ovan sades så behöver man tydliga scheman och det hjälper mycket att ha rutiner som man håller för att upprätthålla kontrollen att göra det man ska, stora omväxlingar och byten i schemat, avbryter koncentrationen och det blir väldigt svårt att sätta igång igen med det nya. Ändå kan omväxling vara bra eftersom det skapar nyfikenhet och motivationen hålls igång men då behöver en person med ADHD veta om det i förväg för att kunna förbereda sig och veta hur det skall göras och NÄR. Lägga upp i steg för steg för att förstå lättare.
• Relationer och sociala tillfällen kan vara svåra. Man lägger en stor energi på att vara med människor och ofta så vet inte alla om personens svårigheter att lyssna och hålla uppmärksamheten igång hela tiden. Man kan också glömma eller lämna bort att träffa folk pg. av att man inte helt enkelt “kom igång”.
• En koppling till adhd har att göra med signalöverföring med signalsubstansen dopamin i hjärnan, och därför kan motivationen ofta svacka. Man behöver ofta stora belöningar, händelser, saker som väcker intresset och ofta hjälper det att röra på sig, göra saker med händerna för att bli av med rastlösheten och hålla igång koncentrationen. 
• Stora mål och direktiv i livet hjälper att sträva framåt. Små belöningar också efter hemuppgifter kan hjälpa till. Även om man har svårt att sätta igång med saker och kräver mycket för att göra det så kan de med ADHD också vara väldigt egensinniga, orädda och vågar göra sådant som andra inte vågar, till exempel prova nya sätt att göra saker på. De är energiska, drivande och har stor uthållighet när de slutligen får själv välja aktivitet. 

Eller jämförelse med Asperger:

• Många med Asperger har ett behov av att vifta eller vrida med händerna eller fingrarna, eller komplicerade rörelser med hela kroppen.
• Personer med Aspergers syndrom kan ofta lära sig mycket fakta och många har specialintressen som de kan allt om. Det kan till exempel vara rymden, forntida Egypten, dinosaurier eller resultatlistor. Även stort intresse av tex. leksaker såsom deras lukt, hur materialet de är gjorda av känns, eller ljudet eller vibrationer som de avger.
• Tolkar orden bokstavligt, även när det inte är meningen. Om någon säger ”Kan du öppna fönstret?”, kanske du svarar ”ja”, fast personen menade att du skulle öppna fönstret.
• Oförmåga att adekvat använda blickkontakt, ansiktsuttryck, kroppshållning och gester för att reglera det sociala samspelet.
• Aspergers uppfattar och känner av sinnesintryck på ett ovanligt sätt. Vad man är känslig för är dock mycket olika. Oftast är man extra känslig för ljud, smaker, andra känslor, andras beteenden och kommentarer, ljus osv.
•  Många aspergare tycker att vanliga vardagliga saker tar väldigt mycket energi, och därför orkar de inte alltid lika mycket som andra människor.Många orkar exempelvis inte plocka upp posten från hallgolvet oftare än en gång i veckan eftersom det förbrukar så pass mycket energi. Men det handlar inte om lathet utan just om ork. Det är viktigt att förstå att det finns gradskillnader i trötthet och ork, precis på samma sätt som det finns gradskillnader i smärta. Man kan ju inte jämföra ett vanligt magknip med den smärta som en födande kvinna upplever, och på samma sätt bör man inte säga: ”men jag känner mig också trött efter jobbet”.
• Att bli jämförd med andra människor kan kännas väldigt kränkande.  ”jag känner minsann någon med Aspergers syndrom som klarar av det här, så därför borde du skärpa dig lite och klara det också”. De med asperger eller andra funktionsnedsättningar kan bara inte ”ta sig i kragen och skärpa sig lite”. och det är därför de har en diagnos, som de får hjälp med.

Ätstörningar

• Dyslexi eller Läs/Skriv-svårigheter är en funktionsnedsättning i hjärnan som innebär att man har svårt att lära sig läsa, stava och förstå en skriven text. Vissa funktioner i hjärnan som styr språket inte utvecklats normalt.
• Visst har “alla svårt att uppfatta texten man läser ibland”, svårt med textuppgifter på matematik lektionerna, men däremot kan det inte jämföras med nivåerna som en med allvarliga funktionshinder som tex. Dyslexi, men även ADHD, asperger, personer som lider av depression m.m. Det är bitar som inte fungerar som “de skall göra” i hjärnan, och konflikterna är inte alltid lätta för personen som har dessa besvär. 
• Några symptomer i Dyslexi är bl.a. att man har svårt att känna igen ord, svårt att stava rätt och såklart förstå innehållet i texter.
• Läser ofta långsamt, trevande eller hackigt eller också hastar man över bokstäverna och gissar vad det står, utelämnar eller läser fel på hela ord eller ändelser.
• Man kan också lägga till bokstäver så att det blir andra ord, kasta om bokstäverna eller vända på orden, glömma bokstäver, siffror eller prickar, mellanslag osv.

Att säga att en person med cancer inte har det gör ju ingen.
Det är detsamma som att säga att en person med en diagnos eller tex. missbruk av något/ depression inte har det egentligen eller bara ifrågesätta varför inte personen bara slutar, och ändrar på sig, kämpar lite?

Vi alla är olika. Bara för att du skulle reagera eller fungera på ett visst sätt betyder det inte att den andra är möjliga att göra det likadant hur mycket vilja än står på spel.

Det gäller att se det hela från den andra sidan. Hur skulle den andra känna eller tänka.

Tänk om det inte är så simpelt? Det är inte alltid så som andra tror. Kanske det finns en omtanke bakom? kanske det finns en förklaring till varför personen är som hon är, eller gör som hon gör. Kanske hon har en diagnos eller kanske hon bara är tankspridd som vi alla är någongång. vad är det för skillnad egentligen? Vissa vill att man ska lägga uppmärksamhet till diagnosen man har, kanske för att förstå att man behöver hjälp och stöd eller att man inte alltid kan fungera lika enkelt som andra. Eller så vill man inte alls ha uppmärksamhet om det, kanske man vill känna sig som alla andra, kanske man bara tycker och tänker att det bara är en diagnos, det är inte vem du är eller att du är precis som alla andra men bara några få svårigheter i vardagen. Men vi alla är så olika och vare sig du behöver och vill ta emot hjälp så har du rätt att få det med all förståelse. Än sen då vad andra tänker. Huvudsaken är att du mår bra och trivs med det du gör, kan fungera som du gör bäst och hittar ett jobb eller skola som fungerar trots diagnosen du har. Man blir bara så trött på att höra skitprat bakom ryggen då man vet inte alls om personen kanske har en orsak att vara som man är.

Vi alla är människor. Och en diagnos kan göra dig personlig, till den du är, speciell och unik. Men vi alla är också människor som jag sa, ingen har rätt att stämpla eller trycka ner någon på grund av att man bara är annorlunda. Annrolunda är bra. Vem vill vara som alla andra? Våga stå upp för den du är, den du gjorts till och se det som en rikdom. Du gör allt kanske lite mera annorlunda, men det är det som gör dig speciell. Du gör allt på DITT sätt och du är därför intressant.

En ätstörning däremot kan man få hjälp mot och bota. En personlighetsstörning kan man också få stöd till och förenkla genom att veta om att man har det, tänka efter vilka tillfällen är extra svåra eller utmanande och lägga mera koncentration, energi eller be om hjälp då. Ibland kan man också få medicin som underlättar vardagen, för några kan depressionsmedicin hjälpa en tid för att komma igång igen, men oftast är det en naturlig väg man borde gå och som håller med längden. Man får helt enkelt lära känna sig själv, hur man är och påverkas av saker och ting, man lägger mera uppmärksamhet till olika saker och ber om hjälp i skolan, jobbet. Professionell hjälp så som KBT kan också vara effektivt till allt från ätstörningar till kongnitiva störningar.

 

….Sådant predrikande idag, jag kände bara att jag skulle skriva ut sådant här ( även om texten var väldigt kaos då jag kollade igenom det.. trycka publicera? Vi kör! Vet inte om någon förstår hälften av vad jag velat säga men..)  det är så lätt att säga “du kan om du vill”. Både till personer med lässvårigheter eller en person som har barn, arbete, hus att ta hand om men även önskar att ha tid att gymma med sin personliga tränare, men bara säger att hon inte har tid. Det är lätt att säga, men du vet egentligen inte alls hur den personen har det EGENTLIGEN, du ser bara allt genom dina ögon och hur du skulle tänka, göra eller fungera. Men det är inte DU, det är en helt annan person som har helt andra förmågor.